Jag gissar att man fått veta det rätt nyligen; ett, två år? År 2011-12 visste man ingenting, och många läkare har snurrat in sig i att det är nog ”psykiskt” (därav all samtalsterapi och psykofarmaka).
Forskaren säger också: ”Idag finns det ingen konsensus kring exakt hur utbrändhet ska behandlas, även om man vet att bland annat teamrehabilitering och arbetsinriktad rehabilitering kan göra folk bättre. Metoder som används är bland annat avspänningsövningar, KBT-behandlingar, sömnskola och coachning.”
De vet inte, med andra ord. Många berättar också att de får psykofarmaka, terapier, tvingas arbetsträna, gå med stavar, osv. Det biter illa på hormonrubbningar.
Vi kan konstatera att det finns ingen bot alls i SverigeOch eftersom man inte kan bota det får folk återfall, och då blir det värre, säger forskaren.
– Det är det som är det värsta med det här – de som en gång har blivit utbränd bär med sig en sårbarhet och blir väldigt lätt dåliga igen. Om det händer så finns risken att de brakar ihop fullständigt. Så prognosen är tyvärr ganska dålig, därför gäller det att gå försiktigt fram och inte ha för bråttom tillbaka till jobbet. I många fall är byte av arbetsplats helt nödvändigt.
Andra forskare har också meddelat att D-vitaminbrist gör folk jättesjuka
Men ingen bryr sig. Ibland frågar människor mig hur jag kan kalla Sverige för isolerat och omodernt, och det här är väl ett väldigt bra exempel på det?
Boten finns, utanför landets gränser, och jag är själv botad, och det tog tre år ungefär. I Sverige sa man att det skulle ta 10-13 år, men det är i sig en lögn, för ingen har blivit botad i Sverige, säger proffs till mig då jag sätter dem i väggen.
Så, vad lärde jag mig då i Indien?Det första jag lärde mig på Ayurveda Villa var att själv förstå att det hela var mycket allvarligt, och att jag var dödssjuk, och att mitt tillstånd mycket väl kunde leda till att jag också avled. Dels sa läkarna det till mig, och dels visade de mig det i handling.
Folk på Cypern har efteråt berättat att de räknade med att jag skulle kunna trilla av pinn, när som. Min svenska läkare sa att ”du är ett unikum av styrka”, och han menade förmodligen tilltaget att lämna västs metoder, och F-kassan, och gå min egen väg?
”Alla” hade yoga i Indien utom jag, och läkaren sa:
– Du ska inte ha yoga, det räcker så bra med att du andas, du är för sjuk för det. Men du ska få tala med yogaläraren, som är en tuffing, och du behöver en tuffing. Han är det tuffaste vi har…
Så, tuffingen anlände, och det var en rätt barnslig grabb, och vi hade rätt intressanta samtal som främst handlade om livsstil, energier, och han kom en gång om dagen, minst, och talade med mig. Han höll med läkarna om att jag inte skulle röra på ett endaste lillfinger.
Jag var där i fem veckor, och åkte sen ner till södra Kerala, och bodde då hos Linda och Tomas som på den tiden arbetade i ett homestay som anställda. Jag hade bott på deras ställe också innan jag åkte upp till behandlingsstället, och Linda och jag fortsatte resan mot boten. Det finns ingen som har masserat in mediciner i mig, som Linda.
Jag kom ifrån den fascistiska vårdmiljönJagad av pillerkäkande, hysteriska, och ofta alkoholiserade människor i apparaten, och en av mina handledare på F-kassan var hörbart skitpackad, och hans hobby var att söka tvinga mig att tala i telefon då jag var nyopererad i käken.
Han ljög lite senare, slängde ut mig ur systemet, och ljög ihop att jag inte kommit på ett möte han kallat till. Men de kallar aldrig muntligt, enbart skriftligt, så dagen före förhandlingen i
Förvaltningsrätten backade F-kassan, domstolen ställde in, och jag fick sjukersättning sex, sju månader retroaktivt. Det där höll verkligen på att ta livet av mig. Jag blev enormt stressad av dem, och löste problemet genom att ta ut en tidig pension.
Obeskrivligt vrålsjuk
Jag visste då jag var i Indien första gången att jag hade ett häpnadsväckande lågt D-vitaminvärde, jag hade 15.
Jag satt där i Indien, och mindes att F-kassans folk hade vikit sig dubbla av skratt då jag sa att jag själv ansåg att D-vitaminbristen var den allvarligaste av alla mina diagnoser.
Nu plötsligt var jag omgiven av folk som ansåg att jag var dödssjuk och inte borde röra mig alls i princip. Nu i efterskott vet jag att så var det. Mitt låga D-vitaminvärde var det absolut allvarligaste av allihop men fortfarande bara ett symtom på nåt helt annat…
Min egen svenska läkare var glad för att jag hade fattat beslutet att söka mig till Asien, och han hade varken försökt få i mig psykofarmaka eller velat skicka mig på samtalsterapi. Däremot sände han mig till en sjukgymnast som ville att jag skulle gå med stavar, så fort jag bara kunde, och jag testade det en gång och blev väl sängliggande med yrsel i två dagar. Efteråt har min svenska läkare sagt mig att det är nog rent vansinne i akutstadiet. Man ska inte motionera alls i akutskeedet. Det ska man senare. Du ska stressa kroppen så lite du bara kan!
Steg 1
Det är att själv förstå hur allvarligt tillståndet är även om man är omgiven av exempelvis svenska, okunniga och packade socialfascister, som jag var. Jag vet inte om jag hade klarat av att stå på mig utan min första resa till Indien?
Jag kände givetvis att jag var väldigt sjuk men är man omgiven av den typ av galenpannor – som jag stötte på – är det inte helt lätt att bära upp den fanan. Det krävs styrka, och det har jag normalt, men är du sjuk… ja, då är du sjuk.
Möter man människor som antyder att man myglar, maskar, är lat, borde jobba, ska de ut ur huset, för de kan annars bli din död.
Det är min erfarenhet. Allt som stressar ska ut ur huset. Du kan inte bli frisk annars därför att grundproblemet är kortisolet – stresshormonerna.
Steg 2Det är att plugga och ta ansvar för sitt eget liv. Som forskaren nämnde i artikeln har de ingen behandling i Sverige och man har utbildat KBT-folk, så det sjunger om det, och de får ofta den här sjuka gruppen som patienter och man söker göra det till ”psykiskt” (så de ska få jobb) och sen proppar de gärna i folk piller (läkemedelsbolagen vill det) varpå de blir ännu sjukare. Betänk att den tredje största dödsorsaken i väst är läkemedelsförgiftning!
Binjuren har fått fnatt
Det första jag pluggade in var binjurens funktion – klicka så kommer du till material – och när jag förstått hur det systemet fungerar pluggade jag in vilken mat det är som kan kallas för ”binjuremat” och sen började jag äta uteslutande den.
Eftersom jag var rejält sjuk, och opererades i kraniet totalt nio gånger efter en fallolycka, orkade jag inte laga mat vilket bara är bra för man bör inte ens äta lagad mat.
Jag åt blåbär i mängder, massor med nötter, valnötter!, alla bär, mörk choklad, avokado, lax, citronvatten, och efter ”binjurematen” gick jag över på ”hjärnmaten”. Många går upp enormt i vikt, och för att förstå det pluggar du stress & vikt här.
En kort sammanfattning:
Om jag ska sammanfatta helt kort, krävs en hel bok egentligen, vad jag lärt mig, och jag är helt frisk idag, så är det att stresshormonerna förgiftar hjärnan, den krymper vilket även svenska läkare vet, och det innebär att man ofta faller för synapserna når inte fram som de ska.
Hela denna stresshormonsprocess gröper ur D-vitaminet, och för att förstå det kan du plugga dessa filmer. När D-vitaminet är lågt är du som en öppen dörr för parasiter, virus, infektioner, och jag fick exempelvis Leismania förutom en kronisk bihåleinflammation och diverse andra infektioner, och man får diabetes typ 2 som ett brev på posten. Mycket som tyder på att diabetes typ 2 och cancerns grundbult också är stress.
Lägg till En frisk Lena född 1953 |
Men jag hävdar bestämt att det är stressen som är skälet till D-vitaminbristen, och det är inte ett vitamin utan ett hormon, som är betydligt viktigare än vad F-kassan tycks veta. Artikeln ovan talar också om att folk blir jättesjuka och ingen bryr sig…
Stressen ska alltså ut ur huset, och D-vitaminet ska upp, och stresshormonerna ska ner Och socker och alkohol ska ut liksom skräpmaten, och du ska plugga. Mina gamla läsare vet varför jag befinner mig utomlands just nu. Alla kan inte ta ut en tidig pension, bege sig till sundare trakter, för att rädda livet på sig själv. Men man kan göra mycket!
En sjuk har bara en önskan, och friska har många
Men den som förstår allvaret lägger i handbromsen tidigt, och jag kan säga så här; bor du i en trea så flytta till en liten etta för du kommer ändå inte orka städa en trea om du blir så sjuk som jag var. Ta bort så många ”måsten” som det bara går, och ät dig sen frisk. Enda vägen ut, som jag ser det.
Hur ser det ut nu sex år senare?Jag är stress-skör, och kommer alltid att vara det, och den barnslige tuffingen har växt på sig rejält, och blev en av mina indiska ”Gods sons”
Artikel och bild från: http://www.emigrera.com/indien/hantera-utbrandhet-utan-vasts-metoder/
Ytterligare en artikel hittar ni här:En-skola-for-utbrända-med-österlandska-metoder/
Gå även in på hennes facebooksida där hon delar med sig av metoderna: https://www.facebook.com/groups/utmattningsskolan/
Ytterligare en artikel hittar ni här:En-skola-for-utbrända-med-österlandska-metoder/
Gå även in på hennes facebooksida där hon delar med sig av metoderna: https://www.facebook.com/groups/utmattningsskolan/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar