Att tappa fotfästet

Vi är alla olika och har av olika anledningar hamnat i den här situationen som utbränd/utmattad.

Men det jag tror vi har gemensamt är att vi brinner för det vi tar oss för. Vi ger av oss själva för att hjälpa till, hinna klart, vi vill ställa upp för allt och alla, för det är sån vi är. Vi sätter andra före oss själva.

Vi ger och ger tills vi en dag inte har mer att ge. Energin är slut och sjukskrivningen är ett faktum..

Vi känner frustration för att vi inte klarar av det vi tidigare orkat.
Vi känner skuld för att vi satt kollegor i större arbetsbörda.
Vi känner skam för att vi inte jobbar.
Vi känner sorg när vi inte orkar umgås med nära och kära.

Vi har tappat fotfästet, för vem är jag när allt jag var, plötsligt har tagit ifrån mig?

Det är faktiskt så att vi är så pass mycket mer än vad vi tror. Vi har bara tappat bort oss på vägen och det är det vi nu ska gräva fram. Det är dags att sätta sig själv i första rum, och hitta det som kännetecknar dig. Att hitta tillbaka till den du är.