Det är några minuter kvar av året som kan beskrivas som intensivt med mycket aktiviteter, fester och husliga projekt. Ett år som fått mig att vilja göra massor som jag dessutom har gjort, men som även fått mina varningssignaler att blinka rött. Aktiviteter som jag vill göra och lägga tid på, har samtidigt fått mig utmattad, irriterad och fasligt trött. Något som jag måste ta med mig in i det nya året för att hitta en fungerande balans. Att kunna prioritera min tid, energi och mående på bästa sätt utan att köra slut på mig själv, för det är det jag gör när viljan hejar på men allt jag vill göra.
Så här med blicken i backspegeln hade det kunnat blivit ett år, i bakslagets tecken men på något konstigt sätt klarade jag ändå av att hålla balansen. Men inför det nya året måste jag skala av och framför allt bromsa och ge mig mer återhämtnings tid.
Men året 2023 måste ändå ses som ett av mina bästa år på ett personligt plan, för jag har växt som person och blivit mig själv allt mer. Rädslorna som kom med utmattningen tog bort allt som var jag, har succesivt suddats ut och får mig starkare och tryggare det måste jag bygga vidare på inför det nya året.
I takt med att det nya året skålas in och firas med raketer infinner sig en tomhet inom mig. En tomhet av vilsenhet om vad ska jag göra nu, framtidens blad är tomma och jag vet inte hur dessa ska fyllas. Under tidigare år, framför allt under min utmattning fick jag inre vägledning och hade en rad utstakade mål framför mig. Men nu är det plötsligt tomt, inga inre bilder eller tydliga budskap visas för mig. Känslan finns bara att jag ska vidare mot något nytt men vet inte mot vad.
Jag famlar i mörkret och hamrar mig fast i halmstrån som inte känns helt hundra men som jag intalar mig är rätt. Ett steg som kan stärka min tro på mig själv och ge mig klarhet inför framtiden. Men behöver nog bara ge mig tid och inte stressa fram något, vilket är lättare sagt än gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar