En hel del med information om utmattningssyndrom
Länk: Utmattningssyndrom. UMS. ”Utbrändhet.”
lördag 31 oktober 2015
Sju tecken på att du har för mycket av stresshormonet kortisol
Bukfett, nedstämdhet och huvudvärk. Vi vet alla att stress är dåligt för oss, men när har det gått för långt? Här är sju tecken på att din stress, och därmed dina kortisolnivåer, har blivit något ohälsosamt.
Länk: Sju tecken på att du har för mycket av stresshormonet kortisol
Tillhör du gruppen sensitiva själar
Tillhör du gruppen sensitiva själar, kan jag rekommendera Ilse Sands böcker.
Här hittar du information om sensitiva själar.
Älska dig själv
"Att vara sårbar och känslig är både en gåva och ibland ett hinder i livet. Den som reagerar snabbt och starkt på andras bemötande, på sinnesintryck eller högt tempo känner sig gärna fel i vårt samhälle där det robusta och energiska belönas. Sensitiva har ofta höga egenkrav och låg självkänsla."
Hitta nya vägar i känslornas labyrint"Tårar av sorg? Eller tårar av lättnad, frustration, ilska eller trötthet?
Känslor kan vara en riktig labyrint, och det är inte alltid vi förstår ens oss själva.
Hitta nya vägar i känslornas labyrint är en guidebok för var och en som vill förstå sig själv och sina känslor och kanske andra människor och deras känslor bättre. Den vänder sig också till psykoterapeuter, psykologer och andra som arbetar med behandling. "
Kom närmare"Ibland lägger vi krokben för oss själva. Som det barn som lär sig att hålla tillbaka sig självt och intressera sig för andra för att få uppmärksamhet och som därför i vuxen ålder har svårt att öppna sig för andra. Eller mannen som alltid förälskar sig i de ouppnåeliga för att inte behöva riskera att känna den sårbarhet han tidigare upplevt när en relation tagit slut."
torsdag 29 oktober 2015
Karlavagnen: Yogisar
På kort tid har yogan blivit något som tidigare utövades av få till en träningsform som gäller för många. Aldrig har väl som nu yogan smygit sig in på de flesta träningsinstitutens schema. Yoga är en minst 5 000 år gammal teknik och dess grundtankar och värderingar har stått sig genom tiden. Kärt barn har många namn och det finns ett 100-tal olika former bland dem tex Ashtangayoga, Bhakti, Hatha, Kundalini, Poweryoga, Vinyasa, Yinyoga, Ananda, Tantra och Nidrayoga för att bara nämna några.
Lyssna: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/624737?programid=3117
onsdag 28 oktober 2015
Att hitta lyckan
Jag minns när jag satt i terapirummet de första gångerna för ca 2-3 år sedan diskuterade vi känslor och jag kunde inte komma på något som varken gjorde mig glad eller lycklig. Allt kändes tomt och jag kunden knappt komma på vad en känsla var, för själva ordet var så självklart men inte innebörden.
Jag kände mig som ett blankt blad, likgiltig och tom.
Att få en kram av ett barn borde vara rena lyckan speciellt när barnet på eget initiativ stannar upp i leken och vänder om för att ge just mig en kram. Men känslan infann sig inte.
Visst blev jag glad men lyckoruset och värmen som borde sprida sig genom kroppen hade stannat av någonstans.
Så här har jag känt i flera år, att jag tillslut vant mig vid att jag nog är känslokall. (Varken jag eller terapeuten tänkte på att detta var stressens fel.)
Men en dag i somras när jag satt ute i hammocken med sjön som utsikt och en bok i knät. Det var tyst förutom regnet som smattrade på hammockstaket, jag hade en flisfilt över benen för att hålla värmen och där infann sig lyckoruset och glädjen att det var så lugnt och fridfullt. Plötsligt kom färgerna tillbaka i starka nyanser som tidigare varit i en dimmig gråskala.
Efter det började jag glädjas åt det som är framför mig och så nära. Jag studerade fjärilarna som kunde sätta sig bredvid mig, titta på småfåglarna som lekte i buskarna. Detta kom i takt med att jag började våga släppa taget och slappna av med tystnaden som sällskap.
Jag kände mig som ett blankt blad, likgiltig och tom.
Att få en kram av ett barn borde vara rena lyckan speciellt när barnet på eget initiativ stannar upp i leken och vänder om för att ge just mig en kram. Men känslan infann sig inte.
Visst blev jag glad men lyckoruset och värmen som borde sprida sig genom kroppen hade stannat av någonstans.
Så här har jag känt i flera år, att jag tillslut vant mig vid att jag nog är känslokall. (Varken jag eller terapeuten tänkte på att detta var stressens fel.)
Men en dag i somras när jag satt ute i hammocken med sjön som utsikt och en bok i knät. Det var tyst förutom regnet som smattrade på hammockstaket, jag hade en flisfilt över benen för att hålla värmen och där infann sig lyckoruset och glädjen att det var så lugnt och fridfullt. Plötsligt kom färgerna tillbaka i starka nyanser som tidigare varit i en dimmig gråskala.
Efter det började jag glädjas åt det som är framför mig och så nära. Jag studerade fjärilarna som kunde sätta sig bredvid mig, titta på småfåglarna som lekte i buskarna. Detta kom i takt med att jag började våga släppa taget och slappna av med tystnaden som sällskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)