Jag kommer nog aldrig bli helt frisk igen utan kommer alltid ha en känslighet av något slag. Att jag hela tiden måste lyssna inåt och känna av när jag kan ”gasa” och inte. Hela tiden ligga steget före just för att underlätta för mig själv. Planera och se till att det finns mat färdigt och klart efter en aktivitet som kan vara påfrestande. Boka in ensamhet och tystnad för att ladda upp. Inte slarva med sömnen och framför allt inte falla tillbaka i gamla spår där jag glömmer bort att säga nej. Det kommer alltid vara en balansgång men jag gör framsteg hela tiden. Även om jag inte ser sjuk ut längre har jag fortfarande symptom som antingen pyr eller slår till när jag minst anar det. Men det är inte det inte många som ser.
Däremot känner jag mig friskare än vad jag någonsin har gjort. Mitt inre mår mycket bättre än tiden innan utmattningen slog till. Jag är tillfreds med livet på ett nytt sätt och accepterar och ser mig själv med nya ögon. Det om något är väl ett friskhetstecken 💗
Läs Karins blogginlägg om när man blir frisk: https://karin.mabra.com/nar-ar-man-egentligen-frisk/
❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar