”Jag behövde ensamhet för att läka.
Jag behövde ensamhet för att höra.
Jag behövde ensamhet för att känna.
Känna mina innersta känslor, inte bara andras. Höra min historia, inte andras. Att andas ut i ensamhetens vrå. Att finna mitt inre, mitt riktiga jag.”
Jag behövde ensamhet för att höra.
Jag behövde ensamhet för att känna.
Känna mina innersta känslor, inte bara andras. Höra min historia, inte andras. Att andas ut i ensamhetens vrå. Att finna mitt inre, mitt riktiga jag.”
Denna text är väldigt igenkännande för min del. All bearbetning, reflektioner jag gjort under min sjukdomstid har stärkt mig. Mina beteenden har förändrats, värderingarna har stärkts, ensamheten och tystnaden har fått mig lugnare. Jag lyssnar inåt igen och har fått kraften tillbaka och det har fått min plattform stabilare.
Egentid och tystnaden är nu ett måste för att jag ska må bra. Nu behöver jag inte fly från mig själv längre.
Till en början accepterade jag inte att utmattningen hade mig i sitt grepp. Utan jag kämpade emot som bara den och klamrade mig fast i förhoppningen att jag skulle lyckas göra allt precis som vanligt. Men efter alldeles för många försök som slutade i totalt utmattningen innan jag ens kommit iväg, gjorde att jag till slut gav upp.
Jag bestämde mig för att sätta livet på paus och fokusera på vila och mig själv.
Inom mig kändes det helt rätt, som att jag behövde tiden för att komma på fötter igen och det gjorde mig lugn. Att vänner skulle försvinna stressade mig inte utan jag bara var och bearbetade mig själv under den tiden. Fick även insikt att man behöver göra slut på väldigt mycket i sitt liv för att kunna ta sig vidare mot något nytt.
Att hitta insikter till varför jag hamnat i utmattningen och framför allt förstå hur jag ska miniminera chansen till att hamna här igen.
Är du intresserad av boken finns den att köpa här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar