Jag måste sluta springa

Igår när jag lämnade lokalen för utmattningskursen kände jag faktiskt lättnad, som att ekorrhjulet jag hamnat i igen nu stannade upp och jag kunde kliva av. Jag insåg igår i en övning vi gjorde att ju tröttare/utmattad jag blir är det som att jag springer fortare. Jag återgår i gamla beteenden och säger ja fast jag i huvudet klart och tydligt bestämt mig för det motsatta. Det är som att "måste listan" med åtaganden, aktiviteter, önskningar bara måste bockas av först innan jag kan andas ut och samla på mig energi igen.

Ju mer jag försöker göra klart och få undan desto tydligare blir mina stress symptom som jag också i det här läget glömmer bort att lyssna till. Sandpapperskänslan i halsen som kommer och går, förkylningssymptom som är mer markant på morgonen, knottrigheten över ryggen, utslagen på halsen, uttorkningskänslan på huden och kliandet, tröttheten som gör att jag har svårt att ta mig ur sängen på morgonen. Övertröttheten på kvällarna som gör att jag inte somnar förrän efter närmare 2-3 h och sen vaknar av ljud under natten.

Allt detta som jag så mycket väl känner till och vet om, så gör jag ändå det motsatta och försöker springa ifrån utmattningen och dess symptomer. Trodde jag hade lärt mig något under dessa år, men tydligen inte. Så nu är det bara att göra om och göra rätt genom att ändra fokus igen för att ta mig framåt i små steg utan att behöva backa allt för många vid nästa bakslag.