Hur botar man då detta? Problemet är att personer som lider av bitterhetssyndrom sällan söker sig till psykiatrin för att få hjälp, eftersom de inte inser att problemet (delvis) ligger hos dem själva, menar Dr Linden. De är i stort sett obehandlingsbara eftersom de själva är övertygade om att hämnd är enda lösningen på deras problem.
Vad ska man tro om detta? ”Att vara bitter” är inte särskilt socialt accepterat. ”Bitter” förefaller även användas om kvinnor mycket oftare än om män, och i synnerhet kvinnor som åtminstone har nått över 40-årsstrecket. Kommer detta förändras om bitterhet blir en psykiatrisk diagnos? Kommer det kanske att bli lika socialt accepterat att vara bitter som utbränd? Kommer rentav även män bli bittra?
– Ja, du vet, Jonas är sjukskriven nu, han blev bitter.
– Vi är lite underbemannade för tillfället, Leif är bitter och man vet ju inte riktigt när han kommer tillbaka. Det kan vara besvärligt det där...
Men det här ju givetvis inget att skämta om. Bitterhet innebär ju att man fastnar i ett destruktivt beteende och tankemönster. Den psykiatriska diskussionen om bitterhet lyfter fram en faktor som kanske är viktig i sammanhanget, nämligen att bitterhet är en reaktion på en traumatisk händelse. Det finns alltså en anledning att vara bitter! Kanske är detta förklaringen till den allmänt accepterade föreställningen att fler kvinnor än män är bittra…
Artikel från; http://fof.se/blogg/susanna-radovic/bitterhet
Artikel från; http://fof.se/blogg/susanna-radovic/bitterhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar