Det första jag gjorde när jag hamnade på psykakuten efter min kollaps var att kräva terapi. (Eller om jag ska vara helt ärlig, det första jag gjorde var att ligga där på britsen och gå in på Platsbanken och leta nya jobb för jag förstod att det skulle dröja innan jag kunde stå på scenen igen. Men alltså det vill jag knappt tänka på. Så galet hehe).
Men när jag insåg att jag var utmattad ville jag såklart fixa hjärnan med terapi och vara tillbaka på en gång. Helst inom en vecka. Läkaren bara skrattade och sa att det kan du glömma din hjärna måste vila.
Äsch de fattar ingenting tänkte jag och bokade därför in en av Sveriges främsta experter inom stressrelaterade sjukdomar privat istället. Det kostade som en mindre bostadsrätt och jag hann gå tre gånger innan även han protesterade.
Själv grät jag mig igenom sessionerna och hörde ingenting. Och jag minns inte ett ord. Försökte anteckna men när jag tittade efteråt är det bara kråkfötter. Jag kunde ju varken läsa eller skriva.
Vad jag försöker säga är att terapi är fantastiskt. Men inte för en trött hjärna. Då är det vila som gäller. Det svåraste av allt.
Det har jag nu lärt mig den hårda vägen. Att när jag blir trött är det tystnad, sömn, skogspromenader eller gos med partnern/barnen/djur/kudde eller stirra i taket som gäller. Den bästa terapin är dessutom helt gratis.
Artikel och bild från: https://karin.mabra.com/den-basta-terapin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar