Behöver er hjälp, att hjälpa min klasskamrat

 

Hon heter Therese och ber nu om hjälp från allmänheten att samla ihop pengar för att kunna få vård utomlands efter en mopedolycka för 10 år sedan. Hon lider av instabil nacke vilket gör att hennes liv har pausats då den svenska vården inte kan hjälpa henne. 

Min önskan är att vi tillsammans hjälper henne på det sättet vi kan, antingen genom att dela inlägget (finns även på Facebooksidan) men även att skänka en slant om det finns möjlighet. Det lilla kan göra så mycket om vi hjälps åt. För tänk om vi alla skänker 20 kr var, då blir det en del i det stora hela. 

Läs gärna hennes berättelse här; https://www.gofundme.com/f/hjalp-therese-att-fa-livsnodvandig-vard-utomlands

Vill du skänka en slant görs det här: Therese - Vård utomlands

Ang dricks på Gofondme! Några kanske tycker att det verkar vara en dyr avgift för att donera. Det kostar inte många kronor. Men det finns en Slider där som man kan dra fram och tillbaka om man vill ge dricks till Gofundme för tjänsten. Det står "Tip" på dem. Alltså "dricks". Den verkar vara förinställd för att dricksa. Dra den till lägsta summan så blir det bara den lilla avgiften på några kronor .

Tack för din hjälp 💕

Tänkvärt

 "Du behöver inte vara bättre än andra, bara bättre än er själva. Jag kan inte styra er. Ni måste styra er själva. Att börja är enkelt. Att sluta är svårt. Man kan börja, men ett misstag i slutet och så är allt man ansträngt sig för borta. Klandra er inte själva. Ni har inte tid att blicka bakåt. Ni hinner bara tänka på hur ni ska bli bättre. Mer behöver ni inte tänka"

 

"Vana gör en stark. Ett bra liv, bra vanor. Om ni har barn, ge era barn bra vanor. Säg inte åt dem att träna. Träna med dem. Föräldrar ska föregå med gott exempel" 

Citat från Shaolin Heroes på SVT

Shaolin Heroes på SVT

Jag har precis börjat tittat på Shaolin Heroes som går på SVT. En reality serie där sju kända, framgångsrika män med stora egon lämnar vardagen bakom sig för att leva som Shaolin-lärljugnar i tolv dagar på det uråldriga Yongmunsa-templet i Sydkorea. Under ledning av två legendariska Shaolin-mästare kastas de in i en värd av disciplin, tystnad och kompromisslös träning för att nå själslig utveckling.

Redan efter första avsnittet känner jag en längtan att få vara där. I tystnaden, i det enkla, med fokus på inre frid. Att bara följa processens gång utan störande moment och måsten som samhället ser ut idag.

Den inre resan som deltagarna får möjlighet att göra har även jag gjort fast under min sjukdomstid. Så här i efterhand är jag oerhört tacksam för den, även om det var oerhört jobbigt när jag var mitt i allt. För det var verkligen så att allt som var jag innan utmattningen försvann och kvar var ett nervös skal som inte orkade något alls. Min personliga styrka, energi, vilja, självständighet, personlighet allt skalades av bit för bit. Kvar var rädslan för vad som skulle hända nu, skulle jag bli mig själv igen? Bli frisk?

Allt vävdes ner och analyserades på ett själsligt plan och jag fick bit för bit bygga upp mig igen. Jag såg mig utifrån i olika situationer vilket inte alltid var upplyftande. Men i det påbörjades en förändring om hur jag ville vara framöver och utstråla. Med tiden byggdes jag upp igen, hittade glädjen i de små sakerna, värderingarna stärktes och en inre trygghet tog plats. Jag slutade älta och grubbla över sådant som jag inte kan påverka, släppte taget om energitjuvar och hittade nya saker att värdesätta. 

Det känns som jag har kommit ut på andra sidan och jag känner mig oerhört lugn i det. Men det svåra är att få omgivningen som inte varit med om detta att förstå. 

Har du kommit ut på andra sidan?

Stressens början

Källa

Jag ligger i fosterställning i sängen och min blick är tom. Utanför fönstret är himlen blå och fåglarna kvittrar men inom mig är allt svart och tomt. Min energi är slut och allt känns bara tungt och förvirrande för jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till. Tankarna är överallt och ingenstans och jag vet varken ut eller in hur jag ska gå vidare. 

 Ute i soffan sitter sambon och flyr in i tevens värld för att på sitt sätt fly ifrån allt som är jobbigt och obekvämt, medans jag ligger instängd i sovrummet med tårarna rinnandes ner från min kind. Inom mig krigar tankarna med förnuftet om jag ska stanna eller gå. 

 Ljuset och glittret i mina ögon har slocknat, leendet är på klistrat, skrattet är borta sedan länge. Det som varit jag har försvunnit bit för bit under vår relation. Små oskyldiga hintar, kommentarer har fått mig att tappa bort den jag är. Nu ser jag mig bara som Linda med de tre barnen. Barnen som är hans men som jag har lagt ner min själ i. 

 Sovrumsdörren öppnas på glänt och in kommer minstingen som inte ens är 3 år fyllda. Hon smyger fram till sängen samtidigt som jag försöker skärpa till mig, för jag vill inte att hon ska se. Se det jag själv blundar för. 

Även hon är så pass liten förstår hon att något är fel, för under den senaste tiden har jag varit allt mer ledsen, tillbakadragen och tyst. Jag har lämnat rummet så fort tillfälle har getts för jag orkar inte hålla ihop mig längre. 

Rösten inom mig signalerar precis som från den allra första början han och jag träffades. Att det är dags att lämna, att det inte blir bättre än så här. Det är dags att gå vidare för min egen skull. För stannar jag kvar i den här situationen kommer jag gå under ännu mer. Men där och då orkar jag inte ta ta tag i det. Utan intalar mig att det är en tillfällig fas som kommer gå över bara jag.....

* blir gladare

* ger mer av mig själv...

* slutar skolan och börjar jobba för att få lön

Då blir allt bra.....

Det är där i 20 års åldern som min resa börjar med stress symptom, som under kommande år utvecklar sig till en utbrändhet för att sedan slå undan fötterna på mig med utmattning. 

Jag anser att vägen till utmattning innehåller 3 faser. 

Fas 1: Stress

Fas 2: Utbrändhet

Fas 2: Utmattning

Tar man inte tag i problemet så tidigt som möjligt och gör förändringarna som behövs utan kämpar vidare med tron att allt blir bättre där borta i horisonten. Så kommer man ha en låååång resa att ta sig tillbaka efter en utmattning. 

Vad folk tror att "bli frisk" handlar om....

Dagboksinlägg från 2016

2016-08-15 Idag är jag trött och inte alls på hugget. Tung både i huvudet och i kroppen. Sitter ute och bara är för en stund, lyssnar till trädens sus och samlar energi. På onsdag är det dags för läkarbesök, igen. Inför varje besök kommer oron och den krypande stressen. Tillsammans med ångesten av ovisshet som sitter i flera dagar innan själva besöket. Jag vet vad jag behöver och det är mer tid. Tid för att läka, hitta min balans, samla energi, våga utmana mina förmågor. Få bakslag och i det hitta vägen framåt. Jag vill få lugn och ro och bara vara för att komma tillbaka till livet
 

Ingen kommer ihåg....

 

Källa: https://www.facebook.com/magnushelgesson.se