Dagen då allt förändrades

Dagen min kropp markerade att det får vara nog nu var 2015-02-24. 
Även om jag inte förändrades just den dagen, men det är från den dagen förändringarna började. 
All min kamp jag brottats med under flera år som tillslut gjorde mig sjuk är det nog ingen som förstår, knappt jag själv heller för den delen. 

Många tyckte nog att jag under lång tid varit grinig, sur, irriterande, hård i orden, motsträvig, ja allt jag kan komma på som går åt det negativa hållet. Några kanske märkte av att jag gick upp i vikt och även om ingen sa något så pratar man säkert sins emellan som man brukar göra. Viktuppgången var väl den som jag led mest utav just för att jag kände mig uppsvälld. Under en dag när det var som värst kunde det skilja nästan 2 kg från morgon till kväll just för att jag ansamlade vätska. Mina utsvängda jeans stramade åt runt knän och vader. Stövlarna som går nästan till knäna satt som de skulle under förmiddagen men under dagen så kändes det som "skinnet" i stövlarna skulle spricka. 

Det här är bara en symptom av oerhört många jag hade fram till kollapsen och några har jag dessvärre kvar och kan få leva med under lång tid. 

Men i och med kraschen så började min inre förändring som gör att jag faktiskt mår mycket bättre idag både mentalt och psykiskt. I och med att min kropp kraschade mer och mer för varje dag efter kollapsen har jag nu haft möjlighet att reflektera över livet och hur jag ska göra förändringarna. Jag känner mig lugnare och starkare inombords som att jag fått tillbaka min självkänsla och självförtroende. Jag har med tiden kommit fram vad det är som är viktigt för mig och mitt liv för att jag ska må bra. Det känns som att just den här händelsen är nyckeln till min framtid och att jag verkligen behövde den här kraschen för att vakna upp. 

Nedan kommer två bilder där det syns att kroppen har klappat ihop på grund av all stress jag utsatt mig för. Idag ligger jag mitt emellan dessa två bilder. Svullnaden runt magen har försvunnit till stor del och även kring benen så gott som och det smärtar inte längre när jag går som det gjorde under en period när jag till och med hade behövt kryckor för att ta mig framåt.