Vi räcker inte till

Stackars vår generation. Vilka krav vi har på oss. Jag pratade med en vd för ett företag igår, det var intressant att höra hans perspektiv på hur vi stressar för att räcka till. Han är en väldigt öppen person och ser att hans medarbetar lider av stressen,  att de upplever att de inte räcker till på jobbet eller i hemmet.

Vi vill ju ha allt. Göra karriär, fin bil, stor lägenhet, åka på resor, ha massor av vänner och hämta barnen från förskola och skola tidigt. Dessutom ska vi vara närvarande för våra barn och vi arbetar hårt på vår anknytning. Han berättade att det var svårt att få till möten efter 15.00 för alla är och hämtar sina barn. Samtidigt som samma personer har höga krav på ett större lönekuvert.

Man kan inte få allt. Jag har underlång tid struntat i shopping och annan lyx för att istället ha råd att vara hemma med barnen. Jag tycker det är superviktigt att vara med mina barn och såklart viktigt att arbeta, men jag tror på att inte göra allt på en gång. I Stockholm är det en trend att hämta barnen tidigt och ta igen arbetet på kvällstid.

Jag tror det bygger upp vår stress då vi aldrig är helt lediga. Att sätta sig och jobba efter barnen lagt sig är ju lite som att gå på nattskiftet efter att ha jobbat dag. Är det hållbart? Jag har själv en stark vilja att hämta tidigt men jag har fått en tankeställare. Hur är jag när jag hämtar? Och hur bra är det att jobba på kvällen innan läggdags?

Hur är det för barnen?

Vi hämtar barnen samtidigt som det ringer från jobbet och mailen dundrar in.  Jag tror många barn skulle vilja vara kvar på förskolan och pyssla lite längre, istället för att möta en förälder som inte känner sig färdig för dagen. Det är inte roligt att vara med någon som har tankarna kvar på kontoret och svarar på ens fråga samtidigt som den läser sina mail.

Hur är det för dig?

Artikel och bild från: http://stresscoachen.mabra.com/vi-racker-inte-till/

Sömn

Hej då vakna nätter

5 bekräftelser som kan hjälpa dig att förlåta dig själv

Ofta är du den enda som kan förlåta dig för dina misstag. 

Lär dig av dina misstag, acceptera dem och gå vidare.

Vi hör ofta hur viktigt det är att förlåta. Man brukar säga att man blir fri genom att förlåta de som sårat en. Men hur många gånger har du hört folk prata om att förlåta dig själv?
Trots att det är viktigare att förlåta dig själv än att förlåta andra hör vi inte talas om det särskilt ofta.

Har du någonsin tänkt på hur många gånger du skällt ut dig själv? Hur många gånger har du hållit dig själv ansvarig för dina omständigheter eller problem?

Skadan vi åsamkar oss själva är vanligtvis större än den andra ger upphov till. Därför vill vi i den här  artikeln hjälpa dig att frigöra dig från det.

Att förlåta dig själv kommer inte vara lätt; det är inte något du kan göra på en dag. Det är en process, och följande bekräftelser kan vara till stor hjälp.

1. Jag frigör mig själv från tvivel, skuld och skam

Tvivel, skuld och skam är de tre största orsakerna till många problem. Att förlåta oss själva för dem är viktigt för att gå vidare. Det inkluderar förlåtelse för handlingar eller ord som ger upphov till tvivel, skuld eller skam.

Men utöver att säga frasen måste du konfrontera dina känslor. Det är den svåra biten, och dessutom en som många flyr ifrån.

Stoppa dig själv så att du kan ta en titt på situationerna som ger upphov till dessa känslor. Ta en minut för att erkänna dina oförmågor.

Gå igenom processen på ett ärligt sätt. Det kommer lära dig mer om dig själv, och även göra dig motståndskraftig för liknande situationer i framtiden.

Det är till och med möjligt att du upptäcker att det som får dig att känna tvivel, skuld och skam egentligen inte är viktigt.

2. Släpp det förflutna för att leva fullt ut i framtiden

Ibland blir alla planer och mål vi har kvävda av det förflutna. Alla saker och människor som sårar dig kan hålla dig tillbaka och hindra dig från att gå vart du vill om du inte släpper taget om dem.

Att förlåta dig själv är att släppa taget om att tänka på allt du inte har.

Vi tror vanligtvis att vi bara kan förlåta oss själva för saker som sårar oss, men det är inte sant.

Det finns stunder när vi fångas av tillkortakommanden eller omständigheter som är beroende av andra. Det finns till exempel folk som inte kan förlåta sig själva för att de inte är rätt person för någon de älskade.

Du kan inte vara exakt vad andra behöver. Och det faktum att den andra personen inte kunde hitta vad denne sökte efter hos dig gör dig inte till en sämre människa.

3. Jag kan fortsätta trots mina misstag

Vi lär oss snabbt i livet att undvika misstag och snedsteg. Som ett resultat börjar vi fokusera för mycket på saker som gått fel. Vi kan ta månader eller till och med år på oss att analysera vad som gick fel och varför.

Att förlåta dig själv för dessa misstag är viktigt för att gå vidare med ditt liv. Du får inte glömma att vi alla begår misstag varje dag, och att det är helt okej. Misstag är livets sanna lärare.

Kom ihåg att om allt gick bra från början hade du snabbt fått slut på saker att lära dig. Du skulle inte kunna prata om de erfarenheter och lärdomar du lärt dig från misstagen du begått.

Det är sant att det finns misstag som kostar mycket, men även dessa har något att lära dig.

Från och med nu ska du se på varje misstag som en läxa att lära dig. Förlåt dig själv när du tänker på dem. Fortsätt gå framåt till nästa steg i livet.

4. Jag är tacksam för de goda saker livet ger mig

Om vi bad dig att att göra en lista över människor och saker som gör ditt liv bättre, hur många punkter skulle det finnas? Du skulle förmodligen inse att det finns avsevärt fler än du tror.

Att förlåta dig själv är att lära dig se och acceptera att du inte är ensam.

Förlåt dig själv för de saker du tror är ditt fel. När du gör det kommer du se att det inte är så svårt att se de goda sakerna.

Med den här frasen lovar du att fokusera din uppmärksamhet på positiva saker. Det kanske låter svårt, men det är möjligt att du har lagt för mycket tid på att se saker från den mörka sidan.

5. Acceptera vad som var möjligt med vad du hade tillhanda

I vissa fall måste vi ta snabba beslut. Efteråt kan vi se hela situationen eller får bättre information, och vi får reda på att vi hade fel.

Du kanske känner dig skyldig, men det är bättre att ändra skuldkänslorna till ansvarskänslor, framförallt om du agerade med för lite information.

När du tar ansvar kan du förlåta dig själv. Du kan även göra situationen bättre. Om du fokuserar på att komma ihåg felen och känna dig skyldig kan du inte förändra något.

Kom ihåg att det är bättre att vara proaktiv än att lägga all din tid på att klaga.

Den enda som kan förlåta dig finns i spegeln

Det är normalt att känna folk som inte går framåt i livet för att de väntar på att förlåtas. Gäller det även för dig? Hur mycket vill du bli förlåten? Är det verkligen möjligt?

Sanningen är att det finns situationer vari du är den enda som kan frigöra dig själv.

Du kan finna dig själv i en situation där den andra personen är för långt bort. Det kan till och med vara så att den du behöver förlåtelse av inte vill förlåta dig eller är borta för alltid.

Kom ihåg att du inte kan leva ett fullt liv om du inte börjar röra dig idag.

Artikel och bild från: https://stegforhalsa.se/5-bekraftelser

Lär dig att acceptera dina känslor

“Att oroa sig är onödigt.” ”Det är inte värt det.” “Du har ingenting att vara ledsen över.” “Kom igen, sluta gråt.” “Du måste komma över det.” Hur många gånger har vi inte hört liknande fraser sägas med välvilja i rösten?

Vi har tagit emot liknande råd, och även själva gett dem. De här råden verkar vara bra och förnuftiga. Men vad händer när vi försöker tillämpa dem? De fungerar inte. Det finns ingen universal formel.

Tyvärr följer inte våra känslor order och anpassar sig inte heller efter våra önskningar. Det räcker inte med att bara vilja ändra på hur vi mår. Känslorna finns där och de är svåra att ändra på.

När andra säger till oss att vi ska känna på ett speciellt sätt, eller om vi säger det till oss själva, kommer vi förmodligen att känna frustration. Att må bra blir en skyldighet, och när vi inte når upp till det känner vi oss dumma och skyldiga, och tycker att alla andra kan hantera sina känslor, men inte vi själva.

Det här skapar en ond cirkel som gör att vi sjunker djupare och djupare ner i vårt eget negativa tänkande. Ju större skyldigheten är att må bra och inte bry sig om någonting annat, desto större blir problemet i vårt sinne, vilket gör att vi bara mår sämre.

Bryt cirkeln

Ett citat som ofta är tillskrivet Einstein, trots att man inte vet om han faktiskt sa det, är: “Om du försöker uppnå andra resultat, gör då inte samma sak om och om igen.” Oavsett om det var ett vetenskapligt geni eller inte som sa det, så var det verkligen smart sagt.

Hur bryter man den onda cirkeln? Genom att ta ett annat steg.

Observera och acceptera

Istället för att slåss mot negativa tankar kan vi prova att acceptera dem. Det innebär inte att vi ska ge efter för det faktum att de aldrig kommer förändras, utan istället att vi ska ge oss själva tillåtelse att känna dem. Ja, jag är ledsen. Ja, det här är viktigt för mig och det oroar mig.
Låt oss observera med ett öppet sinne, utan att döma oss själva, annars kommer vi bara anse oss själva som skyldiga. Utkämpa inte en oändlig strid; att kämpa gör oss utmattade och lämnar oss på drift ute på havet.

Förstå att dina känslor är normala

Det finns inga bra eller dåliga känslor. De är alla en del av samma sak, och gör oss mänskliga. Det är mänskligt att känna toppar och dippar och känslomässiga förändringar. Det är så livet är, och vi vet redan hur meningslöst det kan kännas att simma mot strömmen.


Tänk på att alla dina känslor är legitima. Känn dem utan att försöka förändra dem. Lär dig att identifiera dem, förstå dem (dina och alla andras) och ta dem på allvar. Du kommer att börja förstå att de följer sina egna vägar och sina egna banor; att en tanke föder en annan tanke.

Öva dig med andra

Acceptans gäller inte bara dig. När någon mår dåligt, prova då den här tekniken. Sätt dig in i den andres situation, var med dem och försök känna på samma sätt som den andra personen. Ha empati och erkänn att deras känslor är normala.

Om de ber dig om råd, ge då det, men döm dem inte. Få dem inte att känna sig dumma eller känna att de gjort någonting fel. Erbjud dem ditt sällskap, prata med dem om de vill det eller bara acceptera deras tystnad. Ta in den känslomässiga upplevelsen och låt även den andra personen uppleva den.

Var stark

Kom ihåg att smärta är en oundviklig del av livet, och att positiva upplevelser bara har ett värde tack vare de negativa. Kontrasten ger dem mening. Hur kan vi säga att vi är lyckliga eller nöjda om vi aldrig varit ledsna?

Respektera ditt eget lidande precis som du respekterar andras, och straffa inte dig själv genom att införa skyldigheter mot dig själv. Du har rätt till att må dåligt, att gråta eller oroa dig över vissa situationer.

Ge inte upp, smärtan kommer att gå över

Självklart innebär inte respekt och acceptans att man bara ska ge upp och inte göra någonting. Det innebär att vi ger oss själva tiden, utrymmet och tillfällena för att känslorna ska kunna uppstå. Efteråt, med en bättre förståelse för våra känslor, kommer vi kunna avgöra om det finns någonting vi kan göra för att underlätta situationen.

Till slut kommer smärtan att försvinna, positiva tankar kommer att visa sig, och då blir det ännu viktigare att tillämpa det vi lärt oss. Vi måste ta itu med det vi känner, observera oss själva och vara på vår vakt. Vi kommer bättre än någonsin förr veta vad det innebär att må bra. Att må både bra och dåligt är trots allt att vara mänsklig.

Artikel och bild från: https://utforskasinnet.se/

Dold sjukdom har gett Emelie ett helvete

Karlskoga: "Ingen vård, bara en förvaringsplats..."

Emelie blev stämplad som psykiskt sjuk, trots att det var uppenbart att det fanns en kroppslig orsak till hennes mående.
– Att inte bli trodd och lyssnad på, gör att man känner sig totalt maktlös, liten och ensam. 

Efter graviditeten för tre år sedan började Emelie tappa hår. Ögonbrynen blev glesare, allt blev tunnare och tunnare. Koncentrationen började brista och hon fick en inre oro. Först trodde man att det berodde på graviditeten men så småningom togs prover. Eftersom läkarna inte kunde hitta något specifikt fel på Emelie fick hon genomgå en utredning. Hon fick diagnosen ADD och blev skickat till psykiatrin.

– Det är så det verkar bli i sådana här fall, att man blir skickad till psykiatrimottagningen. Jag fick medicin och blev jättedålig av den.
Emelie fick byta medicin men det var lika illa med den nya och till sist valde hon att sluta med medicinen. Dagarna gick och hon mådde sämre och sämre.

Kom smygande

Under våren 2016 började hon bli väldigt okoncentrerad, okontaktbar, blek, gick ner mycket i vikt och kände inre stress och oro.

– Det kom smygande, jag blev trött, ledsen och nedstämd. Huden kliade och blev torr och jag orkade inte med mig själv. Jag kände att det var något som inte stämde och fick panik för att jag inte kunde förklara vad som var fel.

Senare under hösten, i oktober, konstaterades utbrändhet.

– Jag var i stallet och hade ridit och pysslat och utan förvarning kom panikångesten. Jag stod bara och grät när ångesten sköljde över mig. Vad ska jag göra, vem är jag? Hur ska jag orka igenom det här? Det är inget jag vill uppleva igen.

Emilie ringde till psykiatrin och fick rådet att åka till akutpsyk.

– Väl därinne hade jag bara en sak i huvudet, att jag skulle jobba natt och inte kunde stanna för länge.

Hon blev inlagd, fick antidepressiv medicin och medel mot ångest och oro.

– Jag fick sitta på mitt rum med ångest och panik och fick en massa tabletter så jag var helt borta stundtals.

Förvaringsplats

I ungefär tre månader var Emelie inlagd och hon anser inte att hon fick någon vård, det var bara en förvaringsplats.

– Läkaren som jag träffade ville bara proppa i mig mer och mer antidepressiva tabletter. Det var insättning på två veckor med medicinen och biverkningarna gjorde att jag mådde sämre än innan.

Emilie berättar att personalen på avdelningen var godhjärtade och att det var tack vare dem som hon kämpade vidare för att hitta orsaken till sina problem. Hon sökte på sina symptom på internet och fick kontakt med sköldkörtelföreningen via Facebook.

– Där fick jag kontakt med folk som har samma problem. Jag fick bland annat veta hur symptomen kan visa sig och det har hjälpt mig att stå emot dessa läkare. Jag har blivit min egen doktor och har läst mig till allt jag kan i dag. Provsvaren kan variera mycket, man ska gå på symptom. De flesta läkarna gör inte det, utan de går på siffror, vilket ofta resulterar i att provsvaren kan se bra ut.

Det har tagits flera olika blodprover, bland annat för att se om hon hade autoimmun sjukdom, det betyder att kroppen går emot sig själv. Det egna immunförsvaret angriper sköldkörteln. Sjukdomen gör att patienten pendlar mellan över- och underproduktion och det i sin tur kan orsaka struma.

– Man ska helst ligga under 5.6 och jag hade 1756. Ändå sade läkaren att provsvaren var bra.

Av psykisk art

Emelie fick så småningom en remiss till Endokrina medicin.

– Jag trodde att jag skulle komma till någon som hade kunskap, men tyvärr hade han inte det. Han kände på min hals och skämtade bort allt jag sade och hävdade att problemet jag hade var av psykisk art. Jag bara grät och grät.

Proverna som togs där var inte bra och Emelie fick en remiss till medicinkliniken som hon fortfarande inte hört ett ljud ifrån. I ett brev hon fick hemskickat, bedömde läkaren att hennes problem inte hade något samband med aktuell sjukdom i sköldkörteln.

Det finns ingen exakt sjukdomsbild utan kan visa sig på olika sätt. Både överskott av sköldkörtelhormon Hypertyreos, och underfunktion Hypotyreos är vanliga sjukdomar

Anmälde läkaren

– En av läkarna sa till mig att jag inte ska ställa egna diagnoser. Jag sätt och grät och lämnade ut mig själv och fick till svar att ”du ska inte självdiagnosticera dig”. Efter att han sa så och inte trodde mig, anmälde jag honom till patientnämnden. Jag fick senare ett brev från honom, där det stod att han inte menade illa, han ville inte oroa mig i onödan. Han fick en varning och skärpte sig och efter det har det fungerat bättre.

Under ett halvår träffade hon fem olika läkare.

Emelie har kämpat för sin rätt under åren och hon har skickat många egna remisser till olika landsting. I maj fick hon svar från en läkare i Halmstad som hon fick träffa och han tog henne på allvar. Nu har hon äntligen fått veta att hennes problem beror på hypotyreos, underfunktion i sköldkörteln. När man har underfunktion får man en massa kroppsliga problem, såsom magproblem, ledproblem, rinnande ögon, trötthet, ångest och oro.

Mera levande

– Det blev akutbehandling med kortisol och Levaxin. Jag kände redan under kortisolbehandlingen att jag blev mera levande. Innan gick jag runt i någon slags dimma, men medicinen har gjort mig piggare.

Emelie berättar att det är viktigt att läkarna kollar upp binjurarna innan de sätter in levaxin, annars kan det leda till binjurekrasch. Om den funktionen är dålig måste man ha kortisol först. Kortisol är kroppens eget binjurehormon som kallas stresshormon. Hos friska personer är kortisolnivåerna högst på morgonen och lägst vid läggdags. På morgonen ska man ligga runt 500 och hon låg på 104.

– Läkaren i Halmstad är den första läkaren som har lyssnat på mig. Han tog emot det jag sa och gick igenom allt i hela min kropp. Att inte bli trodd och lyssnad på, gör att man känner sig totalt maktlös, liten och ensam. Jag har lämnat ut mig totalt till läkarna och inte fått något tillbaka. Jag började min sjukdomstid med att bli inlagd inom psykiatrin och på något sätt känns det som läkarna tycker att jag ska vara där, istället för att kolla upp mig.

Kan ta ett år

Nu tar Emelie prover på vårdcentralen och provsvaret skickas sedan till Halmstad. Läkaren tar kontakt med henne och de pratar om hur proverna ser ut och hur hon mår.

Det kan ta upp till ett år innan man kommer rätt med medicinen och Emelie känner att hon är på rätt väg. Hon har varit i Halmstad tre gånger och träffat läkaren personligen. Om sex veckor är det dags för nya prover och eventuellt blir det en Halmstadresa igen.

– Jag är så trött på att vara trött, men nu börjar jag känna att det finns en väg åt rätt håll. Jag längtar till att vara den där glada mamman som orkar leka, pyssla och baka med mitt barn. Orken finns inte men jag är en envis människa och gör allt ändå, det resulterar i att jag mår jättedåligt efteråt, blir liggande och är helt slut. Det har jag också en stor ångest över. Jag vill så mycket men orkar inte. Jag vill vara den här energifyllda glada personen. Frustrationen över trötthet och utmattning är som en mardröm. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Det är jättejobbigt att må så här. Men jag har mina bra dagar och det är guld värt.

Ändrade matvanor

Emelie går på kognitiv beteendeterapi, KBT, och får hjälp att hantera sina känslor eftersom hon mår väldigt dåligt av sjukdomen och är trött och orkeslös.

– Det är guld värt och är en av orsakerna till att jag börjar känna, wow jag lever!
Som en hjälpt till att må bättre har Emelie lagt om sina matvanor, det kan hjälpa emot sjukdomen.

Hon gör grönsaksdrinkar, utesluter gluten och laktos, äter mycket vitt kött samt undviker mejeriprodukter och en del baljväxter.

– Jag har lärt mig att känna igen kroppens signaler och lyssna när den säger ifrån. Sjukdomen får inte ta över livet.

Hon avslutar med att berätta att sambon varit ett otroligt stöd.

– Jag fattar inte hur han har stått ut.


Artikel och bild från: http://nwt.se/karlskoga-degerfors/2017/09/23/dold-sjukdom-har-gett-emelie-ett

4 sätt att minska din stress

Släpp tron på att du måste inte finnas där för allt och alla.

Allting måste inte vara perfekt.

Be om och acceptera hjälp innan du knäcker dig.

Sortera ut vad som är viktigt. Om resten inte löser sig är det ingen katastrof.

Artikel och bild från: http://stresscoachen.mabra.com/4-satt-att-minska-din-stress/