Hur förklarar man för andra hur det känns när man är utbränd? Det syns ju inte på oss! Eller ännu svårare: hur beskriver man hur det känns efteråt? När man lever som stark-skör med utmattningssyndrom som kommer och går och som de flesta av oss aldrig blir friska från?
Visst, man kan ju be dem som inte förstår varför man plötsligt måste lägga sig på golvet och spela död för att ”hjärnan stängt av”, att läsa Vårdguiden. Men det hjälper liksom inte hela vägen.
Jag tycker Vägra Väggen har beskrivit det bra:
När man är som sjukast: Du kan plötsligt få svårt att orientera dig eller göra vanliga saker som att låsa upp en dörr, läsa en text eller följa med i ett samtal. Du kan också plötsligt känna dig förvirrad, få stark ångest och yrsel. Förmågan att göra flera saker samtidigt försvinner. Det kan vara omöjligt att överhuvudtaget ta sig upp ur sängen.
Efteråt: När den drabbade så småningom kommer på fötter men fortfarande är mycket trött, stresskänslig och har svårt med koncentration och minne. Ju längre återhämtningen går desto mer normalt kan personen fungera i sina vardagssysslor igen. Även om utmattningssyndrom alltid medför en ökad stresskänslighet, även när andra symptom försvunnit
För det är ju svårt att förstå att man kan bli så sjuk av stress. Speciellt eftersom många av oss drabbade varit väldigt kompetenta och till synes starka innan. Inte sällan uppvisat en fasad av att ”det här går bra jajjamen, ingen fara, jag sköter allt själv och behöver inte sova, äta eller andas förrän efter jag gått i pension”. Jag har själv jäkligt svårt att förstå hur jag kunde åsamka mig själv en hjärnskada på grund av min inre stress. (fast det kanske hänger ihop hehe).
Såhär sa jag när jag var som sjukast för att förklara för folk: det känns som jag är jättefull. Hela tiden. Fast utan det roliga och fnissiga. Men trög, glömsk, sluddrig, godissugen och trött. Som om hjärnan stängt av och jobbade på halvfart. Som hårddisken var full och överhettad. På huvudet en betongkeps. Kroppen en luddig formlös och tung massa som jag inte kände var den började och slutade.
Och nu efteråt brukar jag förklara utmattningssyndromen när de kommer ibland såhär. Hjärnan stänger av när jag gjort för mycket. Då kan jag bara sitta och ta det lugnt. Ha det tyst. Tänk dig som migrän fast det sätter sig på ”tänket och talet”. Har jag gjort för mycket en dag blir jag ”bakis” dagen efter och måste vila precis som om jag hade varit och kryssat på en Finlandsfärja med öppen bar.
Jag tror vi har ett ansvar här, vi som varit utmattade att förklara hur det faktiskt känns. Att prata om det ofta och mycket. Dels för att få andra att ta hand om sig men framförallt för att få fler att bli snälla och försiktiga med oss.
Här är 3 veckor efter kollapsen. Jag är så galet dålig, men det syns knappt! Dessutom har jag sminkat mig för att inte se för eländig ut hemma. Inte stolt över den prion idag…
Artikel och bild från: https://karin.mabra.com/hur-forklarar-man-for-andra-hur-det-kanns-att-vara-utbrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar