Marianne: "Jag trodde jag var dement - men det var hormonerna"

För fem år sedan kände Marianne Bäckström att något var fel i kroppen. Första tanken var att det handlade om utmattningssyndrom. Hon kände sig jättetrött mest hela tiden och musklerna var alldeles kraftlösa. Dessutom kunde hon börja gråta för ingenting och kände sig stressad för sådant hon inte reagerat på annars.

– Men när jag var ute och cyklade och inte klarade av att ta mig uppför en backe som inte varit några problem tidigare, då förstod jag att något var allvarligt fel. Det var inte psykiskt, utan fysiskt, säger Marianne.

Även hennes omgivning började inse att något var fel. Marianne hade förändrats. Hon oroade sig för att det kunde vara demens eftersom hon har sjukdomen i släkten och sökte hjälp på vårdcentralen.

– Jag hade nog enorm tur, för läkaren tog det på allvar direkt och skickade mig på provtagning. Annars är man ju rädd för att bli avfärdad som gnällig tant.

Hennes diagnos var överproduktion av bisköldkörtelhormon, primär hyperparatyroidism. Det är en av de vanligaste hormonsjukdomarna i Sverige – men också en sjukdom som ofta missas.

– Jag hade aldrig hört talas om bisköldkörtlarna. Än mindre att man kunde ha problem med dem, säger Marianne.

Sedan gick det fort: Marianne fick tid för operation. Utan behandling kan sjukdomen leda till allt från hjärt-kärlsjukdomar till benskörhet. Hennes hals blev undersökt med ultraljud och man trodde att minst en av de fyra körtlarna behövdes tas bort, men säkert skulle man inte veta förrän man tagit bort och kontrollerat den.

– Själv tyckte jag att det var otroligt obehagligt att de skulle in och skära i min hals. Jag var rädd att de skulle komma åt mina stämband eller något blodkärl.

Operationen tog tre timmar och när Marianne vaknade hade hon även ett sår på magen, vilket gjorde henne förvånad.

– En av körtlarna som fungerade opererade de in i magen i stället, för att slippa göra det i halsen igen.

De hoppades på att den skulle börja kommunicera med den sista kvarvarande i halsen, berättar Marianne.

Och det visade sig fungera. Hon kunde återvända hem, till ett nytt liv som frisk.

– Jag blev glad igen, stark, kände mig välmående på precis alla sätt. Det var stor skillnad och det gick fortare än jag trott.

Nu hoppas Marianne att fler får hjälp och slipper tro att det inte finns något att göra.

– Jag tror det är väldigt många med sjukdomen som missas. Och många söker nog inte hjälp alls, utan tror att det är mentalt. Många går med sina besvär i tron att det är en naturlig förändring som kanske beror på ålder, att man tränar för lite eller har gått in i väggen.

Det här är överaktiva bisköldkörtlar:

• De flesta människor har fyra bisköldkörtlar som sitter bakom sköldkörtlarna på halsen. Varje bisköldkörtel är ungefär lika stor som ett risgryn.
• Bisköldkörtlarna bildar ett viktigt hormon (parathormon, PTH), som bland annat reglerar kroppens kalk- och fosfatbalans.
• Överaktiv bisköldkörtel är tre gånger vanligare hos kvinnor i klimakteriet. Men alla kan drabbas i alla åldrar. Uppemot tre procent av befolkningen är drabbad.
• Några symtom är trötthet, muskelsvaghet, koncentrationssvårigheter, benskörhet, högt blodtryck, depression, ökad törst, hjärtproblem, demensliknande tillstånd med minnesproblem, irritationstillstånd och diabetes typ 2.
• Sjukdomen kan på lång sikt orsaka benskörhet, hjärt-kärlsjukdom, njurproblem och troligtvis också cancer.
• Diagnosen ställs enkelt genom blodprov med analys av kalk (kalcium) och parathormon (PTH).
• Operation är den enda behandling som botar sjukdomen. Risken för komplikationer är mycket liten.

Artikel och bild från: http://www.mabra.com/marianne-jag-trodde-jag-var-dement-men-det-var-hormonerna/