tisdag 3 oktober 2017

Lär dig att acceptera dina känslor


“Att oroa sig är onödigt.” ”Det är inte värt det.” “Du har ingenting att vara ledsen över.” “Kom igen, sluta gråt.” “Du måste komma över det.” Hur många gånger har vi inte hört liknande fraser sägas med välvilja i rösten?

Vi har tagit emot liknande råd, och även själva gett dem. De här råden verkar vara bra och förnuftiga. Men vad händer när vi försöker tillämpa dem? De fungerar inte. Det finns ingen universal formel.


Tyvärr följer inte våra känslor order och anpassar sig inte heller efter våra önskningar. Det räcker inte med att bara vilja ändra på hur vi mår. Känslorna finns där och de är svåra att ändra på.

När andra säger till oss att vi ska känna på ett speciellt sätt, eller om vi säger det till oss själva, kommer vi förmodligen att känna frustration. Att må bra blir en skyldighet, och när vi inte når upp till det känner vi oss dumma och skyldiga, och tycker att alla andra kan hantera sina känslor, men inte vi själva.

Det här skapar en ond cirkel som gör att vi sjunker djupare och djupare ner i vårt eget negativa tänkande. Ju större skyldigheten är att må bra och inte bry sig om någonting annat, desto större blir problemet i vårt sinne, vilket gör att vi bara mår sämre.

Bryt cirkeln

Ett citat som ofta är tillskrivet Einstein, trots att man inte vet om han faktiskt sa det, är: “Om du försöker uppnå andra resultat, gör då inte samma sak om och om igen.” Oavsett om det var ett vetenskapligt geni eller inte som sa det, så var det verkligen smart sagt.

Hur bryter man den onda cirkeln? Genom att ta ett annat steg.

Observera och acceptera

Istället för att slåss mot negativa tankar kan vi prova att acceptera dem. Det innebär inte att vi ska ge efter för det faktum att de aldrig kommer förändras, utan istället att vi ska ge oss själva tillåtelse att känna dem. Ja, jag är ledsen. Ja, det här är viktigt för mig och det oroar mig.
Låt oss observera med ett öppet sinne, utan att döma oss själva, annars kommer vi bara anse oss själva som skyldiga. Utkämpa inte en oändlig strid; att kämpa gör oss utmattade och lämnar oss på drift ute på havet.

Förstå att dina känslor är normala

Det finns inga bra eller dåliga känslor. De är alla en del av samma sak, och gör oss mänskliga. Det är mänskligt att känna toppar och dippar och känslomässiga förändringar. Det är så livet är, och vi vet redan hur meningslöst det kan kännas att simma mot strömmen.


Tänk på att alla dina känslor är legitima. Känn dem utan att försöka förändra dem. Lär dig att identifiera dem, förstå dem (dina och alla andras) och ta dem på allvar. Du kommer att börja förstå att de följer sina egna vägar och sina egna banor; att en tanke föder en annan tanke.

Öva dig med andra

Acceptans gäller inte bara dig. När någon mår dåligt, prova då den här tekniken. Sätt dig in i den andres situation, var med dem och försök känna på samma sätt som den andra personen. Ha empati och erkänn att deras känslor är normala.

Om de ber dig om råd, ge då det, men döm dem inte. Få dem inte att känna sig dumma eller känna att de gjort någonting fel. Erbjud dem ditt sällskap, prata med dem om de vill det eller bara acceptera deras tystnad. Ta in den känslomässiga upplevelsen och låt även den andra personen uppleva den.

Var stark

Kom ihåg att smärta är en oundviklig del av livet, och att positiva upplevelser bara har ett värde tack vare de negativa. Kontrasten ger dem mening. Hur kan vi säga att vi är lyckliga eller nöjda om vi aldrig varit ledsna?

Respektera ditt eget lidande precis som du respekterar andras, och straffa inte dig själv genom att införa skyldigheter mot dig själv. Du har rätt till att må dåligt, att gråta eller oroa dig över vissa situationer.

Ge inte upp, smärtan kommer att gå över

Självklart innebär inte respekt och acceptans att man bara ska ge upp och inte göra någonting. Det innebär att vi ger oss själva tiden, utrymmet och tillfällena för att känslorna ska kunna uppstå. Efteråt, med en bättre förståelse för våra känslor, kommer vi kunna avgöra om det finns någonting vi kan göra för att underlätta situationen.

Till slut kommer smärtan att försvinna, positiva tankar kommer att visa sig, och då blir det ännu viktigare att tillämpa det vi lärt oss. Vi måste ta itu med det vi känner, observera oss själva och vara på vår vakt. Vi kommer bättre än någonsin förr veta vad det innebär att må bra. Att må både bra och dåligt är trots allt att vara mänsklig.

Artikel och bild från: https://utforskasinnet.se/

Dold sjukdom har gett Emelie ett helvete


Karlskoga: "Ingen vård, bara en förvaringsplats..."
Emelie blev stämplad som psykiskt sjuk, trots att det var uppenbart att det fanns en kroppslig orsak till hennes mående.
– Att inte bli trodd och lyssnad på, gör att man känner sig totalt maktlös, liten och ensam. 

Efter graviditeten för tre år sedan började Emelie tappa hår. Ögonbrynen blev glesare, allt blev tunnare och tunnare. Koncentrationen började brista och hon fick en inre oro. Först trodde man att det berodde på graviditeten men så småningom togs prover. Eftersom läkarna inte kunde hitta något specifikt fel på Emelie fick hon genomgå en utredning. Hon fick diagnosen ADD och blev skickat till psykiatrin.

– Det är så det verkar bli i sådana här fall, att man blir skickad till psykiatrimottagningen. Jag fick medicin och blev jättedålig av den.
Emelie fick byta medicin men det var lika illa med den nya och till sist valde hon att sluta med medicinen. Dagarna gick och hon mådde sämre och sämre.

Kom smygande

Under våren 2016 började hon bli väldigt okoncentrerad, okontaktbar, blek, gick ner mycket i vikt och kände inre stress och oro.

– Det kom smygande, jag blev trött, ledsen och nedstämd. Huden kliade och blev torr och jag orkade inte med mig själv. Jag kände att det var något som inte stämde och fick panik för att jag inte kunde förklara vad som var fel.

Senare under hösten, i oktober, konstaterades utbrändhet.

– Jag var i stallet och hade ridit och pysslat och utan förvarning kom panikångesten. Jag stod bara och grät när ångesten sköljde över mig. Vad ska jag göra, vem är jag? Hur ska jag orka igenom det här? Det är inget jag vill uppleva igen.

Emilie ringde till psykiatrin och fick rådet att åka till akutpsyk.

– Väl därinne hade jag bara en sak i huvudet, att jag skulle jobba natt och inte kunde stanna för länge.

Hon blev inlagd, fick antidepressiv medicin och medel mot ångest och oro.

– Jag fick sitta på mitt rum med ångest och panik och fick en massa tabletter så jag var helt borta stundtals.

Förvaringsplats

I ungefär tre månader var Emelie inlagd och hon anser inte att hon fick någon vård, det var bara en förvaringsplats.

– Läkaren som jag träffade ville bara proppa i mig mer och mer antidepressiva tabletter. Det var insättning på två veckor med medicinen och biverkningarna gjorde att jag mådde sämre än innan.

Emilie berättar att personalen på avdelningen var godhjärtade och att det var tack vare dem som hon kämpade vidare för att hitta orsaken till sina problem. Hon sökte på sina symptom på internet och fick kontakt med sköldkörtelföreningen via Facebook.

– Där fick jag kontakt med folk som har samma problem. Jag fick bland annat veta hur symptomen kan visa sig och det har hjälpt mig att stå emot dessa läkare. Jag har blivit min egen doktor och har läst mig till allt jag kan i dag. Provsvaren kan variera mycket, man ska gå på symptom. De flesta läkarna gör inte det, utan de går på siffror, vilket ofta resulterar i att provsvaren kan se bra ut.

Det har tagits flera olika blodprover, bland annat för att se om hon hade autoimmun sjukdom, det betyder att kroppen går emot sig själv. Det egna immunförsvaret angriper sköldkörteln. Sjukdomen gör att patienten pendlar mellan över- och underproduktion och det i sin tur kan orsaka struma.

– Man ska helst ligga under 5.6 och jag hade 1756. Ändå sade läkaren att provsvaren var bra.

Av psykisk art

Emelie fick så småningom en remiss till Endokrina medicin.

– Jag trodde att jag skulle komma till någon som hade kunskap, men tyvärr hade han inte det. Han kände på min hals och skämtade bort allt jag sade och hävdade att problemet jag hade var av psykisk art. Jag bara grät och grät.

Proverna som togs där var inte bra och Emelie fick en remiss till medicinkliniken som hon fortfarande inte hört ett ljud ifrån. I ett brev hon fick hemskickat, bedömde läkaren att hennes problem inte hade något samband med aktuell sjukdom i sköldkörteln.

Det finns ingen exakt sjukdomsbild utan kan visa sig på olika sätt. Både överskott av sköldkörtelhormon Hypertyreos, och underfunktion Hypotyreos är vanliga sjukdomar

Anmälde läkaren

– En av läkarna sa till mig att jag inte ska ställa egna diagnoser. Jag sätt och grät och lämnade ut mig själv och fick till svar att ”du ska inte självdiagnosticera dig”. Efter att han sa så och inte trodde mig, anmälde jag honom till patientnämnden. Jag fick senare ett brev från honom, där det stod att han inte menade illa, han ville inte oroa mig i onödan. Han fick en varning och skärpte sig och efter det har det fungerat bättre.

Under ett halvår träffade hon fem olika läkare.

Emelie har kämpat för sin rätt under åren och hon har skickat många egna remisser till olika landsting. I maj fick hon svar från en läkare i Halmstad som hon fick träffa och han tog henne på allvar. Nu har hon äntligen fått veta att hennes problem beror på hypotyreos, underfunktion i sköldkörteln. När man har underfunktion får man en massa kroppsliga problem, såsom magproblem, ledproblem, rinnande ögon, trötthet, ångest och oro.

Mera levande

– Det blev akutbehandling med kortisol och Levaxin. Jag kände redan under kortisolbehandlingen att jag blev mera levande. Innan gick jag runt i någon slags dimma, men medicinen har gjort mig piggare.

Emelie berättar att det är viktigt att läkarna kollar upp binjurarna innan de sätter in levaxin, annars kan det leda till binjurekrasch. Om den funktionen är dålig måste man ha kortisol först. Kortisol är kroppens eget binjurehormon som kallas stresshormon. Hos friska personer är kortisolnivåerna högst på morgonen och lägst vid läggdags. På morgonen ska man ligga runt 500 och hon låg på 104.

– Läkaren i Halmstad är den första läkaren som har lyssnat på mig. Han tog emot det jag sa och gick igenom allt i hela min kropp. Att inte bli trodd och lyssnad på, gör att man känner sig totalt maktlös, liten och ensam. Jag har lämnat ut mig totalt till läkarna och inte fått något tillbaka. Jag började min sjukdomstid med att bli inlagd inom psykiatrin och på något sätt känns det som läkarna tycker att jag ska vara där, istället för att kolla upp mig.

Kan ta ett år

Nu tar Emelie prover på vårdcentralen och provsvaret skickas sedan till Halmstad. Läkaren tar kontakt med henne och de pratar om hur proverna ser ut och hur hon mår.

Det kan ta upp till ett år innan man kommer rätt med medicinen och Emelie känner att hon är på rätt väg. Hon har varit i Halmstad tre gånger och träffat läkaren personligen. Om sex veckor är det dags för nya prover och eventuellt blir det en Halmstadresa igen.

– Jag är så trött på att vara trött, men nu börjar jag känna att det finns en väg åt rätt håll. Jag längtar till att vara den där glada mamman som orkar leka, pyssla och baka med mitt barn. Orken finns inte men jag är en envis människa och gör allt ändå, det resulterar i att jag mår jättedåligt efteråt, blir liggande och är helt slut. Det har jag också en stor ångest över. Jag vill så mycket men orkar inte. Jag vill vara den här energifyllda glada personen. Frustrationen över trötthet och utmattning är som en mardröm. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Det är jättejobbigt att må så här. Men jag har mina bra dagar och det är guld värt.

Ändrade matvanor

Emelie går på kognitiv beteendeterapi, KBT, och får hjälp att hantera sina känslor eftersom hon mår väldigt dåligt av sjukdomen och är trött och orkeslös.

– Det är guld värt och är en av orsakerna till att jag börjar känna, wow jag lever!
Som en hjälpt till att må bättre har Emelie lagt om sina matvanor, det kan hjälpa emot sjukdomen.

Hon gör grönsaksdrinkar, utesluter gluten och laktos, äter mycket vitt kött samt undviker mejeriprodukter och en del baljväxter.

– Jag har lärt mig att känna igen kroppens signaler och lyssna när den säger ifrån. Sjukdomen får inte ta över livet.

Hon avslutar med att berätta att sambon varit ett otroligt stöd.

– Jag fattar inte hur han har stått ut.


Artikel och bild från: http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2017/09/23/dold-sjukdom-har-gett-emelie-ett

4 sätt att minska din stress


Släpp tron på att du måste inte finnas där för allt och alla.

Allting måste inte vara perfekt.

Be om och acceptera hjälp innan du knäcker dig.

Sortera ut vad som är viktigt. Om resten inte löser sig är det ingen katastrof.


Höjdhopparen Linus Thörnblad drabbades av utmattningsdepression


En av våra största idrottsstjärnor, höjdhopparen Linus Thörnblad, berättar om hur han tog sig ur sin utmattningsdepression. Mountainbikecyklisten Jenny Rissveds känner igen sig i Linus historia. Överläkare i psykiatri Anders Hansen om hur utmattningssyndrom kan undvikas.

Karin Adelsköld: "Skammen att bli utbränd är ännu stor, att jag inte klarade av livet"



Malou Efter tio i TV4 från 2017-10-03: För ett år sedan blev allt blankt, komikern Karin Adelsköld drabbades av stress och utmattning. Hos Malou berättar hon om kampen tillbaka. Trots att läkarna sa att "du håller på att gå in i väggen", fortsatte hon att stressa och pressa sig själv. Till slut hamnade hon på psykakuten.

söndag 1 oktober 2017

Gnisslar du?


Du är inte sjuk och ändå mår du allt annat än bra. Du har kanske värk, magen har gjort totalt uppror, du har svårt att sova och känner dig hopplöst trött. Du söker läkare, men ingenting är fel. Du är inte sjuk enligt sjukvården, men mår ändå dåligt.

Att vara sjuk är ett tydligt tillstånd. Det är när kroppen går sönder därför att vi har utsatt den för mer än den tål. Har du en brusten blindtarm är du sjuk. Bakterier, virus och svampinfektioner gör dig sjuk. Söker du vård för det här så kommer läkaren först att ta prover och ställa frågor om dina symptom, sedan hitta sjukdomen och ta bort den. Läkaren gillar den här typen av patienter. Och har du en sjukdom gillar du oftast läkaren. Han eller hon hittade problemet och du blev frisk!

Men att vara vid god hälsa är inte att vara ”osjuk”. Frånvaro av sjukdom ger inte automatiskt hälsa. Och det finns många människor som lever mittemellan god hälsa och sjukdom.

Jag lyssnade för två år sedan på en mycket spännande föreläsning av läkaren och psykologen Claes Malmström. Han kallade området mellan hälsa och sjukdom för gnisselzonen. Den som befinner sig här mår inte speciellt bra, men det finns ingen sjukdom för sjukvården att bota. Värk, trötthet, håglöshet och magproblem är typiska symptom, och de kan vara mycket tuffa. Men de kan inte behandlas, eftersom de inte har sitt ursprung i sjukdom utan beror på funktionella störningar. Kroppen är helt enkelt i obalans. Läkaren hittar inget fel, allt ser bra ut. Ingenting är trasigt, ingenting går att operera bort. Det finns vare sig virus, bakterier eller svampinfektioner. Sjukvården har ofta mycket besvär med den här sortens patient. Och patienten blir både irriterad och besviken på läkaren. De flesta vill ha en gul receptlapp med sig hem, inte få höra att man själv måste göra något för att må bra. På sådana förslag reagerar patient kanske med ilska och tårar. ”Ska du lägga skulden på mig för att jag inte mår bra? Ska jag behöva bära den bördan också?” Många läkare backar för den reaktionen och skriver snabbt på sin gula lapp: sömnpiller, värkpiller, laxerande piller, stoppande piller, dämpande piller, höjande piller, piller för biverkningar...

Men hälsa är inte något du kan få med dig hem, utan något du skapar. Du måste vara aktiv för att möta dina behöv. Att göra ingenting skapar inte hälsa. Det kan vara obekvämt och jobbigt att skapa hälsa och att må bra. Men gör du ingenting så glider du obarmhärtigt in i gnisselzonen, där ingen läkare kan bota dig. Du börjar må dåligt och känner dig sjuk, ja du kan till och med bli sjuk till slut.

Gnisselzonen - Anna Hallén

För att ta del av hela boken så beställ den här eller låna den på biblioteket: https://www.adlibris.com/se/bok/gnisselzonen


Herregud & co