Det är så lätt att vi börjar ta livet på för stort allvar. Jobb, hämtningar av barn, alla gymnastikpåsar som ska packas, alla middagar som ska lagas och alla krav som ska uppfyllas. På toppen av detta ska vi vara snygga, vältränade, intressanta, och bo schysst. Detta är yttre och inre krav och dessa gör att vi spänner oss. Något knyter sig inombords och axlarna åker upp mot öronen och vi slutar andas. När man var runt tjugo- trettio år innan barnen så var livet vara enkelt. Man gick ut var och varannan helg och dansade och flamsade av sig all stress och press. Det var seriöst i veckorna men när helgen kom var det alltid kul som hände. Jag minns hur vi frågade varandra på måndagen: vad ska du göra i helgen? Nu är det på sin höjd ett dop som man får halka in på med nyinköpta inneskor och är det fest så har jag iallafall inte samma förmåga att ”go all in”. Utan det sitter en sömnpolis på min axel och väser om att det börjar bli sent och tänk på att du har barn.
Släpp det perfekta tanken om hur du ska ha det. Det är som det är, det är ditt liv. Njut.
Skratta åt dina misstag.
Och börja se till vad du har. Ta dig tid att njuta av barn och/ eller partner.
Om du glömde något viktigt på jobbet eller vantarna till barnen, det löser sig.
Dansa hemma. I morse satte jag på Bob Marley- Is this love och dansade loss medan jag gjorde köket. Så härligt.
Artikel och bild från: https://stresscoachen.mabra.com/skratta-at-dina-misstag/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar