Forskarna slår larm. D-vitaminbristen i Sverige gör folk jättesjuka. Men ingen verkar bry sig.

Brist på D-vitamin kan göra dig sjuk. Trots det får många i Sverige i sig för lite av vitaminet. Nu vill Susanne Bejerot, psykiater och docent vid Karolinska institutet och Mats Humble, psykiater och forskare vid Örebro universitet att problemet ska tas på allvar.

Många vet att det är viktigt att få i sig D-vitamin, särskilt i Sverige där vi inte får så mycket sol under vinterhalvåret. Men alla vet inte hur allvarliga konsekvenserna av D-vitaminbrist kan vara.
 ”Att D-vitamin är nödvändigt för ett välfungerande immunförsvar och att D-vitaminbrist ger upphov till värk, muskelsvaghet och kognitiva nedsättningar är väl känt. Möjligen är det mindre känt att D-vitaminbrist också är överrepresenterat vid ms, Alzheimerdemens, Parkinsons sjukdom, barndiabetes, tjocktarmscancer, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression”, skriver Susanne Bejerot och Mats Humble i Svenska Dagbladet.

Enligt Susanne Bejerot och Mats Humble är det större risk för personer med mörkare hud att få D-vitaminbrist. Den ljusa huden har anpassat sig för att producera D-vitamin mer effektivt. Att undvika solen och ha kläder som täcker kroppen ökar också risken för D-vitaminbrist. Enligt Susanne Bejerot och Mats Humble visade det sig att mer än 90 procent av de gravida kvinnorna från Somalia som nu bor i Dalarna har svår vitaminbrist.

Personer med låg inkomst, låg utbildning och invandrarbakgrund har större risk för att må dåligt, både psykiskt och fysiskt. Enligt Susanne Bejerot och Mats Humble visar forskning på att kronisk D-vitaminbrist kan vara en anledning. Men det är många som inte känner till hur viktig D-vitaminen är. Nu uppmanar Susanne Bejerot och Mats Humble de ansvariga myndigheterna att ta ansvar.
 ”Fortfarande är D-vitaminfrågan ”ingens bord”. Man kan fråga sig hur många sjukdomar som måste kopplas till låga D-vitaminnivåer för att något ska hända. Ansvar kommer förr eller senare att utkrävas. Vad har vår nya sjukvårdsminister att anföra i frågan?”, skriver Susanne Bejerot och Mats Humble i SvD.


Artikel och bild från: http://www.newsner.com

Symptom vid D-vitamin brist

D-vitaminbrist kan bidra till att skelettet blir skört och är relativt vanligt bland vissa riskgrupper. Symtom på D-vitaminbrist kan variera från person till person men är ofta diffusa. Vissa kan ha D-vitaminbrist utan att uppleva några symtom alls. Andra drabbas av trötthet, muskelsvaghet och värk i skelettet.

Eftersom D-vitaminbrist kan leda till symtom som ofta förknippas med andra sjukdomar, till exempel fibromyalgi och kronisk trötthet, kan tillståndet vara svårt att upptäcka på ett tidigt stadium.

Därför är det bra om du själv är på din vakt och kontaktar vården om du misstänker att du har symtom på D-vitaminbrist. En läkare kan kontrollera din D-vitaminnivå med ett enkelt blodprov. Om det skulle visa sig att dina nivåer är för låga kan du behöva få behandling för D-vitaminbrist.

Hur märker man D-vitaminbrist?

D-vitamin behövs för att kroppen ska kunna ta upp kalcium och för att skelettet ska kunna utvecklas normalt. Om man inte får i sig tillräckligt med D-vitamin från solen eller kosten kan det leda till benuppmjukning (osteomalaci) och osteoporos.

Lindrig D-vitaminbrist ger i regel diffusa eller obefintliga symtom. Svår D-vitaminbrist kan däremot leda till symtom på osteomalaci eller myopati, vilket innebär att muskelfibrerna inte fungerar som de ska.

Då kan man bland annat drabbas av:

• allmän muskelsvaghet 
• värk i skuldra, överarm, höft och lår
• symmetrisk, diffus smärta i ländryggen, lårbenet och bäckenet
• ökad risk att drabbas av frakturer

Ibland kan smärtan bli så svår att man får svårt att gå, eller utvecklar så kallad ”ankgång”.

D-vitaminbrist och trötthet/depression

Ibland förknippas D-vitaminbrist med depression, men den teorin saknar stöd i forskningen. Visserligen reglerar D-vitamin vissa funktioner i den del av hjärnan som påverkar vårt humör, men det finns många andra faktorer som kan bidra till att man känner sig deprimerad. Det finns alltså inga bevis för att man kan behandla depression med D-vitamin.

Fler studier behövs även för att ta reda på om det finns ett samband mellan trötthet och D-vitaminbrist. Trötthet kan bero på många saker och behöver inte vara ett tecken på D-vitaminbrist. Dock kan muskelsvaghet, som kan orsakas av osteomalaci, till exempel leda till trötthet.

Vad är rakit?

Rakit, eller ”engelska sjukan”, är en allvarlig form av D-vitaminbrist hos barn som orsakar en uppmjukning av skelettet. Även om rakit är mycket ovanligt i Sverige ökar sjukdomen på flera håll i världen. Symtom på rakit hos barn kan bland annat vara hjulbent- eller kobenthet, insjunken bröstkorg, deformerat bäcken och skador på tänder. För att undvika D-vitaminbrist och rakit får alla barn i Sverige gratis D-vitamindroppar från sin vårdcentral.

Artikel och bild från: http://www.bristguiden.se/d-vitaminbrist/symtom-pa-d-vitaminbrist/
Läs mer om D-vitaminbrist i länken ovan.

Tystnad är mycket viktigare för våra hjärnor än vi tror, enligt vetenskapen.

Bland mig och mina närmaste vänner är vi många som pratar. Högt, mycket och intensivt. Det är så klart bra att vi socialiserar och att vi hela tiden säger vad vi tycker, men ibland blir det pladdrigt och ibland är det svårt för dem som är lite tystare att få en syl i vädret. Samtidigt älskar jag att ta långa, ensamma skogspromenader. Sätta mig på en sten eller brygga vid en sjö och låta tankarna flöda fritt i det tysta. Det finns få saker som är så fridfulla som att sitta på en favoritplats i naturen och bara vara. Men tyvärr har jag sällan tid för detta längre. Från och med nu ska jag försöka prioritera om min tid lite. Ta mer tid för de lugna, tysta och sköna stunderna. Forskning visar nämligen att tystnad är viktigare för våra hjärnor än vi tror.

När världen upplevs som allt stressigare och hetsigare och folk hela tiden pratar i munnen på varandra är det inte så konstigt att tystnad blir mer och mer attraktivt. Folk åker på yogaretreats och är tysta i dagar. Drar på långa, fridfulla vandringar i bergen.
Och enligt forskningen är tystnad viktigare för oss än vi tror.

I en studie från 2013, som publicerades i tidskriften ”Brain, structure and function”, undersökte forskare hur olika typer av ljud och tystnad påverkade möss hjärnor, skriver Nautilus. Resultatet visade att när mössen vistades i en omgivning som var helt tyst två timmar per dag utvecklade de nya hjärnceller i hippocampus, det område i hjärnan som associeras med minnen, känslor och inlärning.
– Vi såg att tystnad verkligen hjälper de nya cellerna att bli till nervceller och integreras i systemet, säger forskaren Imke Kirste enligt Nautilus.
Vi vet också att hjärnan även arbetar när den är i ”viloläge”, som när vi sover. Då hanterar den intryck och information. När vi inte distraheras av ljud eller är upptagna med någon särskild uppgift får hjärnan tid att i tystnad bearbeta saker, skriver Lifehack. Både interna och externa intryck – och hitta balans.

Ljud kan ha en fysisk effekt på hjärnan på så sätt att det ökar stresshormonerna och blodtrycket. De som lever i en miljö med konstanta ljud, exempelvis nära trafikerade platser, drabbas troligen av kroniskt höga nivåer av stresshormoner. De kan också utveckla en stressrespons som gör att de ignorerar ljudet – men det innebär att de också kan ignorera andra, nödvändiga ljud som när folk pratar med dem. Ljud kan också orsaka hjärtsjukdomar, störa sömnen och ge tinnitus.
Tystnad däremot, det verkar ha motsatt effekt på hjärnan. Tystnad gör att kroppen och hjärnan gör sig av med spänningar. Tystnad i ett par minuter är till och med mer avslappnande för hjärnan än ”avslappnande” musik. Tystnad förändrar blodtrycket och blodcirkulationen i hjärnan, enligt en studie publicerad i Heart enligt Lifehack.

Bildkälla: Mostphotos

En del föredrar att ha ljud omkring sig när de ska lära sig saker, men studier visar att ljud försämrar hjärnans kognitiva funktioner. Särskilt när det kommer till att läsa, memorera och lösa problem.
Samtidigt hävdar en del forskare att det inte riktigt finns något som kan kallas tystnad. Om du till exempel lyssnar på en sång som abrupt stängs av ”hör” du ändå fortsättningen i hjärnan.
Oavsett vad så är det skönt att slappna av i hjärnan, kroppen och sinnena utan höga utomstående ljud ibland. Fråga bara alla som mediterar! Så jag tror att det ligger en hel del i att våra hjärnor – och vi själva också så klart – mår bra av att ta en liten paus från vardagen ibland. Gilla gärna om du håller med!

Publicerad av Newsner vetenskap, gilla gärna

Artikel och bild från: http://www.newsner.com

Herregud & co

Hantera utbrändhet utan väst metoder

”Så förändras hjärnan vid utbrändhet”–  är en hyfsad artikel därför att de nämner stresshormonet kortisol som boven. Då kan vi konstatera att man vet det nu i Sverige.

Jag gissar att man fått veta det rätt nyligen; ett, två år? År 2011-12 visste man ingenting, och många läkare har snurrat in sig i att det är nog ”psykiskt” (därav all samtalsterapi och psykofarmaka).

Forskaren säger också: ”Idag finns det ingen konsensus kring exakt hur utbrändhet ska behandlas, även om man vet att bland annat teamrehabilitering och arbetsinriktad rehabilitering kan göra folk bättre. Metoder som används är bland annat avspänningsövningar, KBT-behandlingar, sömnskola och coachning.”

De vet inte, med andra ord. Många berättar också att de får psykofarmaka, terapier, tvingas arbetsträna, gå med stavar, osv. Det biter illa på hormonrubbningar.

Vi kan konstatera att det finns ingen bot alls i SverigeOch eftersom man inte kan bota det får folk återfall, och då blir det värre, säger forskaren.

– Det är det som är det värsta med det här – de som en gång har blivit utbränd bär med sig en sårbarhet och blir väldigt lätt dåliga igen. Om det händer så finns risken att de brakar ihop fullständigt. Så prognosen är tyvärr ganska dålig, därför gäller det att gå försiktigt fram och inte ha för bråttom tillbaka till jobbet. I många fall är byte av arbetsplats helt nödvändigt.

Andra forskare har också meddelat att D-vitaminbrist gör folk jättesjuka
Men ingen bryr sig. Ibland frågar människor mig hur jag kan kalla Sverige för isolerat och omodernt, och det här är väl ett väldigt bra exempel på det?

Boten finns, utanför landets gränser, och jag är själv botad, och det tog tre år ungefär. I Sverige sa man att det skulle ta 10-13 år, men det är i sig en lögn, för ingen har blivit botad i Sverige, säger proffs till mig då jag sätter dem i väggen.

Så, vad lärde jag mig då i Indien?Det första jag lärde mig på Ayurveda Villa var att själv förstå att det hela var mycket allvarligt, och att jag var dödssjuk, och att mitt tillstånd mycket väl kunde leda till att jag också avled. Dels sa läkarna det till mig, och dels visade de mig det i handling.

Folk på Cypern har efteråt berättat att de räknade med att jag skulle kunna trilla av pinn, när som. Min svenska läkare sa att ”du är ett unikum av styrka”, och han menade förmodligen tilltaget att lämna västs metoder, och F-kassan, och gå min egen väg?

”Alla” hade yoga i Indien utom jag, och läkaren sa:

– Du ska inte ha yoga, det räcker så bra med att du andas, du är för sjuk för det. Men du ska få tala med yogaläraren, som är en tuffing, och du behöver en tuffing. Han är det tuffaste vi har…

Så, tuffingen anlände, och det var en rätt barnslig grabb, och vi hade rätt intressanta samtal som främst handlade om livsstil, energier, och han kom en gång om dagen, minst, och talade med mig. Han höll med läkarna om att jag inte skulle röra på ett endaste lillfinger.


Jag var där i fem veckor, och åkte sen ner till södra Kerala, och bodde då hos Linda och Tomas som på den tiden arbetade i ett homestay som anställda. Jag hade bott på deras ställe också innan jag åkte upp till behandlingsstället, och Linda och jag fortsatte resan mot boten. Det finns ingen som har masserat in mediciner i mig, som Linda.

Jag kom ifrån den fascistiska vårdmiljönJagad av pillerkäkande, hysteriska, och ofta alkoholiserade människor i apparaten, och en av mina handledare på F-kassan var hörbart skitpackad, och hans hobby var att söka tvinga mig att tala i telefon då jag var nyopererad i käken.

Han ljög lite senare, slängde ut mig ur systemet, och ljög ihop att jag inte kommit på ett möte han kallat till. Men de kallar aldrig muntligt, enbart skriftligt, så dagen före förhandlingen i

Förvaltningsrätten backade F-kassan, domstolen ställde in, och jag fick sjukersättning sex, sju månader retroaktivt. Det där höll verkligen på att ta livet av mig. Jag blev enormt stressad av dem, och löste problemet genom att ta ut en tidig pension.

Obeskrivligt vrålsjuk
Jag visste då jag var i Indien första gången att jag hade ett häpnadsväckande lågt D-vitaminvärde, jag hade 15.

Jag satt där i Indien, och mindes att F-kassans folk hade vikit sig dubbla av skratt då jag sa att jag själv ansåg att D-vitaminbristen var den allvarligaste av alla mina diagnoser.

Nu plötsligt var jag omgiven av folk som ansåg att jag var dödssjuk och inte borde röra mig alls i princip. Nu i efterskott vet jag att så var det. Mitt låga D-vitaminvärde var det absolut allvarligaste av allihop men fortfarande bara ett symtom på nåt helt annat…

Min egen svenska läkare var glad för att jag hade fattat beslutet att söka mig till Asien, och han hade varken försökt få i mig psykofarmaka eller velat skicka mig på samtalsterapi. Däremot sände han mig till en sjukgymnast som ville att jag skulle gå med stavar, så fort jag bara kunde, och jag testade det en gång och blev väl sängliggande med yrsel i två dagar. Efteråt har min svenska läkare sagt mig att det är nog rent vansinne i akutstadiet. Man ska inte motionera alls i akutskeedet. Det ska man senare. Du ska stressa kroppen så lite du bara kan!

Steg 1
Det är att själv förstå hur allvarligt tillståndet är även om man är omgiven av exempelvis svenska, okunniga och packade socialfascister, som jag var. Jag vet inte om jag hade klarat av att stå på mig utan min första resa till Indien?

Jag kände givetvis att jag var väldigt sjuk men är man omgiven av den typ av galenpannor – som jag stötte på – är det inte helt lätt att bära upp den fanan. Det krävs styrka, och det har jag normalt, men är du sjuk… ja, då är du sjuk.

Möter man människor som antyder att man myglar, maskar, är lat, borde jobba, ska de ut ur huset, för de kan annars bli din död.
Det är min erfarenhet. Allt som stressar ska ut ur huset. Du kan inte bli frisk annars därför att grundproblemet är kortisolet – stresshormonerna.

Steg 2Det är att plugga och ta ansvar för sitt eget liv. Som forskaren nämnde i artikeln har de ingen behandling i Sverige och man har utbildat KBT-folk, så det sjunger om det, och de får ofta den här sjuka gruppen som patienter och man söker göra det till ”psykiskt” (så de ska få jobb) och sen proppar de gärna i folk piller (läkemedelsbolagen vill det) varpå de blir ännu sjukare. Betänk att den tredje största dödsorsaken i väst är läkemedelsförgiftning!

Binjuren har fått fnatt
Det första jag pluggade in var binjurens funktion – klicka så kommer du till material – och när jag förstått hur det systemet fungerar pluggade jag in vilken mat det är som kan kallas för ”binjuremat” och sen började jag äta uteslutande den.

Eftersom jag var rejält sjuk, och opererades i kraniet totalt nio gånger efter en fallolycka, orkade jag inte laga mat vilket bara är bra för man bör inte ens äta lagad mat.

Jag åt blåbär i mängder, massor med nötter, valnötter!, alla bär, mörk choklad, avokado, lax, citronvatten, och efter ”binjurematen” gick jag över på ”hjärnmaten”. Många går upp enormt i vikt, och för att förstå det pluggar du stress & vikt här.

En kort sammanfattning:


Om jag ska sammanfatta helt kort, krävs en hel bok egentligen, vad jag lärt mig, och jag är helt frisk idag, så är det att stresshormonerna förgiftar hjärnan, den krymper vilket även svenska läkare vet, och det innebär att man ofta faller för synapserna når inte fram som de ska.

Hela denna stresshormonsprocess gröper ur D-vitaminet, och för att förstå det kan du plugga dessa filmer. När D-vitaminet är lågt är du som en öppen dörr för parasiter, virus, infektioner, och jag fick exempelvis Leismania förutom en kronisk bihåleinflammation och diverse andra infektioner, och man får diabetes typ 2 som ett brev på posten. Mycket som tyder på att diabetes typ 2 och cancerns grundbult också är stress.

Lägg till En frisk Lena född 1953

I Sverige talar man ofta om solbrist = D-vitaminbrist
Men jag hävdar bestämt att det är stressen som är skälet till D-vitaminbristen, och det är inte ett vitamin utan ett hormon, som är betydligt viktigare än vad F-kassan tycks veta. Artikeln ovan talar också om att folk blir jättesjuka och ingen bryr sig…

Stressen ska alltså ut ur huset, och D-vitaminet ska upp, och stresshormonerna ska ner Och socker och alkohol ska ut liksom skräpmaten, och du ska plugga. Mina gamla läsare vet varför jag befinner mig utomlands just nu. Alla kan inte ta ut en tidig pension, bege sig till sundare trakter, för att rädda livet på sig själv. Men man kan göra mycket!

En sjuk har bara en önskan, och friska har många
Men den som förstår allvaret lägger i handbromsen tidigt, och jag kan säga så här; bor du i en trea så flytta till en liten etta för du kommer ändå inte orka städa en trea om du blir så sjuk som jag var. Ta bort så många ”måsten” som det bara går, och ät dig sen frisk. Enda vägen ut, som jag ser det.

Hur ser det ut nu sex år senare?Jag är stress-skör, och kommer alltid att vara det, och den barnslige tuffingen har växt på sig rejält, och blev en av mina indiska ”Gods sons”

Artikel och bild från: http://www.emigrera.com/indien/hantera-utbrandhet-utan-vasts-metoder/

Ytterligare en artikel hittar ni här:En-skola-for-utbrända-med-österlandska-metoder/

Gå även in på hennes facebooksida där hon delar med sig av metoderna: https://www.facebook.com/groups/utmattningsskolan/

Lina Johansson: Jag kommer aldrig bli den jag var innan - för den jag var innan var också sjuk

För två och ett halvt år sedan orkade jag inte gå upp för en trappa. Jag hade ingen energi till att umgås med andra människor och jag kunde inte tänka en enda klar tanke. Jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag hade gjort för mycket för andra människor under för lång tid och glömt bort mig själv.

Tillståndet jag befann mig i kallas medberoende. Slutstadiet är fysisk sjukdom, känslomässig förvirring och självutplåning. Du glömmer bort vem du är och vad du kom till den här jorden för att bidra med.

Jag talar inte om empati. Jag talar inte om medkänsla. Och jag talar inte om ”normal” omtanke om andra människor.

Jag talar om empati på gränsen till besatthet. Medkänsla som tippar över i martyrskap. Och omtanke som leder till ett ohämmat kontrollbehov.

Jag talar om att bry sig så mycket att du ger upp ditt eget hjärta för att rädda någon annans.

Någon som aldrig har bett om din hjälp. 

Under den här perioden började jag ta hand om mig själv på olika sätt. Jag gick i terapi och jag lärde mig att säga: ”jag är viktigast i mitt liv”. Jag lärde mig också att meditera, äta mat som är bra för mig och att sitta i en soffa. Men viktigast för mig var ändå skogen.

Jag gick i skogen varje dag. Inte bara när det var strålande solsken. Inte bara när jag kände mig pigg. 

Inte bara när jag hade lust. Jag var i skogen varje dag. Minst en timme. Ibland tog jag mig 20 meter och ibland 200 meter.

Det hände ofta att jag försökte gå fort till en början. Som att jag skulle klara av något. Uträtta något. 

Göra någon nytta helt enkelt. Efter ungefär tio minuter hände alltid samma sak. Det var alldeles som om skogen tog mig i nackskinnet och sa: "ta det lugnt, du har för bråttom. Du ska inte prestera något. 

Inte här. Inte nu."

Jag är övertygad om att det är det här som har gjort mig frisk. Skogen och gammal hederlig samtalsterapi. Terapin river upp och skogen läker. Jag tror det.

Fast då gäller det att släppa taget. Lita på att något händer och inte ha för bråttom.

Jag är inte klar. Det blir jag aldrig men jag har valt att leva på ett annat sätt än jag gjorde tidigare. Jag har gjort förändringar. Stora och små. Några för att jag inte hade något val. Andra för att jag ville må bättre. Bli gladare och leva enklare. Leva som jag själv vill. På mina egna villkor. Inte styrd av någon annans uppfattning om mig eller mina egna förutfattade meningar om hur man bör leva ett bra liv.

Det har inte varit enkelt. När man har levt större delen av sitt liv utifrån andras behov är det svårt att hitta sin egen väg. Att hitta sin egen kärna. Sitt eget hjärta. Men när man väl gör det är det en fantastisk känsla och man undrar hur man någonsin kunnat leva på något annat sätt.

Att bli frisk

Den svåraste och viktigaste insikten har varit att förstå att jag aldrig kommer att bli den jag var innan. Det är det som är själva kärnan. För den jag var innan var också sjuk. Hur länge jag varit sjuk vet jag inte men sannolikt långt innan jag själv insåg det.

För mig tog det ungefär två år att komma till den insikten. Och det var när jag väl gjorde det och därmed också slutade att försöka bli den jag var innan. Det var då jag blev frisk.

Läs även: Lina Johansson: Dagdrömmar – själens egna rum och hjärtats sätt att bli lite varmare och större

Artikel och bild från: http://www.op.se/jamtland/lina-johansson

"Måste akta mig för att göra för mycket"

Hon var stålkvinnan som klarade allt. Men så en dag kraschade hon och än har hon inte helt rest sig upp igen. I år har Petrea Karlsson lidit av utmattningsdepression i 15 år.

Det är svårt att tro att Petrea Karlsson från Ludvika har varit sjukskriven till och från i flera år. Kvinnan vid bordet skrattar och skämtar om att hon sitter där hon sitter, att hennes man får hämta kaffe. Men bakom skrattet gömmer sig ett allvar.

– Det är skönt att vi kan skämta om min sjukdom, vardagen blir lite lättare då, säger Petrea Karlsson.

När hon var 36 år gammal arbetade Petrea Karlsson som bildlärare på en högstadieskola. Hemma hade hon tre småbarn och ett renoveringsobjekt till hus. Den enda pausen mellan jobbet och renoveringen var två minuter i bilen med några djupa andetag innan hon tog tag i arbetet hemma.

På jobbet skulle 300 elever gå genom Petrea på ett läsår.

– Även om jag blev förkyld kände jag inte att jag kunde stanna hemma. Det var för mycket som hängde på att jag var där, säger Petrea Karlsson.

Som konstnär i grunden gjorde hon alltid lektionerna så kreativa som möjligt, men så helt plötsligt försvann hennes kreativitet och humöret drunknade i färgburkarna.

– Jag slog på en film på varje lektion för att jag inte orkade något annat. Jag mådde som att någon hade dött, men när jag borde ha bromsat gasade jag på mer istället, säger Petrea Karlsson.

Och så en dag small det. Petrea Karlsson kände yrsel och lutade sig mot diskbänken i bildsalen.

– Hela marken började gunga och när jag senare gick förbi expeditionen blev jag tillsagd att gå hem och ringa en läkare, säger hon.

Petrea Karlsson protesterade när läkaren ville sjukskriva henne men gick med på att stanna hemma i två veckor.

– Jag minns att han log lite konstigt när han kollade ner i sina papper och jag undrade varför. Idag förstår jag. Två veckors sjukskrivning slutade i fem år, säger hon.

Varje dag var en kamp. Under de första tio månaderna sov Petrea inte alls. Stressen höll på att äta upp henne.

– Det kändes som att jag konstant blev jagad av en björn. När jag var ute och körde kunde jag helt plötsligt glömma bort var jag var på väg, säger hon.

Allt blev till ett töcken. Årstider smälte ihop och snart sov Petrea 16 timmar per dygn. Sömnen varvades med stresspåslag de få timmar hon var vaken.

– Jag var som en råtta i ett snurrande hjul där jag slutade springa men hjulet snurrade vidare, säger Petrea Karlsson. 

Efter sjukskrivningen fick Petrea Karlsson börja arbetsträna, men efter några månader kom kraschen igen. Senast jobbade hon på Fornby Folkhögskola.

– Jag höll i kursen "Kultur, kropp och själ", vilket passade mig perfekt och jag började ta på mig mer och mer ansvar, säger Petrea Karlsson.

Men snart låg nästa krasch runt hörnet och symptomen yrsel, hjärtklappning och huvudvärk började komma upp till ytan igen.

– I höstas gick jag därför upp från att vara 25 procent sjukskriven till 50 procent, säger Petrea Karlsson.

Snart ökade procenten till 75 och i våras blev Petrea helt sjukskriven igen. Under alla år på vägen tillbaka har Petrea Karlsson haft återkraschar en till två gånger om året. Den senaste kraschen var den värsta sedan den första.

Hon gick med i gruppen "vi som drabbats av utmattningssyndrom/utbrändhet" på Facebook. Att skriva med andra som befinner sig i samma situation är, enligt Petrea Karlsson, värdefullt. Där kan hon dela med sig av erfarenheter till de som nyligen blivit sjukskrivna.

– Det är en väldigt härlig grupp där vi peppar varandra när sjukdomen är som värst, säger Petrea Karlsson.

I framtiden vill Petrea tillbaka till jobbet, men än är hennes läkare inte positiv till det.

Enligt Petrea är det många som har svårt att förstå vad utmattningssyndrom innebär. Många gånger förknippas det med ren lathet.

– Det är ofta positiva människor som drabbas trots att de trivs på sitt jobb. Positiv stress är inte heller bra. Om du säger att du har influensa är det synd om dig, men säger du att du har utmattningssyndrom är det många som inte förstår, säger Petrea Karlsson.

När en del får svårt att sova på natten om de sover någon timme under dagen, är det något Petrea måste göra flera gånger per dag.

– Gör jag inte det blir jag vaken hela natten, säger hon.

Petrea Karlsson är noga med att skilja på utbrändhet och utmattningssyndrom. Enligt Petrea handlar inte utmattningssyndrom om någon psykisk sjukdom, tvärtom.

– Det är en fysisk sjukdom då du har ett överskott av kortisol som bryter av hjärnsynapserna, säger Petrea Karlsson.

För Petrea och hennes familj är det en utmaning att hitta balans när det kommer till saker de vill göra. 

Det krävs planering och noga övervägande. Om hon är aktiv i två dagar får hon förvänta sig att bli sängliggandes i fyra.

– Jag måste akta mig för att göra för mycket även om det handlar om roliga saker, annars slår det tillbaka som en smäll. Men även om priset är en krasch gör jag ofta mycket ändå. Jag kan inte bara avstå från att leva. Jag måste göra roliga och positiva saker även om det kostar, säger Petrea Karlsson. 

Artikel och bild från: http://www.dalademokraten.se

Ytterligare en berättelse går att läsa här: Läsarberattelse-just-nu-lider-jag-av-livet