Många skriver till mig och frågar om min utmattning. Så jag tänkte dela den med er igen.
För mig var det en kombination av att jobba med fel saker i en miljö där värderingarna inte passade mig. Jag var vilse. Jag inte visste vem jag var och vart jag var på väg. Jag var för lite ego helt enkelt, lyssnade timtal på andra, rättade mig efter andras rytm samtidigt visste jag inte vad jag skulle göra i livet. Jag hade svårt att erkänna att jag var på fel plats för jag hade ju utbildat mig länge för att bli Art director. Jag levde långt från min egen sanning.
För dig som tänker hjälp, tänk om det stämmer in på mig! Ni märker det för genom att inget flyter. Det är tungt. Och att du får jobba hårt för att leverera. Du kanske känner dig tom. Så var det för mig och så ska det inte vara. Det ska vara lätt. Du ska ha medvind och känna dig trygg med att du hanterar ditt jobb.
Detta i kombination med en sockerrik kost med för lite fett och kanske fel kolhydrater, så tyckte kroppen att det fick vara nog. Kroppen försökte signalera med öroninflammationer och utslag på händerna men jag hörde inte.
Till slut sprack trumhinnan och efter ett par timmar kände jag hur min ena ansiktshalva började stelna så smått. Dagen efter vaknade jag av med en halvsidesförlamning.
Skräcken var total! Jag skulle gifta mig på Mallorca om 3 månader. Jag var helt knäckt och sa till min man att jag inte ville gifta mig om jag såg ut som jag gjorde. Rädslan att aldrig bli mig själv igen var stor. Och att förlora jobbet var nästa lika stort. Även om det betydde att förlora ett jobb som inte passade mig. Lite samma rädsla som att förlora en pojkvän som aldrig varit bra för dig.
Doktorerna på Karolinska kunde inte göra något åt att ansiktet var förlamat. Däremot hittade jag en akupunktör som kunde det. 7 veckor senare var jag till 90 procent tillbaka.
Jag gifte mig och fick barn. Det var extremt tungt att få barn med en utmattad kropp. Förlusten av sömn var olidlig. Men det gick. Efter mammaledigheten jag ett nytt Art director jobb på en liten reklam byrå.
Det var hemskt, det var precis som om jag arbetade dygnet runt eftersom min son Lucas inte sov på nätterna. Jag klarade det bara i ca 2 månader. En morgon kom jag till kontoret och kunde varken koden in eller hitta till min plats. Jag var och kände mig så konstig. Jag var utmattad. Jag sjukskrevs.
Detta var startskottet till att jag äntligen skulle hitta det jag verkligen ville jobba med. Jag grubblade mycket, jag grubblade sönder mammaledigheterna, till slut gick jag till en coach. Hon hjälpte mig förstå vad jag var bra på och det fick mig våga hoppa på studier och studera till coach. Och det är jag så lycklig över dag. Idag coachar jag ett 20-tal kunder och det känns som jag lever min dröm.
Artikel och bild från: https://stresscoachen.mabra.com/min-utmattning/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar