Alla ville ha mig tillbaka. Läkare, Försäkringskassan, familjen, släkten, vänner, kollegor, terapeuter...alla ropade att jag snart skulle komma tillbaka.
Men det var först den dagen jag insåg att jag aldrig mer skulle komma tillbaka min inre och yttre hälsa började utvecklas på nytt. Att jag insåg att jag inte skulle komma tillbaka till det liv som hade försatt mig i min utmattning.
Men det var först den dagen jag insåg att jag aldrig mer skulle komma tillbaka min inre och yttre hälsa började utvecklas på nytt. Att jag insåg att jag inte skulle komma tillbaka till det liv som hade försatt mig i min utmattning.
Det var först då jag hittade en hjälp som kunde stötta mig framåt som jag började få ny energi. Någon som hjälpte mig att våga och orka utforska det okända som snarare låg framåt än tillbaka.
Det var likt en förlossning på något sätt. Och precis innan man ska komma ut i världen är det som jobbigast. Det var liksom delar av en ny Micke som behövde få liv.
Det var likt en förlossning på något sätt. Och precis innan man ska komma ut i världen är det som jobbigast. Det var liksom delar av en ny Micke som behövde få liv.
Det jag insåg efter ett tag var att min tro att det främst var yttre omständigheter som försatt mig i utmattning inte stämde, det var de inre omständigheter. Varför kunde jag inte säga nej? Varför fortsatte jag göra saker mot mig själv som inte var av godo? Varför jagade jag hela tiden? Varför var jag så rädd att inte räcka till? Varför dövade jag mina rädslor? Varför klagade jag på alla andra? Varför började jag bli trött på mig själv?
Det var dessa frågor som till slut blev de viktigaste. Det yttre kunde man säkert ordna till om det bara var det de handlade om. Gå ner lite i tid. Få nya arbetsuppgifter. Men snart var jag där igen. Så jag behövde snarare få hjälp med en toalettborste och köra den rätt igenom hela mig flera gånger. Det var först då saker började hända.
Idag vet jag att sjukskrivningen kanske var det värsta jag varit med om, men jag vet också att det var det viktigaste. Jag är evigt tacksam att den hjälpe mig att ”födas” på nytt. Och jag är så tacksam över att min älskade @jennygunnarsson och min familj fortsatte att vilja leva med den nya verionen
😉 Jag är ganska så säker på att ni inte velat leva vidare med den tidigare.
😉 Jag är ganska så säker på att ni inte velat leva vidare med den tidigare.
Kram/Micke
Artikel och bild från: https://www.facebook.com/mickegunnarsson.page
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar