Jag är en av många som kraschat in i utbrändhet och utmattningsväggen som många känner till men inte riktigt förstår innebörden av. Min tanke är att dela med mig av det jag hittar i min resa tillbaka.
söndag 31 december 2017
2 år
Plötsligt har ytterligare ett år gått och det känns som jag är på rätt väg framåt. Jag hoppas innerligt att du också är det. Framför allt att du känner att det går åt rätt håll även om det kan kännas mörkt och tungt ibland. Men jag hoppas att du håller kvar tron om att det blir bättre. För det har varit min räddning att jag någonstans inom mig fått känslan av att allt kommer ordna sig till slut. Mitt inre ljus som varit min drivkraft slocknade ju närmare min utmattningskrasch jag kom, kanske har det slocknat hos dig med? Om det är så, är det dags att väcka liv i lågan igen. Få den att brinna så den värmer dig när du behöver tröst, stöttning och hopp.
Mitt ljus har tänds igen och den här gången har jag bestämt mig för att den inte får slockna igen utan nu ska jag vårda lågan och fylla den med glädje och energi.
Det är där du kommer in, för min låga lyser framför allt på grund av DIG.
För tack vare att du ger av din tid och energi genom att följa sidan anonymt som aktivt så stärker det mig på olika sätt. Tack vare att du gillar, delar, kommenterar, pratar om inlägg så för du det jag vill förmedla vidare. Tack vare dig så lever sidan kvar som nu firar 2,5 år.
Tack vare dig så hjälper du mig att synliggöra det jag tycker är viktigt på olika sätt och förhoppningsvis hjälper vi någon på vägen.
Så tack för det här året och jag hoppas sidan fortsätter växa och att inläggen delas vidare!
GOTT NYTT ÅR
och all kärlek till er därute som kämpar på olika sätt, låt lågan brinna!
(bild från Google)
Mitt ljus har tänds igen och den här gången har jag bestämt mig för att den inte får slockna igen utan nu ska jag vårda lågan och fylla den med glädje och energi.
Det är där du kommer in, för min låga lyser framför allt på grund av DIG.
För tack vare att du ger av din tid och energi genom att följa sidan anonymt som aktivt så stärker det mig på olika sätt. Tack vare att du gillar, delar, kommenterar, pratar om inlägg så för du det jag vill förmedla vidare. Tack vare dig så lever sidan kvar som nu firar 2,5 år.
Tack vare dig så hjälper du mig att synliggöra det jag tycker är viktigt på olika sätt och förhoppningsvis hjälper vi någon på vägen.
Så tack för det här året och jag hoppas sidan fortsätter växa och att inläggen delas vidare!
GOTT NYTT ÅR
och all kärlek till er därute som kämpar på olika sätt, låt lågan brinna!
(bild från Google)
fredag 29 december 2017
torsdag 28 december 2017
Varning! stressen påverkar fertiliten
Varning! Ni som stressar. Akut stress ökar stresshormoner kortisol (som ni säkert vet var det är om ni läser min blogg Var rädd om din hjärna), medan kronisk stress kan leda till utslaget hormonsystem så att stresshormonerna istället blir låga. Hos kvinnor kan långvarig stress ge menstruationsrubbningar, en minskad förmåga att bli gravid och större problem.
Orsakerna hänger ihop med hur stresshormoner kan påverka hjärnan och hämma det hormonella system som styr menstruationscykeln och förmågan att bli med barn.
Artikel och bild från: https://stresscoachen.mabra.com/varning-stressen-paverkar-fertilitet/
onsdag 27 december 2017
tisdag 26 december 2017
Biverkningar av kopparspiral utreds av Läkemedelsverket
Under året har rekordmånga kvinnor hört av sig till Läkemedelsverket och berättat om biverkningar de kopplar till kopparspiral. Från vården är det tyst. Nu har myndigheten startat en utredning.
Leif Sainio, utredare på Läkemedelsverket, läser från listan han sammanställt över alla inrapporterade biverkningar Läkemedelsverket tagit emot gällande kopparspiral.
Det är totalt sett 700 så kallade "ospecifika symptom" som han placerat i bokstavsordning.
– Aggressivitet, akne, allergier, allmän trötthet, allmän ångest, andnöd, apati, asocialt beteende... Blekhet, blodbrist, blodsockerfall... Dåligt minne, dålig aptit, dåligt självförtroende... Frossa, frusenhet, frustration, frånvarokänsla, frånvaro av lust...
Och så fortsätter det. Bland den stora mängden symptom är den röda tråden att det inte bara handlar om fysiska problem utan också psykiska. Med "ospecifika symptom" menas problem som är svåra att direkt koppla ihop med något specifikt – exempelvis en kopparspiral.
Kraftig ökning
Under 2017 har klagomålen gällande kopparspiral från privatpersoner till Läkemedelsverket mer än fördubblats. Eftersom det är en pågående utredning vill Leif Sainio inte berätta exakt hur många det handlar om.
Vården har rapporterat in lika få biverkningar som vanligt. Läkemedelsverket har därför bestämt sig för att utreda vad ökningen från privatpersoner kan bero på.
– I första hand vill vi att man ska kommunicera med vården, och att de rapporterar till oss. Det är vården som kan hjälpa personer med biverkningar, vi har svårt att lösa deras problem, säger utredaren Leif Sainio.
Att så många kvinnor vänder sig till Läkemedelsverket med anmälningar om biverkningar kan bero på att vården inte tagit deras besvär på tillräckligt stor allvar eller haft svårt att koppla ihop deras symtom med användande av kopparspiral, är en teori som utredaren har.
Liknande erfarenheter
I dagsläget finns det bara två "kända" biverkningar: mer blödning och blödningar mellan menstruation.
Kvinnor som använt spiral har däremot pratat om andra biverkningar i många år. Med hjälp av sociala medier har kvinnor med liknande besvär lyckats komma i kontakt och dela erfarenheter. Övertygelsen om kopparspiralens baksidor har växt – så mycket att det nu fått genomslag hos den granskande myndigheten Läkemedelsverket.
Det är framför allt en sluten Facebookgrupp med mer än 3 000 medlemmar (Kopparöverskott/Kopparförgiftning, med eller utan spiral) som samlat kvinnor runt ämnet.
Här beskriver många hur de sökt hjälp för olika typer av problem och inte tagits på allvar av vården.
Historierna liknar de berättelser som kommit fram gällande bäckenbottenbesvär efter vaginala förlossningar – något som på senare år uppmärksammats som ett folkhälsoproblem, där det finns stora kunskapsluckor och där förlossningsvården och eftervården just nu jobbar för att bli bättre.
Behövs mer kunskap
Det Läkemedelsverket hittills har gjort är att fråga en av de stora tillverkarna av kopparspiral, Bayer, om de kan koppla ihop de inrapporterade biverkningarna med något produktfel. Svaret från det stora företaget är nej. Samma sak kommer gynekologer och läkare som Läkemedelsverket tillfrågat fram till.
Läkemedelsverket har också via Socialstyrelsen försökt få fram information om hur många kvinnor i Sverige som använder sig av kopparspiral. Men eftersom det inte är ett läkemedel utan en medicinskteknisk produkt finns inte den informationen registrerad, berättar Leif Sainio.
Någon relevant ny forskning kring biverkningar av kopparspiral – som varit på marknaden sedan 1960-talet - verkar inte heller finnas.
Läkemedelsverket funderar nu på hur de ska gå vidare. Själva har de inte resurser att göra kliniska utredningar.
Behöver tas på allvar
– Vården måste kommunicera bättre, det är egentligen där vi landar. Patienter måste få bättre information om produkten, om biverkningar, om vart de ska vända sig om de får problem och inte mår bra. Det finns ju andra preventivmedel, det här är inget måste, säger Leif Sainio.
Alla mår inte dåligt av kopparspiral, men i dagsläget verkar inte vården veta hur kvinnor med ospecifika symptom ska hanteras. Många gör inte kopplingen själva. De lämnas åt sitt öde och mår ännu sämre.
– Jag förstår att vården är pressad och har mycket att göra, men detta får inte glömmas bort. Det är av största vikt att vården är lyhörd och kommunicerar bättre. Jag tror att det skulle minska problemen, säger Leif Sainio.
Läkemedelsverkets utredning beräknas vara färdig under första kvartalet nästa år.
Artikel och bild: https://www.vardfokus.se
Kommentarer från Facebook:
"Den gav mig migrän men det förstod jag inte förrän efter 20 år då jag slutade med den helt o migränen försvann månaden efter. Har inte migrän sen dess 5 år sen nu."
"Efter år av problem/ biverkningar med spiraler och hormoner som sjukvården inte brytt sig om så är jag glad för att natural cycles finns, helt utan biverkningar. https://www.naturalcycles.com/sv"
"Jag hade också kopparspiral i många år. Men jag fick många infektioner, svamp och cellförändringar. När jag sedan i 50 års åldern, tog ut den och opererad. Så försvann alla symtom. Så jag misstänker att denna spiral förde med sig biverkningar. Plus att kopparn gick ut i kroppen. Kan ju inte varit bra."
måndag 25 december 2017
Håll inte känslor - ut med dem
Är du stressad? Även när du vaknar? Det är som du aldrig sovit. Pigg men ändå så trött. Har du tunnelseende? Stackare, då du är förmodligen i det parasympatiska nervsystemet. Och även om det inte är så illa så är vi väl alla stressad av julen som oundvikligt kommer närmre. Det som verkligen kan hjälpa dig är oxytocin. Oxytocin hormonet är fantastiskt och för oss in i parasympatiska nervsystemet. Och gör dig lugn.
Detta ska du gör att få en injektion av det välgörande Oxytocinet:
Kramas
Ha sex
Ett varmbad
Kopp te
Att vara generös genom att ge till andra
En härlig film som får dig att skratta eller gråta
Studier har visat att om man försöker kontrollera sina känslor för mycket så minskar man sina nivåer av detta hormon. Att gråta innebär att man släpper ut energi. Tänk på hur du kände dig efter de gånger du inte kunde sluta gråta. Man har sett i tårarna att det finns kortisol i dem där med vet vi att vi gråter ut stressen. Du kände dig antagligen avslappnad, som om du hade mediterat i en timme eller utfört måttlig träning.
Artikel och bild från: https://stresscoachen.mabra.com/hall-inte-kanslor-ut-med-det/
söndag 24 december 2017
lördag 23 december 2017
Magnesium – mineralet som saknas
De flesta av oss får inte tillräckligt, och det skapar kaos för vår hälsa
Det finns många mineraler i vår kropp: Järn bidrar till att bilda röda blodkroppar; kalcium bygger ben; och dansen mellan natrium- och kaliumjoner ger våra celler energi.
Mineraler tänder en gnista som är livsavgörande för allt organiskt liv. Gnistan från magnesium bidrar till mer än 300 enzymatiska reaktioner, det är drivkraften bakom muskel- och nervfunktionen, blodsockerbalansen, immunförsvaret och mycket mer.
Läs hela artikeln här: https://epochtimes.se/Magnesium---mineralet-som-saknas
Karin Adelsköld: Kan man bota utmattningsyndrom med gurkmeja?
I samband med kampanen #draibromsen har Camino bjudit in spännande krönikörer som bjuder på olika infallsvinklar på temat. Här reflekterar komikern, journalisten och samhällsdebattören Karin Adelsköld kring sin egen utmattning, gurkmeja, mindfulness och om svårigheten med att älska sig själv.
KRÖNIKA ”Gurkmeja har jag hört ska vara bra”, säger en av kvinnorna i väntrummet på Östersunds psykiatriska avledning. Jag sitter där tillsammans med fyra andra kvinnor i min egen ålder som, precis som jag, har blivit sjukskrivna för utmattning och hjärnskadade av stress. ”Jag gör yoga vare morgon och äter magnesiumtillskott”, säger en annan kvinna som inte ser ut att ha tvättat håret sen i förra årtiondet. De andra nickar och håller med, yoga är verkligen bra. Själv har jag lärt mig att andas med hjälp av en andningsterapeut men jag orkar inte berätta det för dem just nu. Jag är så trött att jag nästan somnar där på stolen. Och på riktigt, jag är 43 år och går och lär mig att andas, borde jag inte lärt mig det tidigare? Vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag somnar istället. Utmattad efter att ha gått upp ur sängen och gått hela vägen till sjukhuset.
Jag gick tillsammans med över 30 000 svenskar in i väggen förra året. På grund av stress, jobb och, om jag ska vara ärlig, livet. Efter några dagar på psykakuten och ännu fler månader i stödsamtal inom psykiatrin får jag lära mig att jag hade behövt dra i bromsen tidigare. Jag hade behövt sätta gränser och säga nej. Nu gäller vila och mindfullness och att lära mig älska mig själv. Gärna motion och 10 timmars sömn. Och varför inte pröva gurkmeja? Jag tar trött och ledsen emot råden och tänker att jag måste skärpa mig men efter ett tag blir jag arg. Vadå dra i bromsen? Vems broms? På vad? Barnen måste ju ha mat. Tvätten ska tvättas. Jobbet ska göras. Och jag måste ta hand om bilen och ringa mamma i alla fall en gång i månaden. Ringa mamma alltså.
Hur ska man själv kunna sänka kraven när det egentligen inte alls är våra egna krav utan samhällets?
De allra flesta av oss har redan skalat bort så mycket som går och gör bara det som behövs för att hålla näsan över ytan. Skulle bromsen vara att jobba mindre? Tjäna mer? Bo i tält? Vi har de facto åtta timmars arbetsdag, fem dagar i veckan, vi måste sova och äta mat. Dygnet har bara 24 timmar. Räknar man på det har den genomsnittliga svensken cirka 3 timmar vaken tid att spendera per dygn. Då ska du förutom att ta hand om dig och dina barn helst också sköta din personliga hygien och om du har tur, hinna sitta i soffan och bara andas ett tag.
Detta ständiga fokus på utmattning som något man ska lösa själv gör sjukdomen till en kommersiell produkt snarare än ett syndrom.
Yoga, ät vitaminer, gå på spa. Eller en köp en dyr kurs i minfullness, gu bevars. Du får ju diplom efteråt. Hur kan utmattningssyndrom som förra året drabbade en stor del av Sveriges befolkning vara något som ska lösas av dig själv? Så skulle man aldrig säga om ett smittsamt virus. För utmattning är smittsamt. Ju fler som bränner ut sig ju fler dras med.
Vi kan inte konsumera oss ur detta. Äta gurkmeja eller andas i fyrkant. Sätta gränser eller dra i bromsar. Vi måste bli arga. Peka på dem som styr och säga VI ORKAR INTE MER. Vill inte mer –hur ska NI lösa det? Samhällets struktur gör oss sjuka. Vården kan inte ta hand om oss och vårt ekonomiska skyddsnät har hål stora som Stefan Löfvens självbild. Problemet är kollektivt men lösningen ska vara individuell. Var det så vi tänkte att vårt samhälle skulle fungera?
Snart startar valrörlelsen. Jag förväntar mig att våra förtroendevalda har denna fråga överst på sina agendor. Om de orkar innan de själva går in i väggen.
Men man kan ju alltid börja med att älska sig själv säger den sista kvinnan där i väntrummet. Men då vaknar jag till. Älska sig själv? Jo tjena, jag är ju inte ens min typ.
Karin Adelsköld är komiker, samhällsdebattör, programledare, bloggare, teknikjournalist och hedersdoktor vid Lunds Universitet. 2016 gick hon in i väggen och arbetar idag med att hitta tillbaka.
Artikel och bild från: http://www.caminomagasin.se/nyheter/2017/12/15/
KRÖNIKA ”Gurkmeja har jag hört ska vara bra”, säger en av kvinnorna i väntrummet på Östersunds psykiatriska avledning. Jag sitter där tillsammans med fyra andra kvinnor i min egen ålder som, precis som jag, har blivit sjukskrivna för utmattning och hjärnskadade av stress. ”Jag gör yoga vare morgon och äter magnesiumtillskott”, säger en annan kvinna som inte ser ut att ha tvättat håret sen i förra årtiondet. De andra nickar och håller med, yoga är verkligen bra. Själv har jag lärt mig att andas med hjälp av en andningsterapeut men jag orkar inte berätta det för dem just nu. Jag är så trött att jag nästan somnar där på stolen. Och på riktigt, jag är 43 år och går och lär mig att andas, borde jag inte lärt mig det tidigare? Vet inte om jag ska skratta eller gråta men jag somnar istället. Utmattad efter att ha gått upp ur sängen och gått hela vägen till sjukhuset.
Jag gick tillsammans med över 30 000 svenskar in i väggen förra året. På grund av stress, jobb och, om jag ska vara ärlig, livet. Efter några dagar på psykakuten och ännu fler månader i stödsamtal inom psykiatrin får jag lära mig att jag hade behövt dra i bromsen tidigare. Jag hade behövt sätta gränser och säga nej. Nu gäller vila och mindfullness och att lära mig älska mig själv. Gärna motion och 10 timmars sömn. Och varför inte pröva gurkmeja? Jag tar trött och ledsen emot råden och tänker att jag måste skärpa mig men efter ett tag blir jag arg. Vadå dra i bromsen? Vems broms? På vad? Barnen måste ju ha mat. Tvätten ska tvättas. Jobbet ska göras. Och jag måste ta hand om bilen och ringa mamma i alla fall en gång i månaden. Ringa mamma alltså.
Hur ska man själv kunna sänka kraven när det egentligen inte alls är våra egna krav utan samhällets?
De allra flesta av oss har redan skalat bort så mycket som går och gör bara det som behövs för att hålla näsan över ytan. Skulle bromsen vara att jobba mindre? Tjäna mer? Bo i tält? Vi har de facto åtta timmars arbetsdag, fem dagar i veckan, vi måste sova och äta mat. Dygnet har bara 24 timmar. Räknar man på det har den genomsnittliga svensken cirka 3 timmar vaken tid att spendera per dygn. Då ska du förutom att ta hand om dig och dina barn helst också sköta din personliga hygien och om du har tur, hinna sitta i soffan och bara andas ett tag.
Detta ständiga fokus på utmattning som något man ska lösa själv gör sjukdomen till en kommersiell produkt snarare än ett syndrom.
Yoga, ät vitaminer, gå på spa. Eller en köp en dyr kurs i minfullness, gu bevars. Du får ju diplom efteråt. Hur kan utmattningssyndrom som förra året drabbade en stor del av Sveriges befolkning vara något som ska lösas av dig själv? Så skulle man aldrig säga om ett smittsamt virus. För utmattning är smittsamt. Ju fler som bränner ut sig ju fler dras med.
Vi kan inte konsumera oss ur detta. Äta gurkmeja eller andas i fyrkant. Sätta gränser eller dra i bromsar. Vi måste bli arga. Peka på dem som styr och säga VI ORKAR INTE MER. Vill inte mer –hur ska NI lösa det? Samhällets struktur gör oss sjuka. Vården kan inte ta hand om oss och vårt ekonomiska skyddsnät har hål stora som Stefan Löfvens självbild. Problemet är kollektivt men lösningen ska vara individuell. Var det så vi tänkte att vårt samhälle skulle fungera?
Snart startar valrörlelsen. Jag förväntar mig att våra förtroendevalda har denna fråga överst på sina agendor. Om de orkar innan de själva går in i väggen.
Men man kan ju alltid börja med att älska sig själv säger den sista kvinnan där i väntrummet. Men då vaknar jag till. Älska sig själv? Jo tjena, jag är ju inte ens min typ.
Karin Adelsköld är komiker, samhällsdebattör, programledare, bloggare, teknikjournalist och hedersdoktor vid Lunds Universitet. 2016 gick hon in i väggen och arbetar idag med att hitta tillbaka.
Artikel och bild från: http://www.caminomagasin.se/nyheter/2017/12/15/
Ta en mikropaus - bli av med stress och värk
I stället för att låta stressen ta överhanden – lär dig att mikropausa. Små, små pauser på 3–5 minuter flera gånger om dagen gör stor skillnad när hjärnan känns trött och trög.
– Korta mikropauser underlättar vardagslivet. Du blir fylld med energi på några få minuter och känner dig vaken och utvilad, säger Synne Håkanlind, yogainstruktör på Yoga för Alla i Göteborg och flitigt anlitad av företag och vid rehabilitering av långtidssjukskrivna.
När våra hjärnceller varit aktiva under en stor del av dagen har de behov av att laddas på nytt för att vi ska kunna hantera nya intryck.
– Arbetar du intensivt behöver du pauser oftare. Ofta känner du själv när det är dags: hjärnan blir disträ, du blir okoncentrerad och kopplar bort från det du håller på med. Om du då inte växlar ner blir du som en motor som rusar, säger Synne Håkanlind.
De flesta tar automatiskt små pauser då och då under dagen på jobbet, hämtar kaffe, pratar med en kollega. Men poängen med en medveten mikropaus är att man stänger ute stressen och koncentrerar sig på sin egen andning.
– Man lär sig helt enkelt att varva ner snabbt och koncentrera sig på nuet. Då går pulsen ner och andningen blir lugnare. Batterierna laddas om eftersom kroppen tar upp mer syre, säger Synne Håkanlind.
Mikropausen är effektiv både när man behöver vila och när man vill ha mer energi. Den fungerar om man vill öka kreativiteten, undvika spänningshuvudvärk och stress eller bara varva ner.
Hur gör man?
– Börja med att skriva in pauserna i kalendern. Välj helst samma tider varje dag så att det blir en rutin, som att borsta tänderna. Det bästa är att använda ett enskilt rum där man kan dämpa belysningen, stänga av telefonen och sitta bekvämt. Men i brist på ett ”yogarum” fungerar det bra även vid skrivbordet på jobbet eller hemma i fåtöljen. En van mikropausare blir bra på att stänga ute störande moment till och med på bussen eller på ett kafé, säger Synne Håkanlind.
Hur ofta ska man mikropausa?
– Allt från en mikropaus i timmen till fyra gånger per dag, efter behov. Man vinner på att ta så många pauser som möjligt. Om man har ont om tid kan det räcka med att bara sträcka på sig, som en nöjd katt.
Ska man tänka på något speciellt sätt?
– Pausen handlar om att släppa kontrollen och inte följa impulserna som sätter i gång dig, vilket kan vara svårt när man är på hugget. Bestäm dig för att vara passiv och bejaka att göra ingenting. I pausen behöver man inte anstränga sig för att ”överleva”. Genom att koncentrera sig på andningen och kroppen känner man en trygghet i att bara vara.
Varför är det så bra att pausa?
– En fördel är att hjärnan arbetar väldigt bra när man inte pressar på den. Andning och sinnestillstånd hör ihop. Om man blir medveten och lär sig ta djupa andetag får man ro i kropp och själ. Man blir lugnare helt enkelt, säger Synne Håkanlind.
8 tips för mikropausare
Sitt bekvämt så att kroppen slappnar av. Om du kan, byt kontorsstolen på jobbet till en skön fåtölj.
Slut ögonen några minuter, det går lika bra att fästa blicken på något.
Koncentrera dig på att släppa kontrollen och inte följa impulserna som sätter i gång dig.
Träna på att göra ingenting. Bejaka den känslan.
Fokusera på din andning, ta långa djupa andetag och låt andningen styra din tanke.
Ha med dig en nyckelknippa i handen. När du tappar nyckelknippan i golvet har du slappnat av precis så mycket du behöver.
Mikropausa ofta. Jobbar du intensivt, ta en paus i timmen.
Är du extremt stressad? Ta en minimikropaus och sträck och tänj ut dig ordentligt – som en välmående katt.
Artikel och bild från: https://www.mabra.com/ta-en-mikropaus
fredag 22 december 2017
Tips önskas
Sitter du på något tips som du vill att jag ska dela med mig av på denna sida?
Kanske en artikel, bild, bok, ordspråk osv.
Eller vill du att jag ska skriva ett inlägg om något som du funderat på?
Eller vill du ge feedback/förbättringsförslag så är även det välkommet.
Skriv en kommentera eller skicka ett mail till: utmattningscoachen@gmail.com
onsdag 20 december 2017
måndag 18 december 2017
söndag 17 december 2017
fredag 15 december 2017
Julens 6 dolda stressfällor - så duckar du dem
Julen kan vara fröjdefull. Men också stressande. När du blir medveten om dina egna förväntningar, och hur du kan hantera jobbiga släktingar, ökar du känslan av glädje. Och stressen minskar!
Snart är det jul igen, granen gnistrar, julbordet dignar och alla är glada och tacksamma. I alla fall är det ofta så här vi föreställer oss att julen ”ska” vara. Men så är det alltid något, eller någon, som pajar vår målbild; gamla faster Agda som basunerar ut sina högerextrema åsikter, morbror Kalle som alltid blir full, barnen som sitter fastnaglade med sina plingande mobiler, skinkan som blev bränd – och själv vill man bara att julen ska vara över.
– Många av oss blir stressade av julen. Ofta beror det på att våra förväntningar och verkligheten inte stämmer överens. Vi reagerar lätt med stress och besvikelse när det inte blir som vi hoppats och tänkt oss, förklarar Kerstin Jeding som är legitimerad psykolog på Stressmottagningen i Stockholm.
Ett sätt att hjälpa sig själv att slippa onödig stress är att tänka igenom
vad som är viktigast med julen.
– För många är det att vara tillsammans. När man har klart för sig vad som är
viktigt för en själv blir det lättare att minska fokus på de bitarna som inte ingår i huvudmålet.
– Vill du kunna njuta av att vara tillsammans så behöver du till exempel kanske be om hjälp med maten. Sillinläggningen blir kanske inte som du själv brukar göra den. Men det får du stå ut med.
Du kommer ju öka förutsättningarna för att själv vara lite mer avslappnad och pigg. Och därmed tycka att det är roligare att träffa släkten.
Försök ha så neutrala förväntningar som möjligt.
– I begreppet ”att vara tillsammans” finns det utrymme för
att det blir hur lite som helst. Barnen kanske blir besvikna över julklapparna, hunden kräks och farbror Sune är en besserwisser.
Men målet, att vara med varandra, är uppfyllt. Allt är som det ska.
I slutändan kanske man till och med kan skratta lite åt hur det blev – i år igen.
Ofta gör vi misstaget att förvänta oss ett visst beteende av andra. Och så gör de inte som vi vill. Och vi blir stressade och besvikna.
– Grundregeln är: ”Vi kan inte förändra andra.” Ofta vill de inte heller förändras, så det är ingen idé att ens försöka. Däremot kan man ändra sitt eget förhållningssätt så att man slipper bli så irriterad och sårad. Man kan träna sig i att sätta gränser, runt sig själv och gentemot andra.
Stressfälla 1: Glädjekravet
Många av oss har en föreställning om att man ska känna på ett visst sätt inför julen – det ska vara härligt, bullvarmt och fröjdefullt. Finns det aspekter som gör att det inte känns fullt så mysigt kan vi lätt få en inre konflikt; vi tycker att julen är jobbig. Samtidigt kräver vi av oss själva att allt ska kännas toppen.
Effekt: Stressen ökar. Och vi tycker ännu sämre om julen.
Gör så här: Vad vi än tycker om julafton så kommer den. Dagen efter är den förbi. Man får känna precis det man känner. Varför skulle allt vara tipptopp bara för att det är en viss dag i kalendern? Julen kan innebära mycket sorg, saknad och påtvingat umgänge också. Låt allt vara som det är, bara.
Stressfälla 2: Allmänt julkaos
Det blir lätt övertänt när många släktingar träffas samtidigt. Folk pratar fort och högt för att höras, det är åsikter och minnen och gammalt groll om vartannat. Vi påverkas av varandras sinnesstämningar. Är folk uppstressade dras vi lätt med i det och börjar andas, prata och röra oss snabbare, vilket höjer stressnivåerna.
Gör så här: Om vi själva aktivt drar ner på vårt eget tempo, pratar långsammare, andas mellan meningarna, håller ögonkontakt med den vi pratar med och rör oss i ett makligare tempo, så kommer vi att påverka stämningen i hela rummet. Genom att förändra vårt eget beteende kan vi förändra andras.
Stressfälla 3: Ohyfsade släktingar
Visst kan det vara irriterande med släktingar som avbryter hela tiden eller visar tydligt att de inte är intresserade av att höra hur man mår (helst då man själv suttit och lyssnat på deras klagomål i en halvtimme).
Gör så här: Om du känner behov av det så sätt helt enkelt en gräns: ”När du gör så där känner jag så här”. Fråga dig dock först vad syftet är med din markering. Är det av självrespekt, eller för att du vill ha en förändring? Det är inte säkert att du får den reaktion som du hoppas och önskar. Är inte personen särskilt viktig för dig kan det bästa för ens egen skull vara att bara låta det passera. Påminn dig i stället om att släktingens beteende inte har något med dig att göra. Det handlar bara om personen själv. Du kan också försöka undvika att hamna i långa samtal med energitjuvande släktingar.
Stressfälla 4: Bombmatta av intryck
När många samlas blir det ofta ganska bullrigt. Det hålls igång flera samtal samtidigt i rummet, kanske barnen sitter med och låter med sina mobiler, julmusiken är på. Och det är sådär varmt som det bara kan bli med kombinationen mycket folk och tända ljus. Kort sagt, det kan bli lite mycket av det goda.
Gör så här: Det är okej att känna att det blir för mycket. Inget konstigt alls! Särskilt om vi redan är lite stressade sedan innan, så kan det bli extra jobbigt med alla ljud. Ta flera pauser. Sätt dig en stund på toa och filosofera, gå en sväng runt kvarteret, sätt dig i en fåtölj i ett annat rum en stund.
Stressfälla 5: Gränslösa frågor
De flesta har väl varit med om släktingar som pratar på och ställer nyfikna frågor om sådant de inte har något med att göra: ”Hur går det, ska ni inte ha barn snart?” ”Har du träffat någon än?” Eller så kan de känna ett uppdämt behov av att tala om vad som är rätt, enligt dem själva, till exempel att du som förälder uppfostrar dina barn fel.
Gör så här: Gå inte in i någon diskussion, det leder sällan någonvart. Ofta blir man bara frustrerad. Ställ dig utanför samtalsämnet och markera neutralt, som: ”Om vi ska ha barn? Det vill jag inte prata om i kväll.” ”Om jag träffat någon? Vem vet, vem vet. Nu måste jag gå på toa.” ”Du får tänka vad som helst om min uppfostran, men säg det inte. Du får hålla dina åsikter för dig själv.” Sätt gränser runt dig själv och berätta inte mer än du själv vill.
Stressfälla 6: Julbordet
Det kan vara stressande att själv stå för julfirandet. Ingen högtid är så traditionstyngd som julen och alla har sina favoriter på julbordet. Det är lätt att dras med i att ”pappa måste ha kryddpeppar i köttbullarna” och ”tant Britta blir besviken om hon inte får sin surkål.” Stressen är ett faktum. Och alltid är det något man glömmer. Den här, om-något-fattas-är-det-lika-med-döden-stressen, kan man ha även om man själv inte står för julfirandet. Man kan vara så rädd att värden missat något att man tar med sig det själv – utifall att!
Gör så här: Undvik otydliga krav på dig själv, både från andra och dig själv, genom att mejla vad du tänker göra för mat. Välj antingen knytis och ge andra uppdrag (då blir maten som de gör den) eller be dem som känner att de inte kan vara utan något speciellt att själva ta med det. Är du själv bortbjuden så ta inte med egen mat/dryck om inte värden eller värdinnan bett dig göra så. Det kan annars uppfattas som oförskämt. Du behöver och ska inte ta ansvar för andras eventuella glömska. Vid behov så upprepa mantrat: ”Ingen har dött av en jul utan Janssons frestelse” (eller vad det nu är som saknas).
Artikel och bild från: https://www.mabra.com/julens-dolda-stressfallor
KSM 66
Vet inte riktigt vad som har hänt men under den senaste tiden är jag så fasligt trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart. Kommer ju knappt upp på morgonen längre och då har jag sen i somras vaknat och känt mig ändå hyfsat i form vid 9 tiden. Men nu finns det ingen chans att jag är uppe före 9:30. Igår vaknade jag inte förrän 11:45 fast jag haft två ringningar på väckarklockan men det har jag inget minne utav.
Så nu ska detta testas som jag fick tips om på hälsokosten, så jag hoppas på ett positivt resultat.
Har du testat, skriv gärna en recension.
Länk: http://www.lifebutiken.se/
Så nu ska detta testas som jag fick tips om på hälsokosten, så jag hoppas på ett positivt resultat.
Har du testat, skriv gärna en recension.
Länk: http://www.lifebutiken.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)