torsdag 31 augusti 2017

Tips efterfrågas

Efterlyser vägledning från er som utbildat er till stresscoach eller liknande.

Har ni tips på utbildning? (vad finns det att välja på)
Hur klarade ni er ekonomiskt? (kan man ansöka om csn lån?)
Hur skaffar ni er arbete inom det området? (starta eget eller har ni anställning)

Skriv gärna en kommentar för jag behöver vägledning.

onsdag 30 augusti 2017

Högkänslig? Så hanterar du din ångest - 7 tips




De flesta av oss har haft ångest någon gång i livet. För många är det en flyktig känsla som sällan förekommer, medan andra tvingas kämpa med det dagligen.

Personer med högkänslighet (HSP) drabbas ofta av ångest. Är du en av dem? Tänk på dessa sju saker nästa gång ångesten kommer!

1. Se ångesten som en del av dig

Försök att se din ångest som en gåva istället för ett negativt karaktärsdrag. Du är trots allt född med ett annorlunda nervsystem och upplever ett fantastiskt spektrum av känslor och intryck som genomsnittet saknar. Ibland är känslorna smärtsamma och läskiga, men de är en del av dig.

2. Det går över

Alla våra känslor är tillfälliga! Om fem minuter, en halvtimme eller en timme är ångesten kanske borta, trots att du just nu föreställer dig en hemsk situation som gör det svårt att se ljust på tillvaron. Det är obehagligt, men det är inte farligt – och det går över!

3. Dina katastroftankar är bara tankar

Som högkänslig är din livliga fantasi en otrolig tillgång, men samtidigt är det en förmåga som föder riktigt mörka tankar när du mår som sämst. Stanna upp när du fokuserar på allt som kan gå fel. För vad har egentligen hänt? Oavsett hur skrämmande så är dina tankar inte verkliga, utan bara något som din hjärna föreställt sig.

4. Prata med någon du håller av

Aldrig känner man sig så ensam som när ångesten slår till med full kraft. Ändå drar du dig undan från omgivningen för att inte vara ”jobbig” eller skapa problem. När du isolerar dig blir ångesten ofta värre, även om det sista du vill är att prata om den med någon. Att få stöd – eller bara sällskap – från en nära vän kan göra stor skillnad.

5. Sätt tydliga gränser i dina relationer

Du är mycket mottaglig för andras sinnesstämningar och är en god lyssnare när vänner vill tala ut, men att ständigt axla den rollen är extremt dränerande. Sätt ner foten om en nära relation bara skapar mer ångest för dig. Särskilt narcissister kan vara rentav skadliga för HSP-personer. Du måste inte lösa alla andras problem hela tiden!

6. Varva ner på ditt sätt

Ensamtiden är superviktig för dig som högkänslig. Då kan du koppla av och återhämta dig från vardagens stress och krav. Se till att fokusera på dig själv under den här stunden. Vad får dig att må bra? En egen avkopplingsritual ökar ditt välmående och förebygger också att ångesten kommer krypande.

7. Glöm inte att andas

Få kontroll över din snabba och ytliga andning med ett par djupa och långsamma andetag. Att bara andas rätt hjälper verkligen!


Artikel och bild från: http://www.mabra.com/hsp-angest/

Det dåliga samvetet, barnens behov och mitt utmattningssyndrom

Det känns som en omöjlig ekvation. Barnens behov kontra mina egna. Hur gör man egentligen när man har barn som är i behov av mycket omvårdnad och uppmärksamhet i den egna vågskålen samtidigt som man själv är jättesjuk och har sitt eget tillfrisknande i den andra vågskålen?

Jag har inga svar. Kan bara berätta hur jag har gjort.

Sanera och prioritera sömnen
Och med det menar jag. Om du inte kan sova för att du har små barnfötter som sparkar dig i revbenen på nätterna, så gör något åt detta. Barnen kanske behöver närheten, men du behöver sömnen. Kan du köpa en bra säng åt barnen så du kan sova där på nätterna? Sova i gästrummet, källaren etc? Kan syskon dela säng och på så sätt skapa trygghet åt varandra?

För. Om man sover så blir man en bättre förälder. Punkt.

Detta innefattar även den klassiska regeln,  SOV när barnet sover. Inte städa eller några andra "ska bara". Lär barnen att det är viktigt med återhämtning

Samvetet. Det dåliga. Det som hänger över en för att man inte orkar göra saker. För att man inte orkar vara den förälder man vill vara. Hur gör man? Det finns inget bra svar på denna fråga. Men tips är att vila så att man orkar göra en avgränsad aktivitet som barnen vill. Ju yngre barn, desto lättare. Faktiskt...  Fast man inte alls tror det när man står där med nedkräkt blus och kokar nappar.

Planera in vila före och efter och var nöjd med det ni kunde göra tillsammans. Inte älta allt det du inte orkade med.

Annars finns det mängder med andra vuxna som vill umgås med ditt fantastiska barn! Det finns vänner, släktingar, mostrar och kusiner, mormor eller farfar eller en bonusvuxen från något helt annat sammanhang. Har du ingen självklar, så fundera lite. Barnen kan hänga med sina kompisar och deras föräldrar till badhuset eller till en lekplats. Då får barnen göra det som de vill och du får vila. Win win. Bara våga be om hjälp.

Det är en positiv bieffekt av alla sjukdagar. Att mina barn har fått fin kontakt med många andra vuxna i sin närhet. Det ser jag bara som positivt.

Rutiner.

Barn är i behov av rutiner. Likaså är man i behov av rutiner när man är sjukskriven. För att inte vända på dygnet och låta alla timmar bestå av pyjamashäng i sängen har man med barn en unik möjlighet att komma upp och ut varje dag.

När man är hemma med barnen själv, så har det underlättat för mig att låta dem hänga i soffan eller sängen tillsammans med mig. Som ett pyjamasparty. Ladda upp med fika, böcker, filmer eller annat. Barnen leker runt dig och du kan slumra till emellanåt. Inte optimalt, men genomförbart.

Principen "Jag ska aldrig använda tv som barnvakt" har jag skrotat för längesedan. Sätt igång en film eller ge barnen en iPad och låt dem sysselsätta sig själva medan du sover.

Rent generellt har jag försökt vara med och delta i olika stora saker i barnens liv, milstolpar liksom. (Förutom att jag har haft huvudansvaret för hämta och lämna på förskola/skola.) Skolavslutning, barnkalas, tävlingar, uppvisningar osv. Men då har jag fått göra det på mitt sätt. Komma sent, gå tidigt, öronproppar in och ångestdämpande medicin i kroppen. Andas in och ut och undvika att rasa ihop. Men jag har varit där, jag har delat ögonblicket och sedan åkt hem och vilat igen. (För att inte tala om alla de saker som jag fått avstå pga att ovanstående kompromisser inte varit tillräckliga.)

Att hjälpa till med läxläsning har varit svårt emellanåt. För att jag inte orkar koncentrera mig. Det sänder dåliga vibbar till barnet. Mamma orkar inte. Tolkas som mamma vill inte. Mamma bryr sig inte. Samvetet igen. Det är lättare att bita ihop och krascha efteråt, än att låta barnet ta på sig det som om det vore deras fel.

Men samvetet då? Jag måste återkomma till samvetet. För det är det som skaver mest av allt för mig.

Jag har dåligt samvete för saker som rör mina barn ungefär en gång i kvarten. Okej, liten överdrift, men det dåliga samvetet finns där, ofta.

Att barnen vill att jag ska vara med och så orkar jag inte det. Eller så vill jag vara med, men så orkar jag inte det. Det händer hela tiden. Och så har det varit hela tiden sen jag blev sjuk. Barnen avskyr orden vila och sova. De ser det som skällsord. 

Det är den största uppoffringen som vår familj fått göra på grund av utmattningssyndromet, att ständigt förhålla sig till tröttheten. Är du trött idag? Måste du vila? Måste du hem och sova nu? Orkar du det? När barnen oroar sig för sin mamma. Jag avskyr det. 

Jag önskar att det sett ut på något annat sätt, men det är vår verklighet. 

Artikel från: http://tankaromutmattning.blogspot.se/2017/08

Hur dina fötter kan avslöja hur du mår

Långt innan min krasch hade jag fasligt ont under mina fötter att jag inte klarade av egen gjord fotmassage utan att gråta. Vissa punkter gjorde så otroligt ont att jag började kallsvettas och smärtan kan jag inte beskriva.

Idag förstår jag att det också var en signal på att jag inte mådde bra men det såg jag inte då.


Våra fötter kan spegla hälsotillståndet hos våra organ och vi kan lära oss att vara vaksamma på vissa tecken som kan hjälpa oss att förebygga sjukdomar. Här ska vi förklara betydelsen av olika tecken på fötterna, såsom temperatur, färg, förhårdnader, liktornar, tårnas form etc.

I allmänna termer motsvarar tåregionen ditt huvud och hälen motsvarar fötterna. Därför kan vi visualisera ungefär hur organen är belägna när vi tittar på undersidan av foten.

När en del av foten drabbas av förhårdnader betyder det att det finns ett organ som är spänt eller i obalans. Dessa förhårdnader motsvarar också fysisk och psykisk styvhet i reflexzonen.

Ryggradsreflexen

Ryggraden reflekteras längs hela inre konturen av fötterna. När en person exempelvis lider av liktornar, motsvarar denna zon området för den övre delen av ryggen och personen kan därför lida av vissa problem med halskotorna.
Ur denna synvinkel kan vi göra en massage på oss själva längs båda inre linjerna av våra fötter, vilket kommer att påverka ryggen positivt. Vi bör ägna störst uppmärksamhet åt de mest smärtsamma fläckarna.

Tarmrörelserna

Tarmreflexen är lokaliserad i hälen. Sprickor eller förhårdnader på hälarna kan vara ett tecken på tarmproblem. I detta fall kan vi massera hälarna, även om de vanligtvis är ett tuffare område. En bra metod är att stå på en liten boll.

Fotens mittregion

Den centrala delen av foten motsvarar hela matsmältningssystemet: lever, mage, bukspottkörtel och mjälte. När vi hittar ojämnheter inom detta område kan det innebära att det finns stenar i njurarna och gallblåsan.

Färgen på fötterna

En gul färg betyder alltid levern eller gallblåsan, medan en grön nyans motsvarar mjälten och lymfsystemet. Dessa tecken ger dig en möjlighet att förebygga problem. Om du inte uppmärksammar dem kan med tiden toxiner ansamlas och bilda cystor som så småningom kan bli skadliga.

Tårna speglar huvudet

Tårna speglar främst den övre delen av kroppen, med ett undantag.
Valkar på änden av eller på den nedre delen av den fjärde tån avslöjar att vår gallblåsa inte fungerar som den ska. När du redan haft gallsten ett tag är tån generellt mycket hård, böjd och öm.
Å andra sidan kan gallsten också finnas när den första tån är krökt mot den andra tån.
I dessa fall är det bra att rensa kroppen och noggrant se över dieten för att bli av med dessa gifter samt att ta naturliga tillskott.

Kalla fötter

När fötterna har en tendens att vara kalla, vilket ofta även drabbar händerna, finns det en termisk obalans i vår kropp. Normalt är matsmältningssystemet överansträngt och vi har tarmproblem. I detta fall bör vi förbättra vår kost och därmed vår tarmfunktion. Vi kan också bada fötterna i varmt vatten och massera dem med ingefärsolja för att värma dem.

Attacker av gikt

När basen av stortån samt vristen är röd, svullen och mycket smärtsam, kan det bero på en attack av gikt, det vill säga ett överskott av urinsyra i kroppen. Kroppen prioriterar överlevnad och därför försöker den att föra bort giftiga ämnen, i detta fall urinsyra, från våra vitala organ. På grund av detta visar just händerna och fötterna tecken på vissa sjukdomar.

Slutord

Denna information bekräftar fördelarna med att gå barfota i sanden på stranden, genom färskt gräs, genom flodvatten, blöt jord etc. Detta aktiverar vår kropp, balanserar organfunktioner och är även en avstressande terapi.

Vi bör också massera fötterna, uppmärksamma eventuella ojämnheter, smärtsamma områden etc.
Slutligen, att gå till en zonterapeut regelbundet kommer att hjälpa oss att förebygga och bli friska från sjukdomar genom att börja med fötterna. Behandlingen bör pågå i minst ett par månader för att ge resultat.

Artikel och bild från: https://stegforhalsa.se/dina-fotter-avslojar-hur-du-mar/

Kakao


Vad vill du göra med ditt liv?

Hej.

Jag har fått flera frågor av mina läsare som vill veta hur man skapar förändring i livet. Att t.ex skapa sitt drömliv, ett lite utslitet uttryck, jag menar ett liv som man vill ha helt enkelt. Det behöver inte vara det coola jobbet och den stora vita villan som alla dina vänner drömmer om, utan det ska var det DU verkligen känner för, det som gör dig lycklig. Jag började skapa min förändring i livet när det stod helt klart för mig att jag ville hjälpa andra. Många i min omgivning har tidigare sagt att jag skulle coacha människor och sluta med reklam. Men förändringen började först när jag förstod att det var det jag ville, det och inget annat.

Hur gör man? Här kommer tips:

1 Ta reda på vad ditt syfte i livet är? Gör du vad som passar just dig? Och vad vill du verkligen göra? Ge dig själv tiden att ta reda på vad det är. Vad drömde du om som barn? Vad känner du lust för?

2. Gör aktiviteter som hjälper dig att nå dina mål.

3. Fråga dig själv varför du vill uppnå målen? Mål ska vara kopplade till vem du verkligen är så det samspelar med din personlighet. Du får så mycket gratis av att göra det som verkligen är du. Hur spenderar du din tid? Vad gör du? Och vad du känner dig inuti? Är de här målen dina eller någon annans?

4. Det är vanligt att ifrågasätta om du har rätt att få det du drömmer om. Låt inte rädsla begränsa dig. Låt dig leva det liv du vill. Strunt i hur andra gör. Ta hjälp av en coach eller annan kunnig person som kan hjälpa dig att nå dina mål. Det gjorde jag, det hjälpte mig så mycket.

5. Sätt upp del mål och följ upp.

Lycka till

Följ mig på instagram @carolinenorbeliecoaching

Artikel från: http://stresscoachen.mabra.com/vad-vill-du-gor-i-ditt-liv/


Utmattning: Vägen tillbaka


Del 4/5 Från utmattad till coach

Egentligen är vägen tillbaka inte ett helt rättvisande uttryck för det fanns ingen väg tillbaka utan bara framåt. Innan och i början när jag blev sjukskriven gick jag från att vara helt uppvarvad och aggressiv till helt tom och håglös. Jag gick ner ganska mycket i vikt, eftersom jag tappade aptiten. Jag flydde från allt som kändes och försökte bokstavligen springa ifrån värken i själen genom att löpträna.

Därför blev det första och bland det svåraste att acceptera att jag blivit sjuk och att inse jag till delvis orsakat det själv. Det var jag som piskat på mig att hålla alla bollar i luften. Tros att min kropp skrek i protest, så drev hjärnan på. Att våga stanna upp och känna det jag kände var också svårt i början.

Efter kraschen frågade en kompis om jag aldrig såg att jag körde i 200 knyck när alla andra körde i 100. Och nej, jag såg inte det.

Det var lika jobbigt varje gång jag hade läkartid och vi skulle diskutera min sjukskrivning. Jag hade ganska tur med läkare. De var schyssta och pressade mig inte så hårt. Vid två tillfällen gjorde de hälsokontroll för att stämma av så att alla värden var ok, men båda gångerna kom de fram att jag var frisk som en nötkärna. Även kontakten med Försäkringskassan orsakade ofta en tillfällig tillbaka gång. En gång när jag var på mötet hos en kvinna på Försäkringskassan så sa hon till mig: ”Bra då börjar du jobba på måndag. Du behöver ju inte jobba som ekonomichef, du kan jobba i en videobutik.” Jag blev väldigt stressad och mådde mycket dåligt en tid efter, men hörde aldrig något mer om det.

Jag spenderade mycket tid i trädgården. Från början ganska uppvarvad och senare mer för att det gav mig ro. Min familj hade massor med tålamod med mig för jag grävde upp och flyttade runt varenda planta på tomten. Inomhus röjde jag också helt maniskt vissa dagar och helt håglös andra. Under en tid hade vi det helt spartanskt, inga tavlor och inga saker förutom möblerna. Allt stressade mig. Jag minns att svärmor lite försiktigt vid något tillfälle frågade om vi inte skulle ha något på väggarna.

Jag försökte vara ute mycket i naturen. Hav, sjö och skog har nästan alltid gjort mig lugnare. Jag var osocial och orkade inte med människor. Ljud och ljus stressade mig och jag drog mig undan mycket.

Föredrog att vara mycket själv. När det var som värst följde jag inte med på något, men allt eftersom klarade jag av mer och mer.  Men jag valde då de situationer och människor som jag mådde bäst av.

Jag åkte en gång i veckan till en tjej som hade en keramikverkstad. Där fick jag prova på alla möjliga tekniker med lera. Det var väldigt skönt och avkopplande att bara fundera på vad jag skulle göra med leran. Kreativiteten blev en återhämtning för mig. Jag pysslade mycket hemma också.

Efter ungefär ett halvår skulle jag börja arbetsträna på samma arbetsplats där jag blev sjuk, men det fungerade inte alls för mig. Jag var egentligen inte på bättringsväg, utan ville bara börja jobba och känna mig normal. Och arbetsplatsen genomgick stora förändringar och bytte chef för tredje gången på kort tid. Inom kort blev jag heltidssjukskriven igen.

Ungefär ett år efter kraschen skulle jag säga att det började stabilisera sig (läs det slutade gå utför och började vända långsamt uppåt) och via vårdcentralen kom jag under hösten med i en rehabgrupp. De som hade gruppen gjorde tester och intervjuer innan för att se så att jag var på bättringsväg, för det var kravet för att få vara med. Vi träffades flera dagar i vecka och fick lära oss mer om psykisk ohälsa, stress och närliggande områden. Under åtta veckor träffades vi varje måndag, onsdag och fredag. Vi hade fysisk aktivitet såsom vattengymnastik i varmvatten bassäng, gym, promenader och Qigong. Vi fick öva på olika avslappningsövningar. Och de bjöd på härliga fika med nybakat bröd och de som ville berättade om hur de mådde och hur de hamnat där de var. Den här möjligheten kom vid helt rätt tidpunkt för mig. Min rädsla var att jag skulle vara den enda som var 30 år och alla andra mycket äldre. Det visade sig att jag definitivt var yngst men de flesta var ca 35-45 år.

Jag började också inse att jag inte skulle kunna komma tillbaka på den här arbetsplatsen. Då började fackliga förhandlingar och jag blev utköpt/slutade pga arbetsbrist. Den här tiden tog hårt på mig men det här resultatet var allra bäst för mig. Ett år efter att jag blev sjukskriven heltid var jag alltså både heltidssjukskriven och arbetslös.

Under det året gick jag också i samtal i många timmar och ett frö började långsamt gro om en möjlig ny karriär. Jag började läsa böcker om personlig utveckling, människors livsresor och tankar. Jag gick på föreläsningar om stress och personlig utveckling. Tillslut bytte jag min egen terapi mot en kurs i personlig utveckling och coaching. Jag slukade information för mitt eget tillfrisknande, men också för att jag tyckte området var så intressant. Jag fortsatte förkovrade i personlig utveckling, psykologi, NLP, mindfulness och positiv psykologi.

Jag ordnade ett arbete där jag i lugn och ro kunde komma tillbaka 25%, 50% och 75%. Jag gick fler kurser och mitt nya yrke började ta form. När det var dags att börja jobba heltid igen, ca två år och åtta månader efter natten när jag valde livet, var mitt byte av yrkesbana ett faktum – från utmattad ekonomichef till coach. Och jag har inte ångrat mig en dag. När jag bestämde mig tänkte jag att om jag bara kan hjälpa en person så hon eller han slipper gå igenom det jag gått igenom – då är det värt det.

Mina tips för att komma framåt:
  1. Våga stanna upp och känn det du känner
  2. Acceptera sjukdomen/tillfällig psykisk ohälsa
  3. Gör en hälsokontroll så att du kan utesluta annat
  4. Skapa lugn och ro och tid för att läka
  5.  Tillbringa tid i naturen & trädgården om du har en sådan
  6. Gör något kreativt; sång, musik, måla, pyssel, snickra mm
  7. Samtal, välj den form som passar dig
  8. Fysisk aktivitet; promenader, yoga, pilates eller det som funkar för dig. OBS! utan prestationskrav, klocka, mätning, resultat.
  9. Ge dig tid och jobba med din personliga utveckling, då behöver du förmodligen aldrig bli så sjuk igen
En hel del av mitt gamla jag har jag jobbat bort helt, andra är en del av mig och jag behöver vara vaksam så jag inte tar fel vägar. Massor med nya strategier, beteenden och tankar har tillkommit. Den personliga utvecklingen är ett pågående arbete och man blir aldrig färdig, men kommer till en högre nivå i välmående och man får en högre lägsta nivå. Jag kommer aldrig bli den jag var innan, men jag mår mycket bättre och mer balanserat. Och känner att jag är en bättre version av mig för mig.

Kram Jennie  ♡

Läs första delen här: Utmattning: Kraschen
Läs andra delen här: Utmattning: Sjukskrivningen
Läs tredje delen här: Utmattning: Varför blev sjuk?

Artikel och bild från: http://www.jenniericci.com/utmattning-vagen-tillbaka/

Naturlig deo



Under det här året har jag avgiftat mig från vanlig deodorant vilket har tagit tid (3-4 mån), nu letar jag febrilt efter en giftfri deodorant som passar mig. Så nu gör jag ett försök med denna produkt.
Ge gärna tips och förslag på giftfria hudvårdsprodukter för att vägleda fler att ta steget till att byta till bättre alternativ.


Just nu finns det ett paketerbjudande om 2 st naturlig deo för 110 kr. 

Hemsidan för naturlig deo hittar du här: https://naturligdeo.se/produkt/paket-med-2-sma-deo/

Mina tankar till varför jag valt att avgiftat mig från vanlig deo. 

Det här är min teori, och anledning till varför jag valt att bland annat sluta upp med "vanlig" deodorant.

I och med att min kropp kämpa rätt hårt med all stress den varit utsatt för under lång tid så har min kropp blivit känsligare på olika sätt, vilket resulterat bland annat i pollenallergi och med en ökad känslighet för starka dofter.

Jag anser att min kropp inte orkar hantera all "skit" den får i sig på olika håll och gör att gifter/slaggprodukter stannar kvar i min krop...p just för att den inte orkar hantera allt på samma sätt som förr. Därför har jag valt att försöka minska på gifter som jag tidigare utsatt min kropp för just för att ge den andrum helt enkelt.

Därför har jag valt att byta ut deodorant mot bättre alternativ nu när jag blivit medveten om vilken skada den faktiskt kan göra. Däremot kan jag ju inte påstå att det har varit lätt, för man stinker rätt illa under avgiftningsperioden som kan ta tid, lång tid typ månader... Så jag förstår dem som ger upp denna förändringsprocess.

Jag har även slutat upp att använda sköljmedel för jag har insett att det inte behövs utan att det bara blivit en inlärd vana att det ska användas. Nu använder jag 24% ättika (2 msk) blandat med vatten (4 msk). Jag försöker även undvika produkter med citronsyra i den mån jag kan, samt att jag väljer mejeriprodukter med hög fetthalt för att slippa förtjockningsmedel. Handlar även mer ekologiska produkter i den mån ekonomin tillåter.

Framför allt tror jag på att om jag ska ta mig tillbaka helt och fullt till ett fungerande liv måste jag helt enkelt börja ta hand om mig själv inifrån och ut. För jag kan inte begära att min kropp ska fungera om jag inte tar hand om den och börjar lyssna på vad den talar om för mig.

Orkidébarnet

"Lo är ett högkänsligt barn. Hennes talang att känna av stämningar är lika finstämd som en musiker som spelar på sitt instrument. Hon tolkar miner, gester, röstlägen och dolda konflikter. Allt registreras och läggs på lager. Minnets lager. Något att bearbeta under många år som vuxen.

Lovisa växer upp i en dysfunktionell familj och lär sig tidigt att ta ansvar för alla andras känslor samtidigt som de egna känslorna stängs inne och blir till en varböld som ömmar.

Uppföljaren och fortsättningen till boken Orkidébarnet heter Fjärilsdrömmar."

Länk: http://www.bokus.com/bok/9789188271051/orkidebarnet/

Hjärndimma: Den desperata oförmågan att kunna koncentrera sig



Hjärndimma är väldigt vanligt hos personer som lider av fibromyalgi. Det uppstår också ofta när vi befinner oss i perioder av stress. Vi saknar energi och våra sinnen är i en dunkel dimension, långt borta och konstig. Här är det väldigt svårt för oss att fokusera, göra val och även att komma ihåg enkla saker.

Folk som upplever denna kognitiva dysfunktion känner sig verkligen skräckslagna. Vi börjar plötsligt att glömma bort namnen på personer vi känner, vi blir desorienterade och oförmögna att förstå vad som sägs eller vad vi läser. Allt detta får dessa personer utan tvekan att bli rädda för att det som de upplever är tidiga tecken på demens.

”I hjärndimman kommer en liten del av dina neuroner att ”stängas av” tillfälligt. Att bli rädd eller besatt vid denna tillfälliga glömska kommer bara att göra situationen sämre.”

Det kommer alltid att vara specialisterna som kommer att ge oss en lämplig diagnos baserat på våra symptom. Men det är värt att påpeka att denna dimma är associerad med fibromyalgi. Denna tillfälliga svårighet att hålla fast vid verkligheten, vid livet och det som händer varje dag, är utan tvekan en nyckelfaktor när det kommer till att ställa en diagnos vid denna sjukdom. En sjukdom som är så försvagande.

Det kan framförallt sägas att dess påverkan kan begränsas med rätt resurser, tålamod och skicklighet. Det är även viktigt att förstå att hjärndimma är associerat med andra fysiska och psykologiska processer.

Hjärndimma: när våra neuroner ”somnar”

Det är inte enkla försummelser. De är inte heller vanliga misstag och ännu mindre något som kommer att försvinna med en dags vila. Personer med hjärndimma bekräftar att de har en känsla av att hjärnan är avstängd. Andra definierar det som tillfälliga läckor där våra sinnen verkar vara på ”standby”.

Det är utan tvekan ett fenomen som är lika farligt som traumatiskt för personen som upplever det. Det upptäcktes av Wisconsin-Madison University att nyckeln till detta fenomen kan hittas i en grupp av kortikala neuroner. Av någon anledning som hittills inte är helt fastställd orsakar de tillfälliga ”avstängningar”, tillfälliga fel i anslutningarna som får patienten att känna sig som i en dimmig tunnel, isolerad från verkligheten.

Orsakerna till dessa kognitiva fel kan vara flera, orsaker som är associerade med perioder av stress och sjukdomar. Vi kommer att förklara dem för dig nedan.

Fibromyalgi

Som vi tog upp i början formar denna dimman en del av den diagnos som kallas fibromyalgi.
Det har även upptäckts att personer som upplever denna sjukdom och även är utbrända uppvisar en cytokinbrist. Detta är en typ av protein som är viktigt för att hjärnan ska kunna ta in ny information.

Odiagnostiserad celiaki

Att inta för mycket gluten eller att ha celiaki orsakar ofta att vi lider av episoder av hjärndimma. Denna immunförsvarssjukdom orsakar allvarliga effekter på vår kognitiva prestanda, som vi inte alltid är medvetna om eftersom vi är mer fokuserade på fysiska eller organiska symptom.
Att ändra på kosten är tillräckligt för att få hjärndimman att försvinna.

Du är beroende av att göra flera saker samtidigt

Detta är en väldigt vanlig epidemi som vi inte lägger mycket vikt vid. Vi tenderar att arbeta utan att ta pauser, sätta upp nya mål ett efter ett och koncentrera all vår uppmärksamhet på flera stimuli på samma gång. Detta för förr eller senare med sig allvarliga konsekvenser.
Även om de försöker att övertyga oss om detta så är hjärnan inte en dator. Det är en levande entitet som har sin egen rytm, samt sina mönster och behov. Om vi överstimulerar den extremt kommer vi inte att utveckla en större och mer skicklig hjärna. Det som kommer att hända är att den ”kopplar bort” tillfälligt.

Hormonella förändringar

Under klimakteriet förekommer det utmaningar, förändringar att bemöta och, framförallt, svängningar i vår kropp som vi måste lära känna så att vi kan ”kontrollera” dem.
Hjärndimma är en av dem. Den oundvikliga minskningen av östrogennivåer skapar förändringar i våra kognitiva processer: svårigheter med att koncentrera sig, ta in ny information och ta beslut lika snabbt som vi gjorde innan…
Det är ett vanligt fenomen som vi kan hantera med lämpliga strategier och med hjälp av våra läkare.

Hur man behandlar hjärndimma

Efter att ha fått rätt diagnos baserad på våra symptom, måste vi behandla det underliggande problemet. Vi måste följa de medicinska riktlinjerna om vi lider av fibromyalgi, hantera vår stress bättre och förändra vår kost om vi är allergiska mot gluten.

”Sinnet är som ett paraply, det fungerar bara när det är öppet.”
-Albert Einstein-

Det första steget kommer därför alltid att vara att fokusera på de medicinska riktlinjer som specialisterna har gett oss. Det andra steget är att bli ”mentalt förberedd”. Hjärndimma måste bemötas med besinning. Man måste vara väldigt klar över att rädsla, stress och ångest tenderar att intensifiera fenomenet ännu mer.

Riktlinjer för att bemöta hjärndimma

I våra dagliga liv är det värt att ha i åtanke dessa enkla strategier som utan tvekan kommer att vara väldigt hjälpsamma.
  • Informera personerna runt omkring dig vad som händer dig. Detta kommer att hjälpa dem att ha mer tålamod med oss, att upprepa saker för oss, och att prata långsammare. Annars kan de tolka detta som att vi är frånvarande.
  • Varje gång du ska lämna hemmet, ta en anteckningslapp med dig där det står allt du planerar att göra denna dag.
  • I det tillfälle du upplever hjärndimman, sitt ner på en lugn plats och slappna av. Försök att alltid hålla dig lugn.
  • Ha alltid med dig dina nycklar och din mobiltelefon i dina fickor.
  • Börja att göra enkla mentala övningar idag: lägg pussel, spela onlinespel för stimulering och koncentration, läs böcker, lös sudoku…
Det viktigaste i dessa fall är att räkna med stöd från vänner och familj. Försök att normalisera dessa situationer, undvik att vara besatt över det och, om du vill, så kan du söka upp andra som går igenom samma sak. Förstå att du genom att ha en positiv och avslappnad attityd kommer att motverka att denna dimma blir ännu mer intensiv och hindrar din rätt att vara lycklig.

Artikel och bild från: https://utforskasinnet.se/hjarndimman

Multitasking detox



Igår föreläste Deepak Chopra på min skola. Han är en cool person med mycket intressanta tankar, helt klart.

Det som fastnade i mig var något jag måste ta till mig, förändra och dela med er. Något jag är en mästare på: MULTITASKING! Nu kommer min man skratta om han läser detta, för han försöker säga till mig att jag ska göra en sak i taget.

När du pratar med någon i telefon, samtidigt skriver ned vad du ska göra i morgon. Vet du vad gör då enligt Deepak: YOU ARE DOING NOTHING!

Att hantera en uppgift i taget har blivit en ovanlig övning i en värld som verkar heja på egenskapen multitasking och detta bidrar till vår utmattning. Det är enormt energi krävande att splittra sin uppmärksamhet och dessutom få leva med känslan av att inget är gjort till 100 procent.

Tempot i samhället ökar och do-listorna blir bara längre. Vi är ständigt i samtal och på språng. Detta är ett problem som vi inte ser ett slut på. Även om jag kan se en motrörelse i världen, där yoga och meditation sprider sig.

Multitasking kan verka som en bra egenskap att ha i detta samhälle. Kanske har du känt dig lite hög av en dag med framgångsrik jonglering. Multitasking får oss att känna oss duktiga för att vi upplever att vi hinner så mycket. Men stop! Den här känslan är bara tillfällig. Problemet med multitasking är att den minskar kvaliteten på vår närvaro och med tiden försvinner kvaliteten på vårt arbete och våra liv lider. Vi orkar inte i längden och vi mattar ut oss.

”Multitasking är en av de saker vi blir värre på, ju mer vi övar det,” menar Deepak Chopra

Gör som jag testa en vecka med multitasking detox: 
Focusera på en sak i taget.
När du äter: Fokusera på att äta (kan vara svårt i barnfamilj men försök).
När du pratar med barnen, gör inget annat (bort med mobiler och rensa tankarna).
När du skriver mail. Fokusera bara på det du skriver.
När du diskar: Diska.
När du sover: Sov.

Ni förstår säkert. Singel pointed focus. Om ni testar. Skriv gärna och berätta hur du upplevde det. Är sömnen bättre? Känner du en ökad glöd? Och jag ska försöka följa upp detta med inlägg och berätta hur jag har det utan multitasking.

Artikel och bild från: http://stresscoachen.mabra.com/multitasking-detox/

Hur man slutar känna att man inte räcker till



Har du någonsin känt att oavsett vad du gör kommer du aldrig räcka till? Att du aldrig kommer nå målet oavsett vad du gör? I så fall är du inte ensam.

Det finns många av oss som känner så alldeles för ofta.

Ofta är det för att vi låter oss svepas iväg av förväntningar som vi säger åt oss själva att vi måste 
möta. Vi försöker även nå mål som andra sätter upp åt oss, men som vi inte finner motiverande.

Om du jobbar mot dem kan det sluta med att du bara är andra till lags. Du gör dock dig själv tom och utsliten.

Du kanske känner som om du inte räcker till. Det kan vara fysiskt – med alla modeller med perfekta kroppar – akademiskt eller professionellt. Eller kanske har det att göra med att din familj förväntar sig att du ska passa in i ett fack du inte vill passa in i.




Det är inte hälsosamt. I den här artikeln erbjuder vi dig några tips för att komma ur denna svacka.

1. Kom ihåg att alla är unika

Det är ett stort första steg. När du erkänner att alla är annorlunda kommer du förstå att det inte är logiskt att försöka vara någon annan.

Du är unik. Du kanske har brister, men du har även styrkor som gör dig till den du är.

När du förstår att ingen är precis som du kommer du börja se de bra delarna av dig själv och inse att jämförelser med andra är värdelöst.

Det kommer även hjälpa dig att uppskatta andra utan att kritisera deras skillnader. Med lite tur kan hela din världssyn förändras.

Uppskatta dig själv. Sluta känna som om du inte räcker till och börja se dig själv för den unika varelse du är.

2. Du väljer dina egna mål

Ofta låter vi oss själva följa med i flödet och tro vad samhället säger åt oss:
  • Om du är överviktig är det bättre att vara smal som en modell.
  • Du är inte vacker om ditt ansikte och din kropp inte är som en skådespelerskas.
  • Om du inte har pengar eller ett stort hus är du inte framgångsrik.
Det ska inte vara så. Framgång mäts annorlunda för varje individ, och du ska inte mäta dig mot andras förväntningar.

Om du är överviktig bör ditt mål inte vara att se ut som en modell på catwalken, utan snarare att nå en hälsosam vikt.

Och du behöver inte massor av pengar för att vara en framgångsrik person. Att lära sig och försöka bli en bättre person varje dag är mer än tillräckligt för att vara nöjd med sig själv.

Kom ihåg att varje mål är lika unikt som den som sätter upp det, så låt inte andra sätta upp dem åt dig.

3. Ansträngning är inte samma sak som lidande

Något som ofta händer är att man sätter upp ett mål, jobbar mot det och tror att lidandet det innefattar är normalt. Men det är det inte.

Om det du jobbar mot sårar dig och du känner att du inte räcker till är det bäst att ta reda på om denna väg verkligen är bra att vandra.

Alla vägar må leda till Rom, men du måste besluta vad Rom är. Om du känner dig fast på denna väg eller om målet inte är vad du hoppats nå kanske du med andra ord bör stanna.

Ta reda på om dessa känslor bara är modfälldhet eller om det är för att målet inte är vad du väntade dig.

Om det inte är vad du väntade dig ska du inte må dåligt. Det är aldrig för sent att påbörja något nytt.

Om du befinner dig på fel väg ska du byta rutt. Du är ägaren av ditt liv och den enda som måste gilla det är du.

4. Du är perfekt

Många gånger när du känner att du inte räcker till så kommer det med en idé om att om du inte gör något perfekt är du ett misslyckande.

Du måste komma ihåg att du är perfekt bara genom att vara dig själv. När du vill nå perfektion försöker du vara något du inte är, och det kommer vara en lång och jobbig resa.

Att vara perfekt inom allt är inte naturligt och kommer inte göra dig lycklig. Var stolt över allt du gjort, till och med dina misstag.

De har trots allt lärt dig saker som kommer göra dig till en bättre person för resten av livet.

5. Sluta känna att du inte räcker till

Avslutningsvis är det här det viktigaste och mest komplexa steget, eftersom du måste förstå att det endast är du som kan sluta känna att du inte räcker till.

Generellt är lycka och acceptans något som sker från insidan.

När du börjar uppskatta vägen du tagit för att komma dit du är idag kommer du se hur mycket du har växt och allt du övervunnit.

Då kommer du upptäcka att du inte bara räcker till, utan att du är en vinnare.


Artikel och bild från: https://stegforhalsa.se/hur-man-slutar-kanna-att-man-inte-racker-till/

Menskoppen

Bild från https://www.jordklok.se

Det här är något jag inte kände till tidigare, men som jag nu börjar uppmärksamma och överväger starkt att byta till. Det kanske är fler än jag som inte hört talas om menskoppen tidigare så dela på. Besök även menskoppens FB sida.



Stor guide till menskoppar -  här är den som fått bäst i test
http://www.amelia.se/artiklar/stor-guide-till-menskoppar

Argument för menskopp
http://menskoppen.se/argumenten-for-menskopp/

10 argument för menskoppen
http://menskoppen.se/om/10-argument-for-menskoppen/

Menskoppen finns både på nätet och på Facebook
http://menskoppen.se/


Att jag delar detta (samt annat) beror på att vi behöver hitta nya vägar för att ta hand om kroppen inifrån och ut. Jag upplever att min kropp blivit mer känsligare sen min utmattning och behöver då försöka hitta nya vägar som kanske kan hjälpa till att lindra känsligheten. Jag förstår att vissa inlägg inte känns relevanta som just detta, men kanske kan det vara till hjälp för någon. Om inte annat kanske jag sått ett frö hos någon och bara det är en vinst oavsett vad inlägget jag delar handlar om.

Mindfulness Meditation - Guided 10 Minutes


Mindfulness Meditation - Guided 10 Minutes

Marianne: "Jag trodde jag var dement - men det var hormonerna"



För fem år sedan kände Marianne Bäckström att något var fel i kroppen. Första tanken var att det handlade om utmattningssyndrom. Hon kände sig jättetrött mest hela tiden och musklerna var alldeles kraftlösa. Dessutom kunde hon börja gråta för ingenting och kände sig stressad för sådant hon inte reagerat på annars.

– Men när jag var ute och cyklade och inte klarade av att ta mig uppför en backe som inte varit några problem tidigare, då förstod jag att något var allvarligt fel. Det var inte psykiskt, utan fysiskt, säger Marianne.

Även hennes omgivning började inse att något var fel. Marianne hade förändrats. Hon oroade sig för att det kunde vara demens eftersom hon har sjukdomen i släkten och sökte hjälp på vårdcentralen.

– Jag hade nog enorm tur, för läkaren tog det på allvar direkt och skickade mig på provtagning. Annars är man ju rädd för att bli avfärdad som gnällig tant.

Hennes diagnos var överproduktion av bisköldkörtelhormon, primär hyperparatyroidism. Det är en av de vanligaste hormonsjukdomarna i Sverige – men också en sjukdom som ofta missas.

– Jag hade aldrig hört talas om bisköldkörtlarna. Än mindre att man kunde ha problem med dem, säger Marianne.

Sedan gick det fort: Marianne fick tid för operation. Utan behandling kan sjukdomen leda till allt från hjärt-kärlsjukdomar till benskörhet. Hennes hals blev undersökt med ultraljud och man trodde att minst en av de fyra körtlarna behövdes tas bort, men säkert skulle man inte veta förrän man tagit bort och kontrollerat den.

– Själv tyckte jag att det var otroligt obehagligt att de skulle in och skära i min hals. Jag var rädd att de skulle komma åt mina stämband eller något blodkärl.

Operationen tog tre timmar och när Marianne vaknade hade hon även ett sår på magen, vilket gjorde henne förvånad.

– En av körtlarna som fungerade opererade de in i magen i stället, för att slippa göra det i halsen igen.

De hoppades på att den skulle börja kommunicera med den sista kvarvarande i halsen, berättar Marianne.

Och det visade sig fungera. Hon kunde återvända hem, till ett nytt liv som frisk.

– Jag blev glad igen, stark, kände mig välmående på precis alla sätt. Det var stor skillnad och det gick fortare än jag trott.

Nu hoppas Marianne att fler får hjälp och slipper tro att det inte finns något att göra.

– Jag tror det är väldigt många med sjukdomen som missas. Och många söker nog inte hjälp alls, utan tror att det är mentalt. Många går med sina besvär i tron att det är en naturlig förändring som kanske beror på ålder, att man tränar för lite eller har gått in i väggen.

Det här är överaktiva bisköldkörtlar:

  • De flesta människor har fyra bisköldkörtlar som sitter bakom sköldkörtlarna på halsen. Varje bisköldkörtel är ungefär lika stor som ett risgryn.
  • Bisköldkörtlarna bildar ett viktigt hormon (parathormon, PTH), som bland annat reglerar kroppens kalk- och fosfatbalans.
  • Överaktiv bisköldkörtel är tre gånger vanligare hos kvinnor i klimakteriet. Men alla kan drabbas i alla åldrar. Uppemot tre procent av befolkningen är drabbad.
  • Några symtom är trötthet, muskelsvaghet, koncentrationssvårigheter, benskörhet, högt blodtryck, depression, ökad törst, hjärtproblem, demensliknande tillstånd med minnesproblem, irritationstillstånd och diabetes typ 2.
  • Sjukdomen kan på lång sikt orsaka benskörhet, hjärt-kärlsjukdom, njurproblem och troligtvis också cancer.
  • Diagnosen ställs enkelt genom blodprov med analys av kalk (kalcium) och parathormon (PTH).
  • Operation är den enda behandling som botar sjukdomen. Risken för komplikationer är mycket liten.

Artikel och bild från: http://www.mabra.com/marianne-jag-trodde-jag-var-dement-men-det-var-hormonerna/

lördag 26 augusti 2017

Orkidébarnet


"Lo är ett högkänsligt barn. Hennes talang att känna av stämningar är lika finstämd som en musiker som spelar på sitt instrument. Hon tolkar miner, gester, röstlägen och dolda konflikter. Allt registreras och läggs på lager. Minnets lager. Något att bearbeta under många år som vuxen.

Lovisa växer upp i en dysfunktionell familj och lär sig tidigt att ta ansvar för alla andras känslor samtidigt som de egna känslorna stängs inne och blir till en varböld som ömmar. 

Uppföljaren och fortsättningen till boken Orkidébarnet heter Fjärilsdrömmar."


Länk: http://www.bokus.com/bok/9789188271051/orkidebarnet/

lördag 19 augusti 2017

9 tips för att slippa bli bitter - så undviker du tankefällorna

Ibland är en tanke omöjlig att få ur skallen, allt ifrån den där chansen vi aldrig tog till den där personen vi blev svikna av. Men om vi håller fast vid de här tankarna riskerar vi att bli bittra och negativa människor, menar psykologen Andrea Bonior.

I Psychology Today skriver hon hur många av oss skulle leva lyckligare liv, om vi lyckades bryta våra tankevanor.

Här är nio vanor hon ser hos sina patienter, som bara leder till bitterhet.

1. Allt-eller-inget-tänk

Hur ofta har vi inte gått in hundra procent för något i något, bara för att sluta efter någon månad för att vi slarvat en enda dag? Om det så gäller diet, träning eller annat i livet leder allt-eller-inget tänk ofta till att vi känner oss usla om vi ”misslyckas” med den där nya vanan, och vi fokuserar på och förstorar våra ”dåliga” sidor.

2. Att drömma om Den Där Dagen

Vi går ofta och längtar efter saker. En lägenhet, en partner eller att gå ner i vikt. Det är helt ok, men ofta förväntar vi oss också att allt som är dåligt i våra liv ska försvinna, bara den där stora önskan blir uppfylld.
Risken blir att vi blir så fokuserade på målet, att vi inte kan vara glada under resans gång. Vi ger upp makten över vår lycka, och hänger upp den på en händelse som i värsta fall inte blir den förlösning vi hoppats på.
Det kanske inte var de 20 extra kilona som gjorde dig deprimerad, det kanske var en depression som gjorde att du ens lade på dig extravikten från början.

3. Att inte kunna förlåta oss själva

Vi gör misstag, ibland med ånger, skam och dåligt samvete som följd. Men att hålla fast vid de känslorna kan leda till att vi börjar trycka ner oss själva och tycka att vi inte är värda att må bra.
Om du plågas av gamla misstag, försök utforska dem. När känns det som värst? Vad lockar fram dem? Vad jagar bort dem? Försök att resonera med tanken, utan att lägga någon vikt vid den – säga: ”nu tänker jag så här igen, men det kan inte påverka mig just nu för jag har annat jag behöver göra”.

4. Att inte kunna förlåta andra

Att verkligen förlåta innebär att inte känna någon bitterhet eller ilska över att ha blivit felaktigt behandlad. Det är inte samma sak som att glömma, men i stället för att tänka på hur personen ska gottgöra dig – gå vidare med livet. På så sätt förhindrar du att det du blivit utsatt för fortsätter skada dig genom bittra tankar eller hämndbegär.

5. Att tro att inget kommer bli bättre

Hopplöshet kan leda till ökad risk för depressioner. Tankar som ”jag kommer aldrig kunna betala av det där lånet” eller ”världen är hemsk och blir bara värre” kan göra oss blinda för lösningar, eftersom vi blir övertygade om att livet ändå är på väg neråt.
Livet går både upp och ner, och att bara hålla fast vid negativa tankar ger dem större makt över livet än de förtjänar. Fokusera och tro på de lyckliga stunderna, hur små de än är, så ska du se att de både växer och blir fler.

6. Att övergeneralisera

Misslyckas vi med en sak, så misslyckas vi med allt. Det är en vanlig tanke, som psykologer kopplat samman med ökad risk för depression. Även att generalisera människor och platser kan leda till att vi bygger vår världsbild på negativa fördomar och blir bittra människor. Om vi i stället ser till varje enskild individ och händelse så kommer vi hitta mycket mer positivitet i vår vardag.

7. Att ha för högra krav på andra

Det finns alltid folk vi stör oss på i vår omgivning. Särskilt vanligt är det när vi ser delar av våra egna dåliga sidor hos de personerna. Vi anmärker gärna på flisan i vår grannes öga, utan att märka bjälken i vårt eget, så att säga.
Stanna till när du blir irriterad, och försök att se det ur ett större perspektiv. När gjorde du själv ett misstag sist? Hur påverkade det din omgivning? Att vara empatisk mot andra, även när vi inte vill, kan vara ett överraskande kraftfullt sätt att få bort ilskan.

8. Att tro att vi inte har kontroll över livet

Den amerikanske psykologen Martin Seligman pratar om inlärd hjälplöshet, vilket innebär att vi tror att vi har mindre kontroll över situationen än vi har. En följd blir att vi inte gör något åt våra problem, eftersom ”det är ändå ingen idé”. Särskilt vanligt är det om vi blivit åsidosatta eller utnyttjade under en längre tid. Ju mer vi vänjer oss vid tanken på att vi styr vårt eget liv, desto närmare kommer vi det liv vi trivs med.

9. Inte visa tacksamhet

Om ni sitter ett sällskap på en restaurang, och maten är sen – är du då den som fokuserar på hur hungrig och arg du blir, eller är tacksam för att du sitter i gott sällskap, trots att magarna kurrar? Du har antagligen hört det förut, men att vara tacksam för allt du har – stort som smått – kan ge stora förändringar på din mentala hälsa. Det kanske låter flummigt, men är det inte bättre att vara lite flummig än bitter?

13. Anders Lönedal - del 2: ödem


I avsnitt tolv av Hälsohormoner pratar vi med Anders Lönedal igen; psykofysiolog med huvudområde kring hur andning påverkar olika funktioner i kroppen.

Anders är utbildad via Karolinska Institutet och sitter på en otrolig kunskap om kroppens olika funktioner och kanske speciellt kring det lymfatiska systemet, vilket dessvärre är väldigt bortglömt i dagens medicin. I det här avsnittet går vi djupare in på vad ödem är för något och vilka olika sorters ödem det finns, hur det uppstår och så en massa handfasta tips från Anders på hur du kan förebygga det eller ta hand om det om du redan fått ödem. Som vanligt med Anders blir det prat om livet i allmänhet också.

Om ni har frågor om något vi pratat om i podden maila gärna på info@halsohormoner.com och besök instagram- eller Facebooksidan.


Lyssna: https://www.acast.com/halsohormoner/13-anders-lonedal-del-2-odem

12. Anders Lönedal - del 1: det lymfatiska systemet


I avsnitt tolv av Hälsohormoner pratar vi med Anders Lönedal; psykofysiolog med huvudområde kring hur andning påverkar olika funktioner i kroppen.

Anders är utbildad via Karolinska Institutet och sitter på en otrolig kunskap om kroppens olika funktioner och kanske speciellt kring det lymfatiska systemet, vilket dessvärre är väldigt bortglömt i dagens medicin. I det här avsnittet berättar Anders om vad det lymfatiska systemet är för något, hur det fungerar, samt varför det är så viktigt att vi får igång vårat lymfatiska system och vad som händer om lymfvätskan stagnerar bland annat.

Om ni har frågor om något vi pratat om i podden maila gärna på info@halsohormoner.com och besök instagram- eller Facebooksidan.

Lyssna här: https://www.acast.com/halsohormoner/12-anders-lonedal-del-1-det-lymfatiska-systemet

Hälsohormoner


By Tine Worén och Sofia Eklund

Detta är en podcast som tar upp allt som påverkar våra hormoner, det vill säga allt vi gör; hela tiden, varje dag.

Den handlar om kost, hälsa, motion, träning, stress och sömn, men den koncentrerar sig också endel på kvinnors hälsa som fertilitet, graviditet, amning, och även barns hälsa. Självklart kommer även mannen att få rum i podden, och så precis allt däremellan. 

Tips på avsnitt:






Varför envisas man med att ignorera varningssignaler?


Kanske för att alla rutiner är satta ur spel i semestertider? Kanske för att det är svårt att vara sjuk när andra är lediga och vill umgås och göra härliga grejer?

Min kropp sänder ut varningssignaler för att få mig att lyssna. Jag lyssnar ibland, ignorerar ibland. 

Tråkig lista för mitt eget minnes skull: 

Sömnig utav bara tusan. 
Yr i huvudet
Ont i magen varje gång jag äter
Illamående när jag inte äter
Vaknar och kan inte somna om 
Har svårt att komma ner i varv på kvällen

Och så de mer subtila signalerna
Ledvärken
Mitt tålamod som är så nära bristningsgränsen
Det halsonda

Sen kommer huvudvärken. Som inte går att ignorera. Men ändå försöker jag. Två alvedon och lite till bara. (Ursäkta mig, men varför gör jag såhär??) Det känns som knivar i tinningen och en hammare som bankar mig i pannan. 

Tills de klubbar mig. 

Brain zapsen. (Vet att man inte kan skriva så. Hej svengelska. Men gör det ändå!) När hjärnan får elektriskt spänningsfall och kopplar från i nån sekund. Det känns som jag faller. Från hög höjd. 

Då. Då lyssnar jag på kroppen. 

Då. När det har gått flera veckor av långsam upptrappning. Av sjukdomselände. När jag inbillat mig att jag är frisk. För helt ärligt, så har jag mått bra. Eller bra vet jag inte. För det var så länge sen jag mådde bra så jag har glömt hur man gör då. 

Men jag mår väldigt mycket bättre. 

Tills utmattningen tycker att jag misskött mina dagliga återhämtningsplikter för mycket. Och för länge. Och protesterar. Å det bestämdaste. 

Nu. Ligger. Du. Still. 

Sluta tänka. 

Sluta vara. 

Bara ligg här. 

Gör du inte som jag säger skickar jag ångesten efter dig. Kolla här. Kolla, här har jag den, ångesten. Benen och armarna blir spända och skakiga. Som för att visa att det är allvar. Du bestämmer...

Så jag försöker lyssna. Stänger in mig i sovrummet. Och sluter ögonen. 

Från motvind till medvind

Så bryt ihop. Låtsas inte att allt är bra. Det är de som låtsas att allt är bra hela tiden som till slut blir kronisk utbränd" Stefan Ekberg

Det är just det som är kärnan till min utmattning att jag inte kunnat hanterat mina känslor. Jag har alldeles för ofta bitit ihop och vänt allt mot mig själv istället för att agera ut mina känslor. Med tiden har det här beteendet ätit upp mig inifrån att jag tillslut tappat fotfästet helt.

Det är det jag nu jobbar på, att våga känna, analysera känslan och inte pressa undan den som förut.



Här är vad du får

Så du sitter i ett hål - så här gräver du dig ur
Akuthjälp - här är stegen som tar dig ut från mörkret
Hur man utvecklar ett tjockare skinn

Ta hand om dig själv när det blåser
Hur du blir av med känslor av tvivel och rädsla.
Olika kända metoder för att komma över oro - vilken passar dig bäst?
Var snäll mot dig själv - tips för dig som inte ens förstår vad det betyder

Hur du blir mentalt tuffare
Hur man beter sig modigt när man egentligen bara vill gömma sig under täcket
Så slutar du lägga krokben för ditt eget mod
Gräv fram ditt mod och jävlaranamma
Vänd skiten till fördelar för dig
Använd dina lik i garderoben - älska dem - det är de som skyddar mot stormarna senare

Vi måste prata om en sak - varför hamnade du i motvind?
Hur du undviker att pessimister drar ner dig i sin gegga
Konsten att tro på dig själv när ingen annan gör det
saker du måste ge upp idag för att slippa motvind imorgon

Mot nya mål
Hur du stakar ut din nya väg så den blir mer fantastisk än du trodde var möjligt
...Och 50 livsregler som är lätta att glömma bort när livet kastar skit på dig


Länk: http://www.bokus.com/bok/9789186909611/fran-motvind-till-medvind

8 saker jag lärde mig av att vara utbränd


Det är konstigt med tid. Vissa händelser, som går utanför allt annat, känns både långt borta och nära samtidigt. När jag blev utbränd är en sådan händelse.

Trots att det har gått hela 15 år minns jag precis hur jag tänkte och kände, samtidigt som jag inser hur mycket jag förändrats under åren som gått. Till stor del tack vare att jag blev utbränd, faktiskt.

För när jag låg där i min säng i mörkret – när mina ben hade slutat fungera, när jag var så känslig för intryck att jag varken klarade av dagsljus eller minsta ljud, när all min energi gick åt till att ens orka andas, och hur skrämmande det var – tog jag ett beslut som jag haft med mig sedan dess: ”Jag ska aldrig glömma hur kraftlös jag känner mig nu, jag ska aldrig glömma ångesten, och känslan av att vara döende. För här ska jag aldrig hamna igen”.

Vägen tillbaka har varit lång, och jag har accepterat att jag nog aldrig kommer ha lika mycket energi som före utbrändheten. Det gör ärligt talat inte så mycket. Vinsterna som jag fått är så mycket viktigare för mitt mående. Jag skulle aldrig för allt i världen vilja komma tillbaka till den dömande självbilden jag hade förut – den som gjorde att jag pressade mig själv för hårt – alldeles för länge.

När man är mitt i utmattningen kan allt kännas tröstlöst, och man kan vara livrädd för att aldrig må bättre igen. Så tänkte jag också. Därför vill jag skriva ner några saker som jag lärde mig – det är ju först i efterhand som man kan se att allt det jobbiga också ledde till att man tvingades utvecklas – och få en annan syn på sig själv och andra.

Så: Även om du är i ett läge just nu där allt känns för jävligt – ha med dig i bakhuvudet att det är som det är – men att det inte betyder att det kommer vara så här för evigt.

Här är 8 saker jag lärde mig:

1. Acceptera
Först när man kan acceptera, ge upp, kapitulera för hur läget faktiskt är här och nu – så kan man börja bli bättre. Det är då man slutar lägga en massa energi, som man inte har, på att kämpa emot sorgen, kraftlösheten, rädslan. Och man blir lugnare och får kontakt med sig själv.

2. Ha ett tydligt livsmål
Jag har hållit mitt löfte att aldrig glömma hur fruktansvärt dåligt jag mådde. Sedan dess har min mentala hälsa blivit min största och ständiga målbild. Inget, absolut inget, är värt att riskera min mentala hälsa för: Inget jobb, ingen prestige eller beröm i världen. Det här har gjort att jag blivit bättre på att förhålla mig till röra på jobbet – det är ju ändå bara ett jobb. Jag oroar mig inte lika mycket för sådant som inte hänt, och troligen inte heller kommer hända. Mitt inre lugn är det allra viktigaste. Visst kan jag känna stunder av misslyckande för att jag inte orkar allt, men det kortsiktiga obehaget får jag stå ut med. Det går snart över. Mitt långsiktiga mål är viktigare.

3. Känn tillit
När jag började bli lite bättre, så att jag orkade gå korta promenader i lugn takt kunde jag känna en viss lätthet – men bara någon sekund i taget. Sedan föll jag ner i det där svarta hålet, i ångesten, igen.

Och då blev jag livrädd: Nej, nu mår jag så här igen, ska det alltid vara så här nu?! Jag hade svårt att njuta av de bättre stunderna – för snart skulle jag ju må urkasst igen.

Jag gick i terapi under den här tiden, och när jag berättade om det här för min psykolog gav hon mig ett råd som jag levt efter sedan dess: ”De ljusa stunderna är en föraning om hur du kommer att må sedan. Våga känn tillit till att de kommer att bli allt längre, men försök inte hålla kvar dem. Då höjer du bara stressnivån i kroppen. Försök att känna tacksamhet och glädjas åt dem när du har dem, och lita på att de snart kommer tillbaka när de försvunnit”. Det här rådet har gjort att jag hittat en mycket större acceptans för att känslor kommer och går, att man inte behöver lägga så stor vikt vid dem. De är inte farliga.

4. Jag är inte perfekt, och det är okej
Länge kände jag sorg över att jag pressat mig själv sjuk. Jag anklagade mig själv: Hur kunde jag ha så dålig koll på vad som höll på att hända? Bara två veckor innan kraschen hade jag till exempel läst en lista över vanliga symtom på att man riskerade utbrändhet, och jag tänkte: Det är ingen fara för mig. I efterhand insåg jag att jag hade haft i stort sett alla av de där symtomen – utan att vara medveten om det. Skrämmande.

Med tiden har jag förstått att det precis är det här som är kärnan: När man stressat så länge att man tappat kontakten med hur man mår, och dessutom har en prestationsbaserad självkänsla – så förstärks den ständiga jakten på bekräftelse ju mer stressad man blir. Det blir omöjligt att bromsa i tid – istället pressar man sig själv ännu hårdare. Det är ju det enda man känner till. Det hade funkat som en ”lösning” tidigare för mig, att fly från ångest och jobbigheter genom att förlora mig i arbete och se till att aldrig vara ensam utan något att göra.

Och vem skulle jag vara om jag inte klarade trycket? Om jag gav upp? Det säger sig själv att det inte är så enkelt att bromsa i tid då– när man lagt hela sitt egenvärde i vad man presterar och att man ska vara ”stark” och duktig. För mig var kraschen oundviklig. Jag hade aldrig dragit ner på tempot om jag inte hade tvingats till det. Istället hade jag kanske dött i en hjärtinfarkt så småningom? Jag har förlåtit mig själv för att jag är långt ifrån perfekt, och att jag hade så dålig självinsikt. För jag förstår varför.

5. Jag har inte obegränsat med energi
Det var en stor sorg att tvingas ändra hela min självbild. Jag som alltid hade varit den där energiska, uthålliga, kompetenta – vem var jag nu? Bara att inse att min energi inte varit gränslös var en ren chock. Att min ork hade gränser. När känslorna av misslyckande kom över mig tog jag fram min målbild: att inget annat spelar någon roll så länge jag kan må bra inombords. Punkt. Och jag hade ju mått så dåligt, så länge – utan att ens veta om det själv.
För mig var det ren överlevnad att bli snällare mot mig själv, och att inse att livets mening inte är att orka allt – jämt och ständigt. Jag är både stark, svag, ibland har jag bra självförtroende, andra gånger tvivlar jag. Och det är okej. Jag är okej. Det finns en lättnad och en frihet i att prioritera, och känna att man har rätt till det utan att drabbas av dåligt samvete: Får jag fler arbetsuppgifter hela tiden på jobbet måste jag dra ner på något annat motsvarande, har jag haft en intensiv social helg behöver jag hålla helgen därpå obokad och så vidare. Jag njuter mer av livet, och känner att jag är huvudperson i mitt eget liv på ett helt annat sätt.

6. Det blir sällan som man tänkt sig
Förut såg jag mycket på livet som ett projekt, där man skulle bocka av det man planerat. Men nu vet jag att det sällan blir som man planerat, det händer saker man inte har någon makt över. Men det kan bli väldigt bra ändå – fast på ett annat sätt! Jag är mer här och nu, kan känna en sådan tacksamhet över att ha ben som kan ta mig vart jag vill, och över vardagliga saker – som förut bara gick mig förbi. Medan jag hade tankarna på annat.

7. Livet är inte ett projekt
Förut kunde jag inte ta det lugnt. Jag hade glömt bort hur man gjorde. Ledig tid var lika med meningslös tid, jag ville alltid vara på väg någonstans, på gång, uppvarvad. Det var bara då jag kände att jag levde. Idag vet jag hur viktigt det är med återhämtning, att vila, njuta och göra saker bara för att de är roliga – det behöver inte leda någonstans. Meningen med livet är inte att vara i farten jämt och ständigt, det finns viktigare saker än effektivitet: Att ha lite kul till exempel.

8. Jag har fått en helt annan empati för andra
Att bli sedd och kunna se andra tror jag är en av de största meningarna med livet. Förut, när jag var så dömande mot mig själv, blev jag det också gentemot andra. Jag kunde känna förakt inför brist på ork, obeslutsamhet, självtvivel och så vidare. Egentligen var det mig själv jag föraktade. Och jag vet att det ofta räcker att man finns där och lyssnar, när någon mår dåligt. Man behöver inte, och ska inte heller, komma med förslag på ”lösningar”. För det är inte så livet är. Det är som det är, helt enkelt. Det enda vi kan göra är att förhålla oss. Livet ska inte bara överlevas, utan också levas.

Artikel och bild från: http://www.mabra.com/8-saker-jag-larde-mig-av-att-vara-utbrand/

Vara till lags-sjukan

Det är dags att vi börjar säga ifrån, släppa kontrollen, stå upp för det vi vill, använda ordet nej lite oftare.

Vi måste bli bättre på att ta hand om oss själva, ge oss pauser och återhämtning.

Framför allt släppa alla semester krav och faktiskt bara vara och göra det som känns bra i stunden. Låt lusten till livet infinna sig nu genom att varva ner så kropp och själ får återhämta sig.

Nedan inlägg från Camilla Läckbergs instagramkonto.





Däckar allt längre stunder per dag nu. Försöker däremellan hålla ångan uppe. Ser mig runt och är akut medveten om att jag lever en dröm som är ouppnåelig för de flesta. Bara miljön här på landet är ett paradis. Jag vet det. Men det jag har just nu i livet är frukten av 15 års slit. Jobbat dygnet runt, fått fyra barn jag försöker räcka till för, två skilsmässor, ett självpåtaget behov av att vara alla till lags och ett "duktig flicka" syndrom som heter duga. Skulle ladda batterierna här i sommar men blir liksom aldrig så. Öppet hus här som alltid precis som jag/vi vill ha det, älskade o omtyckta vänner o familj är alltid välkomna, men..... - blir automatiskt projektledare. Frukost, lunch, middag, matinköp, disk, plock, mm, det går runt, runt, o de tio böckerna jag tog med mig för att hinna läsa, skrattar hånfullt åt mig. Och nog hjälps många åt när de hälsar på, men inte alla, o de fåtal som INTE hjälps åt utan ser det som ett hotell med fullservice blir enorma irritationsmoment och energisugare. Och jag är dålig på att säga ifrån, istället noterar jag det och ältar långsint och besviket. Men värsta är att jag mest av allt har mig själv att skylla. Simon är fantastisk o bangar aldrig kavla upp ärmarna men jag ger honom ibland inte ens chansen. Han vill men jag låter honom inte. Så varför helt enkelt inte peka med hela handen o tilldela uppgifter till de som tror de hamnat på ett lyxhotell? O varför rent allmänt i livet säga ja till allt istället för att dra ett djupt andetag och säga "nej"? O varför ha dåligt samvete för att jag har det materiellt bra men ändå blir trött? Jag har ju själv makten i min hand att förändra min situation, men sitter pinsamt fast i "duktig flicka" och "vara till lags"-sjukan. O till viss del oxå en självpåtagen kvinnofälla, i viljan att vara superwoman som fixar allt. Med resultatet att jag varvar ett påklistrat och krampaktigt leende med tårar bakom stängda dörrar. Ska öva mig på att släppa taget, sluta vara självpåtagen projektledare, självpåtagen cheerleader och allmän mespropp. Det FINNS människor runt mig som både vill och kan och jag måste lära mig både släppa taget - och ryta till. Nån som känner igen sig? Nån som hänger på?
den 26 juli

Enkla tekniken: Så vet du om du andas rätt


När vi blir stressade andas vi fortare än normalt. Då ökar syrehalten i blodet och koldioxidhalten minskar. Denna förändring kan ge flera olika fysiska symtom som yrsel, stickningar och domningar i händer och fötter,  illamående, ”tunnelseende”, overklighetskänsla, tryck över bröstet och känslan av att tappa andan.

Du kan bryta den här obalansen mellan syre och koldioxid genom att börja ”andas med magen”.

Träna dig att andas med magen

Vid en naturlig inandning åker magen ut och vid utandning dras den in. När vi  stressar eller blir oroliga drar vi kortare andetag. Då är det bara bröstkorgen som rör sig in och ut, luften når bara övre delen av bröstkorgen och lungorna fylls aldrig helt.

Om du tränar dig att andas med magen kan du snabbt skicka en signal till hjärnan att ”det är lugnt” och på så sätt bryta stressreaktionen.

Att andas rätt gör dig avslappnad och kan ge dig bättre sömn.

Kolla om du andas med magen:
● Lägg dig bekvämt på rygg med böjda ben. Lägg en hand på bröstkorgen och en på magen.
● Om du andas rätt ska magen höja sig när du andas in och sänka sig när du andas ut. Om det bara är bröstkorgen som höjer sig andas du fel.

Artikel och bild från: http://www.mabra.com/enkla-tekniken-sa-vet-du-om-du-andas-ratt/