Jag är en av många som kraschat in i utbrändhet och utmattningsväggen som många känner till men inte riktigt förstår innebörden av. Min tanke är att dela med mig av det jag hittar i min resa tillbaka.
söndag 28 februari 2021
fredag 26 februari 2021
Att hålla andan ett helt liv
”Utmattad. Utbränd. Sopslut. Kasserad. Förbi. Värdelös. Parasit. Slutkörd. Dödstrött. Sönderstressad. Trasig. Från simultanförmåga och livslust till afasi, minnesluckor och spaghettiben. Min resa har varit lång med många olika hållplatser. Jag har ingen aning om vilket slutmålet är eller när jag kommer fram, OM jag kommer fram. I början var jag livrädd och ville inte alls åka med, efter ett tag började jag vänja mig och acceptera att jag inte skulle kunna styra tåget själv, hur mycket jag än ville eller försökte. Ibland har jag trott att jag har kunnat se ändstationen, men då har tåget bytt spår eller fått signalfel och jag har tvingats kliva av och byta till ett annat tåg. Ibland har tåget fått fel på bromsarna och ibland har det varit inne på reparation. Jag är lugnare nu och försöker förstå vart livet är på väg. Jag kan bara hoppas på att det tar mig till en bra destination. Det enda jag vet är att jag aldrig varit där förut."
söndag 21 februari 2021
fredag 19 februari 2021
måndag 18 januari 2021
År 2021
Vet inte hur jag ska förklara det hela men det känns som något har hänt och den tunga sinnesstämningen jag hade vid den här tiden förra året existerar inte alls nu. Kanske beror det på ett flertal faktorer men samtidigt känns det som en stor förändring skett som jag inte kan förklara.
Jag känner en stor tillfredskänsla som inte går att beskriva och jag njuter av mina framsteg. Bara under det senaste halvåret har mycket hänt inom mig. Glädjen och spralligheten börjar komma tillbaka och jag skrattar mycket mer än tidigare. Vilket kan bero på min kära sambo som får mig att skratta flera gånger om dagen. Men det känns verkligen som att jag har närmare till skratt än tidigare och bara det ger glädje.
En annan stor förändring är att jag känner mig väldigt tillfreds med tillvaron och stressen/oron är inte lika markant som innan bortsett från vissa undantag. Men jag hoppas innerligt att de orosmoln håller sig borta och att allt ordnar sig enligt mina önskningar och förhoppningar. Jag har en önskan/mål om hur jag vill ha det och jag håller tummar och tår för att det blir så. Det skulle få en tung börda att släppa.






