För precis ett år sen började jag med en medicin som slog allt annat jag testat innan. Jag har pga av stress och annan psykisk ohälsa de senaste tio åren provat allt som fanns: kbt-terapi, psykosyntes, yoga, meditation, akupunktur, antidepressiva mediciner, lymfmassage, gruppterapi, hormoner, självhjälpsböcker, healing, skogsbad, mindfullness och örtmediciner. Inget slog det jag började ta varje dag sen februari förra året: en daglig dos motion.
En. Daglig. Dos. Motion.
Man skulle kunna tänka att en normalbegåvad person som jag skulle kunnat räkna ut att motion är bra för hälsan. Inte minst eftersom det skrivits om detta sen 400 år före Kristus då Hippokrates började se samband mellan träning och hälsa. Och att det sen dess skrivits, forskats, bloggats och gjorts TV-program om detta. Men jag trodde det handlade om TRÄNING. Och jag hade missat att träning inte behöver vara i gym eller på lokal. Att träning inte behöver vara utformade program gjorde av läkare eller kändisar och att jag varken behövde ha tights eller skor. Och ingen hade sagt att det faktiskt räcker att träna lite och lugnt, om man gör det varje dag.
Lösningen visade sig nämligen vara lite pulshöjande vad-som-helst varje dag. Hoppa i trappor. Dansa i badrummet. Skutta i skogen. Men varje dag. Puls och svett.
Så det har jag gjort varje dag i ett år nu. Varje. Dag. I. Ett. År.
Och viktigt fakta: det är absolut inte roligt varje dag. Det var ett rent helvete de första 2-3 månaderna. För det tar tid. Jag fryser. Har ingen lust. Är sur och ful. Men det har visat sig vara världens bästa medicin mot ångest, depp och mina trötta utmattningshjärna. Å som om inte det vore nog har jag också fått fin hy, glad rumpa och finfin sömn på köpet.
Ni hör ju, jag är såld. Men också lite rädd. Ska jag verkligen hålla på med detta varje dag för resten av livet? Ponera att jag lever till 80 -då är det runt 12500 träningstillfällen till. Men å andra sidan. 12500 dagar med ångest och depp är ju heller inget att ha…
Så tack snälla Michael Angress för att du tog dig an detta ”projekt” och tack Anette Svensson på Malou Efter tio för att du tyckte jag behövde hjälp. Och tack till mig själv för att jag, trots att jag inte trodde en sekund på att den här medicinen skulle funka, testade ändå.
Artikel och bild från: https://karin.mabra.com/tanker-du-borja-ditt-nya-liv-efter-nyar-tank-om/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar