 |
"Det är minst lika viktigt för barn som för vuxna att röra på sig. De flesta studier är gjorda på vuxna, men de som har gjorts på barn visar att det är ofantligt viktigt att de rör på sig. De får bättre koncentrationsförmåga, redan efter tre-fyra minuters rörelse", säger Anders Hansen.
|
Med boken ”Hjärnstark” vill psykiatrikern Anders Hansen belysa hur viktigt det är för hjärnan att vi rör på oss. Vi blir mindre deprimerade och oroliga – och fungerar dessutom bättre tankemässigt.
Hjärnan är populär just nu. Överallt pratas och skrivs det om hur hjärnan fungerar och hur dess funktioner påverkar oss. Vad som gör intresset så stort kan ingen svara på, men neurovetenskapen är inne i ett historiskt spännande skede just nu. Med hjälp av magnetkameran kan man se hur hjärnan fungerar vid olika situationer, vilket har ökat kunskapen enormt.
– Det finns sätt att bli mer stresstålig, mer kreativ, få bättre koncentrationsförmåga och ett bättre minne, som inte är kvacksalveri utan vederlagt gång på gång i tung forskning, berättar Anders Hansen.
"Digitaliseringen har förändrat allt" I sitt arbete som psykiatriker i Stockholm hjälper Anders Hansen dagligen människor som har depressioner, ångest och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Han har också de senaste femton åren skrivit om medicinsk forskning för ett flertal tidningar som Medical Journal, Läkartidningen, Svenska Dagbladet och Dagens Industri. Nu är han aktuell med boken ”Hjärnstark” där han lyfter upp den forskning som han tycker får alldeles för lite utrymme i samhällsdebatten: hur hjärnan påverkas av att vi rör på oss.
– När man har insett hur viktigt det är att vi rör på oss, och har möjlighet att föra ut det budskapet, då är man nästan skyldig att göra det. Det kan låta pretentiöst, men det är faktiskt så för mig. De här kunskaperna måste bli allmän egendom.
De flesta vet att man mår lite bättre om man rör på sig, men alla känner inte till vilka enorma effekter det har på hjärnan och att alla tankemässiga förmågor förbättras.
– Om man hade kunnat visa samma resultat för en medicin eller naturläkemedel hade människor känt till detta, för det hade blivit hårt marknadsfört. Nu handlar det om en vanlig promenad eller löptur som ger den här effekten och då bagatelliseras det bort.
Varför är det så viktigt för alla att röra på sig kontinuerligt?
– Hjärnan är bygd för att röra på sig. Det gäller både vuxna och barn, och anledningen till det är att vi har behövt det för överlevnad under nästan hela mänsklighetens historia. Om man ser människans historia som en miljon år kan man säga att vi har levt som jägare och samlare den största delen, då har vi varit tvungna att röra på oss dagligen för att skaffa mat och överleva. Men nu har vi gjort en enorm omställning i vår livsstil på 200-250 år, där den stora skillnaden är att vi har blivit mer stillasittande.
Vi behöver inte längre röra på oss för att överleva, och det får massor av konsekvenser. I dagens samhälle har vi problem med övervikt och diabetes, det vet alla, men alla vet inte att detta också får tankemässiga konsekvenser.
Vilka tankemässiga konsekvenser blir det?
– Vi blir mer ledsna, deprimerade och oroliga - men fungerar också tankemässigt sämre än vad vi skulle kunna göra. Genom att röra på sig får man bättre minne, blir mer kreativ och kan koncentrera sig bättre.
Är det någon skillnad på vuxnas och barns hjärnreaktion av att röra på sig?
– Det är minst lika viktigt för barn som för vuxna att röra på sig. De flesta studier är gjorda på vuxna, men de som har gjorts på barn visar att det är ofantligt viktigt att de rör på sig. De får bättre koncentrationsförmåga, redan efter tre-fyra minuters rörelse. Det finns studier som visar att barn presterar bättre på läsförståelsetester efter bara tolv minuters rörelse. De finns också studier som visar att barn med god kondition har större minnescentrum i hjärnan än de barn som har dålig kondition.
Sverige har genomgått en stor digitalisering och i dag använder barn datorer, läsplattor och mobiler flitigt. Är det en nackdel att barn blir sittande i dag?
– Digitaliseringen är förmodligen den mest omvälvande samhällsförändring som vår art kommer att gå igenom. Den är större än när vi gick från jägarsamhället till jordbruket eller industrialiseringen.
Digitaliseringen har förändrat allt. En bieffekt av det vi ser i nuläget är att den digitala världen är enormt lockande, framför allt för barn och ungdomar. Digitaliseringen kommer att leda till en massa fantastiska framsteg, men att vi sitter mer kommer också att leda till nackdelar tankemässigt.
"Vi sätter för mycket adhd-diagnoser i samhället"Att vi kan beställa hem vår mat på nätet utan att behöva lyfta oss från soffan är givetvis bekvämt men det kommer också att innebära vissa nackdelar, menar Anders Hansen. Som att vi får mer diabetes, övervikt och fungerar sämre tankemässigt.
– Folk undrar varför vi mår så dåligt när vi har det så bra. Vi har det visserligen bra, men vi lever inte som vi är utvecklade. Men sen tror jag att digitaliseringen kan lösa många problem. Nu ser man till exempel hur många ungar som helst som är ute och jagar Pokémon Go, man kan tycka vad man vill om det spelet men faktum är att det aktiverar barn och många ser ut att vara barn som kanske inte gillar att röra på sig. Ny teknik behöver inte betyda att barn blir mer stillasittande, det kan också användas på många positiva sätt. Det viktiga är att inse att man inte kan vara framtidsfientlig.
Antal barn som diagnostiseras med koncentrationssvårigheter i Sverige ökar. Vad tänker du om det?
– Jag tillhör dem som tror att vi sätter för mycket adhd-diagnoser i samhället. Jag tror att det är för många som får diagnos och jag tycker att vi ska undvika att hamna i den situation som USA har – och som vi är på väg mot. I USA har 12 procent av alla barn adhd- diagnoser och i vissa delstater är siffran 20 procent. Jag tror att det är fel om man måste diagnostisera 10-20 procent av alla barn och ge dem medicin för att de ska fungera. Det finns en gråskala. De som har svårt behöver tveklöst ta medicin, för dem kan det vara livsnödvändigt. Men om det inte är så allvarliga besvär är mitt tips att börja med att försöka förändra saker i omgivningen, till exempel att rör på sig mer. Barn med adhd behöver röra sig mer än andra barn. Jag tycker att man kan börja med att göra förändringar i livsstilen innan man går på medicineringen. Medicinering bör inte vara det första man gör, utan det sista.
Fysisk aktivitet höjer tolerans för stress
Anders Hansen menar att det finns de som ser adhd på ett onyanserat sätt, som ett medicinskt tillstånd som är distinkt avgränsat, i likhet med hiv eller hjärtinfarkt – men så är det inte. Det är en gigantisk gråskala som alla människor ligger på. Vi har alla drag av adhd och de dragen har evolutionärt varit jätteviktiga för människor.
– Utan dem hade vi förmodligen aldrig sökt oss utanför Afrika över huvud taget. Men när vi sen gör stora omläggningar i samhället i vår livsstil så har man plötsligt inte riktigt plats för de här dragen i samhället och då vill man sätta en diagnos på dem. Givetvis ska man också göra det med de som har svårast besvär, men det måste bygga helt på de problem det leder till. Det jag helt vänder mig emot är när människor slänger sig med uttryck som ”adhd-light” och ”aspig”. Vi lever i en tid då vi är mycket pigga på att psykiatrisera allting och helst ska alla problem lösas med en medicin.
Personalen i skolan lägger ner mycket tid på att barnen skall sitta stilla för att koncentrera sig bättre. Vad tänker du om det?
– Jag tror att man återigen ska vara lite evolutionär, skolan är ett ganska nytt påfund. Skolan är cirka 250 år gammal. Vi ser skolan som något helt naturligt, men den är något man har sysslat med en ganska kort tid av mänskligheten. För en del passar det alldeles utmärkt att sitta i skolbänken men inte för alla. En del barn tar inte in information på det sättet, utan behöver leka in kunskap eller experimentera sig fram och vara mera kreativa. En lösning fungerar inte för alla, barn är olika. Jag är fel person att uttala mig exakt om hur man ska göra i klassrummet, men jag tror att man verkligen ska anstränga sig för att få barn att leka på rasterna, flera gånger om dagen. Det behöver inte vara så långa stunder, men att komma ut och göra någonting.
Om du skulle kunna påverka en skola eller en rektor, vad skulle du då rekommendera?
– Skolgymnastik varje dag. Helst på förmiddagen och helt baserad på vad ungarna tycker är roligt, inga krav på tävlingar eller prestation, men de behöver få upp pulsen. Det behöver inte vara 40 minuter, utan räcker med 20 minuter. De som gillar att tävla ska givetvis göra det, men för de flesta gäller det bara att grundlägga motionsvanor för resten av livet – och då måste det vara kul.
Ibland när vi skriver artiklar som handlar om att det är bra med fysisk aktivitet, blir en del av våra läsare upprörda. De upplever att de har enorma svårigheter med exekutiva funktioner och att röra på sig känns ouppnåeligt när man blir slut av att bara göra dagliga aktiviteter. Vad tänker du om det?
– Jag har all förståelse för det, men de som är stressade och upplever att de inte har tid med träning är de som behöver det allra mest. Fysisk aktivitet har en enorm förmåga att förbättra vår tolerans mot stress.
Mitt råd är att börja med små steg, bara fyra minuter aktivitet spelar roll. Gör någonting, men tänk inte att en som varit inaktiv ska gå till att träna tre-fyra timmar i veckan. Börja försiktigt, utgå helt från det som är kul och gör det hundra procent på det viset. När det gäller exekutiva funktioner är det
svårt att ge generella råd, neuropsykiatri är ett gigantiskt spektra, allt från de som har ganska blygsamma besvär till de som har det väldigt svårt och inte fungerar i sin vardag. I de fallen kan man inte säga att nu ska du ut och springa och ändra livsstil. Neuropsykiatriska funktionshinder ska man absolut inte bagatellisera på något sätt. Men den här kunskapen handlar inte om mitt tyckande eller att
jag kommer med min egen åsikt, jag presenterar forskning och fakta, så här ligger det till – och så får man göra vad man vill med det.
Artikel och bild från:
http://www.specialnest.se
