fredag 15 december 2017

Julens 6 dolda stressfällor - så duckar du dem

Julen kan vara fröjdefull. Men också stressande. När du blir medveten om dina egna förväntningar, och hur du kan hantera jobbiga släktingar, ökar du känslan av glädje. Och stressen minskar!


Snart är det jul igen, granen gnistrar, julbordet dignar och alla är glada och tacksamma. 
I alla fall är det ofta så här vi föreställer oss att julen ”ska” vara. Men så är det alltid något, eller någon, som pajar vår målbild; gamla faster Agda som 
basunerar ut sina högerextrema åsikter, morbror Kalle som alltid blir full, barnen som sitter fastnaglade med sina plingande mobiler, skinkan som blev bränd – och själv vill man bara att julen ska vara över.

– Många av oss blir stressade av julen. Ofta beror det på att våra förväntningar och verkligheten inte stämmer överens. Vi reagerar lätt med stress och besvikelse när det inte blir som vi hoppats och tänkt oss, förklarar Kerstin Jeding som är legitimerad psykolog på Stressmottagningen i Stockholm.
Ett sätt att hjälpa sig själv att slippa onödig stress är att tänka igenom 
vad som är viktigast med julen.
– För många är det att vara tillsammans. När man har klart för sig vad som är 
viktigt för en själv blir det lättare att minska fokus på de bitarna som inte ingår i huvudmålet.
– Vill du kunna njuta av att vara tillsammans så behöver du till exempel kanske be om hjälp med maten. Sillinläggningen blir kanske inte som du själv brukar göra den. Men det får du stå ut med. 
Du kommer ju öka förutsättningarna för att själv vara lite mer avslappnad och pigg. Och därmed tycka att det är roligare att träffa släkten.
Försök ha så neutrala förväntningar som möjligt.
– I begreppet ”att vara tillsammans” finns det utrymme för 
att det blir hur lite som helst. Barnen kanske blir besvikna över julklapparna, hunden kräks och farbror Sune är en besserwisser. 
Men målet, att vara med varandra, är uppfyllt. Allt är som det ska. 
I slutändan kanske man till och med kan skratta lite åt hur det blev – i år igen.
Ofta gör vi misstaget att förvänta oss ett visst beteende av andra. Och så gör de inte som vi vill. Och vi blir stressade och besvikna.
– Grundregeln är: ”Vi kan inte förändra andra.” Ofta vill de inte heller förändras, så det är ingen idé att ens försöka. Däremot kan man ändra sitt eget förhållningssätt så att man slipper bli så irriterad och sårad. Man kan träna sig i att sätta gränser, runt sig själv och gentemot andra.

Stressfälla 1: Glädjekravet

Många av oss har en föreställning om att man ska känna på ett visst sätt inför julen – det ska vara härligt, bullvarmt och fröjdefullt. Finns det aspekter som gör att det inte känns fullt så mysigt kan vi lätt få en inre konflikt; vi tycker att julen är jobbig. Samtidigt kräver vi av oss själva att allt ska kännas toppen.
Effekt: Stressen ökar. Och vi tycker ännu sämre om julen.
Gör så här: Vad vi än tycker om julafton så kommer den. Dagen efter är den förbi. Man får känna precis det man känner. Varför skulle allt vara tipptopp bara för att det är en viss dag i kalendern? Julen kan innebära mycket sorg, saknad och på­tvingat umgänge också. Låt allt vara som det är, bara. 

Stressfälla 2: Allmänt julkaos

Det blir lätt övertänt när många släktingar träffas sam­tidigt. Folk pratar fort och högt för att höras, det är åsikter och minnen och gammalt groll om vartannat. Vi påverkas av varandras sinnesstämningar. Är folk uppstressade dras vi lätt med i det och börjar andas, prata och röra oss snabbare, vilket höjer stressnivåerna.

Gör så här: Om vi själva aktivt drar ner på vårt eget tempo, pratar långsammare, andas mellan meningarna, håller ögonkontakt med den vi pratar med och rör oss i ett makligare tempo, så kommer vi att påverka stämningen i hela rummet. Genom att förändra vårt eget beteende kan vi förändra andras.

Stressfälla 3: Ohyfsade släktingar

Visst kan det vara irriterande med släktingar som avbryter hela tiden eller visar tydligt att de inte är intresserade av att höra hur man mår (helst då man själv suttit och lyssnat på deras klagomål i en halvtimme).
Gör så här: Om du känner behov av det så sätt helt enkelt en gräns: ”När du gör så där känner jag så här”. Fråga dig dock först vad syftet är med din markering. Är det av självrespekt, eller för att du vill ha en förändring? Det är inte säkert att du får den reaktion som du hoppas och önskar. Är inte personen särskilt viktig för dig kan det bästa för ens egen skull vara att bara låta det passera. Påminn dig i stället om att släktingens beteende inte har något med dig att göra. Det handlar bara om personen själv. Du kan också försöka undvika att hamna i långa samtal med energi­tjuvande släktingar.

Stressfälla 4: Bombmatta av intryck

När många samlas blir det ofta ganska bullrigt. Det hålls igång flera samtal samtidigt i rummet, kanske barnen sitter med och låter med sina mobiler, julmusiken är på. Och det är sådär varmt som det bara kan bli med kombinationen mycket folk och tända ljus. Kort sagt, det kan bli lite mycket av det goda.
Gör så här: Det är okej att känna att det blir för mycket. Inget konstigt alls! Särskilt om vi redan är lite stressade sedan innan, så kan det bli extra jobbigt med alla ljud. Ta flera pauser. Sätt dig en stund på toa och filosofera, gå en sväng runt kvarteret, sätt dig i en fåtölj i ett annat rum en stund.

Stressfälla 5: Gränslösa frågor

De flesta har väl varit med om släktingar som pratar på och ställer nyfikna frågor om sådant de inte har något med att göra: ”Hur går det, ska ni inte ha barn snart?” ”Har du träffat någon än?” Eller så kan de känna ett uppdämt behov av att tala om vad som är rätt, enligt dem själva, till exempel att du som förälder uppfostrar dina barn fel.
Gör så här: Gå inte in i någon diskussion, det leder sällan någonvart. Ofta blir man bara frustrerad. Ställ dig utanför samtalsämnet och markera neutralt, som: ”Om vi ska ha barn? Det vill jag inte prata om i kväll.” ”Om jag träffat någon? Vem vet, vem vet. Nu måste jag gå på toa.” ”Du får tänka vad som helst om min uppfostran, men säg det inte. Du får hålla dina åsikter för dig själv.” Sätt gränser runt dig själv och berätta inte mer än du själv vill.

Stressfälla 6: Julbordet

Det kan vara stressande att själv stå för julfirandet. Ingen högtid är så traditionstyngd som julen och alla har sina favoriter på julbordet. Det är lätt att dras med i att ”pappa måste ha kryddpeppar i kött­bul­larna” och ”tant Britta blir besviken om hon inte får sin surkål.” Stressen är ett faktum. Och alltid är det något man glömmer. Den här, om-något-fattas-är-det-lika-med-döden-stressen, kan man ha även om man själv inte står för julfirandet. Man kan vara så rädd att värden missat något att man tar med sig det själv – utifall att!
Gör så här: Undvik otydliga krav på dig själv, både från andra och dig själv, genom att mejla vad du tänker göra för mat. Välj antingen knytis och ge andra uppdrag (då blir maten som de gör den) eller be dem som känner att de inte kan vara utan något speciellt att själva ta med det. Är du själv bortbjuden så ta inte med egen mat/dryck om inte värden eller värdinnan bett dig göra så. Det kan annars uppfattas som oförskämt. Du behöver och ska inte ta ansvar för andras eventuella glömska. Vid behov så upprepa mantrat: ”Ingen har dött av en jul utan Janssons frestelse” (eller vad det nu är som saknas).


Artikel och bild från: https://www.mabra.com/julens-dolda-stressfallor

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar