Pauser

Det här med pauser och att dra i handbromsen är svårt, oerhört svårt framför allt för mig som tar in det dåliga samvetet i processen. När det självklara är att jag måste på grund av sjukdom så tar det emot och jag får ångest av att sjukanmäla mig. Något som alltid har funnits inom mig sen barnsben. 

Under den senaste veckan har det varit så, halsont, snorig och inte känt mig iform helt enkelt. Dessutom är jag så trött. Tror inte jag sovit så mycket som jag gjorde under den senaste veckan eller under veckorna innan. Är totalt däckad när jag vaknar till lite väl sent på morgonen. Känslan är att jag kan sova minst i ett par timmar till utan problem. 

Fast det är så självklart att jag är sjuk, malar det inom mig att jag borde kunna jobba, att jag inte är sjuk, att omgivningen tror att jag skolkar. Hela tiden känslor från vad jag tror omgivningen tänker. Högkänsligheten spökar och får mig velandes istället för att känna mig säker i mitt beslut om vad som är rätt och fel. Det här tar kol på mig även om jag har blivit bättre på att stänga av rösterna utifrån. 

Idag skulle jag arbeta, allt var förberett men så igår kväll kom övertrötthets syndromet som jag inte kan förklara på något annat sätt än att hela kroppen späns upp, darrar och fryser. När jag la mig ner på kudden och blundade skjuter tusentals blixtrar fram för mitt inre. Intryck som exploderar innanför mina ögonlock.

Jag bytte ställning flera gånger, la mig på spikmattan, tog på hörselkåpor, gick på toa, tog på mig mer kläder, tog av mig kläder. Hela mitt inre var i uppror och jag kunde inte somna alls. Tiden närmade sig 2, 3, 4, 5 då hade jag fortfarande inte somnat och stressen intog mig allt mer. När väckarklockan väl ringde kändes det omöjligt att kliva upp ur sängen. Förkylningen hängde kvar, lika så darrningarna i kroppen. Att då ta beslut om att vara hemma en dag till kändes oerhört svårt. Men nu sitter jag här, hemma i vardagsrummet med dåligt samvete att jag inte masade mig iväg. 

Hela tiden dåligt samvete för någon annan, än att njuta av att jag inte tvingade med mig när kroppen inte orkade. 

Boktips

 HJÄRNTRÖTT - Min resa tillbaka till livet En berättelse om min väg tillbaka till livet, ifrån en mycket svår utbrändhet. Från att ha varit en stark och fullt fungerande människa med många bollar i luften till att bli mycket liten, rädd och skör och där jag får uppleva hur sårbart mitt liv och min kropp är.

Upplevelsen av att rasa helt i kropp och själ samt vilken enorm svårighet och ett mycket långt och mödosamt arbete att ta sig tillbaka till livet. Svårigheterna man stöter på när hjärnan inte längre orkar. Men även hur viktigt det är med stöd tro och hopp för att läka sig frisk igen. 

Ni får följa med på min resa genom "ups and downs" där jag hittar verktygen att hjälpa min stackars överbelastade hjärna att sakta få läka. Den fantastiska upplevelsen att mot alla odds få sin revansch och att få förmånen att hitta ett nytt bättre och mer harmoniskt liv. Att njuta av det lilla och att fånga dagen. Att tillåta sig att vara i nuet - Idag är idag.

Länk: https://www.bokus.com/bok/9789189286276/hjarntrott-min-resa-tillbaka-till-livet/

Är det så här det känns att leva? Har jag glömt hur det var?

Sju år efter sitt utmattningssyndrom berättar Emma personligt om livet som är nu. Om trygghet, mod och ny energi. Men också om hjärnspöken, förvirrande tandborstar och ambulansbesök.

Våga leva igen är den fristående uppföljaren till Emma Holmgrens första bok Våga vara rädd som sålt i 15 000 exemplar och beskrivits som en av de bästa böckerna om utmattningssyndrom. I denna bok är det Emmas personliga berättelse som är i fokus, för att ge hopp om det friska livet efter ett utmattningssyndrom. 

Länk: https://www.bokus.com/bok/9789198528862/vaga-leva-igen-efter-utmattningssyndrom/

Den ofattbara hjärntröttheten handlar om det vi i dagligt tal kallar hjärntrötthet men som i själva verket är en energilöshet och en känsla av orkeslöshet orsakad av sjukdom eller skada. Boken ger en introduktion till vad hjärntrötthet egentligen är, hur hjärntrötthet uppkommer och hur tillståndet kan diagnostiseras och behandlas. Bokens många korta personliga berättelser är avsedda att ge en djupare förståelse för vad hjärntrötthet innebär och hur det faktiskt upplevs att vara hjärntrött.

Boken vänder sig till studenter inom vården, till vårdpersonal i primärvården och inom kommunal verksamhet, som hemtjänst och boendestöd, samt till myndigheter såsom Försäkringskassa och försäkringsbolag. Självklart vänder vi oss även till drabbade och anhöriga och till alla andra som önskar fördjupad kunskap och förståelse. Vi hoppas att denna bok ska öka medvetenheten och kunskapen om hjärntrötthet och inspirera till vidare forskning.

Länk: https://www.bokus.com/bok/9789144136547/den-ofattbara-hjarntrottheten/

Förändringens tid

Det gamla året har precis klingat ut och ett nytt har tagit sin början. Ett nytt år som inte kommer vara det andra likt. Ett år med nya möjligheter och utmaningar, men samtidigt en tid för förändring. 

För inom mig lockas något nytt, att jag är redo för nästa steg. Att jag är redo att gå vidare mot något jag ännu inte vet svaret på. Jag strävar efter mer utmaning, mer tankeverksamhet och sociala sammankomster. Något som väcker min energi ytterligare och bara det signalerar friskhetstecken. 

Källa

Under året som gått har jag blivit allt starkare både fysiskt och mentalt tack vare att jag kan förlita mig på min kropp och dess förmågor allt mer. Rädslorna som kom med utmattningen börjar sakta minska, i det börjar jag våga utmana mig allt mer. 

En styrka som blev markant när kärleksrelationen hamnade i gungning var att jag stod upp för det jag trodde på. Även om de flesta omkring mig tyckte det motsatta så vek jag inte för att "behaga" omgivningen. Jag körde inte över mig själv den här gången, utan jag höll fast i min tro och släppte inte taget om den. Det är något jag är stolt över. 

En annan styrka är att min fysiska förmåga har åter intagit min kropp till min stora glädje. Från att knappt klarat av att sätta den ena foten framför den andra och sen ta mig ut på promenad till att nu gå närmare 20 000 steg om dagen. Det om något är stort. 

Jag har gjort oerhörda framsteg under året och åren som gått, framsteg som jag inte trodde var möjliga men som nu är det fast jag knappt förstår det själv. Framför allt har jag lärt känna mig själv under den här tiden. Hur jag är som person, vad jag behöver och inte behöver, i det har jag accepterat mig själv på ett nytt sätt. Bara det är stärkande. 

Nu är det alltså dags att välkomna det nya året med önskningar och förhoppningar. Mitt mål för det här året är att stärka mitt inre ytterligare, att våga ta mig ut på okänd mark, öka min kreativitet, pausa oftare, njuta av tillvaron och börja skriva på boken som inte gör annat än att pocka på min uppmärksamhet. 

Vilka förväntningar och önskningar har du för det nya året?

Bilder från Google.