Nu måste vi sluta sträva efter det omänskliga

Vi behöver börja se oss själva och varandra bakom våra prestationer och fasader, skriver Therese Lundberg. 

En morgon för två år sedan föll ännu en kvinna. Allt hade blivit för mycket. Varje litet hörn i livet var för mycket. De sa att hon hade utmattningssyndrom. Hon orkade inget annat än att hålla med. Men hon förstod inte.
Det var bara ett litet skal kvar av den kvinna som sen hon var åtta år bestämde sig för att hon skulle fan klara livet utan att vara beroende av någon. Visa att hon va stark, självständig, högpresterande, empatisk, omhändertagande o aldrig någonsin be om hjälp. Jag älskade att vara hon. Hon den avstängda och starka. Hon som fick axeldunkningar och komplimanger för att hon klarade av att jobba heltid, ha tre barn och alltid vara glad. Hon som aldrig sa nej. Hon som aldrig satte gränser. Jag älskade att vara just hon – stark och självständig!
Men den där starka kvinnan försökte fylla ett tomrum, som kallas låg självkänsla, genom prestationer. Prestationer i jobb, relationer och hela livet. Det hon glömde bort va att känna. Hur känns detta för mig? Hur påverkar detta mig?
Hon glömde att vara lojal mot sig själv och värdesätta sig själv.

Och en dag, när hon hade sprungit 350 livsmaraton, vaknade hon med en kropp och hjärna som hade lagt av. Den fungerade inte längre. Vem var hon då? Hon hade varken tid eller lust att vara sjuk. Hon va ju stark!
En läkare berättade att hennes kropp hade stannat henne i tid för om hon hade fortsatt leva sitt liv som hon gjort hade kroppen till slut inte orkat mer. Den hade lagt av.
Ett helvete låg nu vid hennes fötter och hon kämpade med att ens klara av sin egen vardag. Att stå på benen och förstå de allra enklaste saker. Att inte känna igen sig själv. Att vara fånge i sin egen kropp och en hjärna som lever rövare.

Men denna kvinna reste sig. Genom envishet, kraft och ett driv påbörjade hon resan mot något nytt - ett fungerande frisk liv. Denna kvinna är jag och så många med mig.
Vi behöver börja se oss själva och varandra bakom våra prestationer och fasader. För vi kämpar alla med något och vi vill alla bli sedda och älskade. Se det, våga visa sårbarhet och möt andra i deras rädslor, tvivel och oro. Våga vara mer mänsklig och sluta sträva efter det omänskliga.

Therese Lundberg
Producent och föreläsare

Artikel och bild från: http://www.expressen.se/debatt/