Hyllad Erika stöttar andra utmattade

Erika Bergkvist i Karlstad vill inte höra fler oförskämda anspelningar på utmattningsdepression.

– Var inte nedlåtande, säger hon. Det här är inte människor som är ”lite för svaga”, då hade de gett upp vid de första motgångarna. Det här handlar om människor som varit starka alldeles för länge.

– Att sitta ner och läsa en bok– jag brukade ju älska det– när slutade jag med det?

Erika Bergkvist, 29 år, kommunikatör och friidrottare, flög fram genom livet.

– Jag var inte stressad. Jag visste inte vad det är att vara stressad. Jag mådde bra tills den där dagen i februari förra året.

– Tror jag.

Erika Bergkvist tränade nästan varje dag i IF Göta. Hon springer fort och lever snabbt, men det kom ifatt. Det som exploderade i en mardröm och satte hänglås på vardagen och kroppens stillsamma processer kallas stress och press, men Erika Bergkvist hämtar också in krav från samhället för att få hela bilden. Särskilt när vi pratar om de yngre, gymnasieungdomarna, som också drabbas och som hon vill hjälpa med stöd och föreläsningar i skolorna.

Den medicinska termen är utmattningsdepression, men det skulle Erika Bergkvist inte förstå förrän ett halvår senare.

Rasade ihop

Den där februaridagen kände hon först bara kyla.

– Jag var på träningen, och värmde upp men jag blev bara kallare och kallare.

Sedan kopplade kroppen ner, snabbt och dramatiskt.

– Jag fick svårt att andas, och ont i huvudet. Jag började skaka och kunde inte stå upp.
Hon kördes till akuten.

– De sa att det var blodtrycksfall. Jag skulle vara bra på måndag.

Alla prover de tagit var bra.

– Och jag kunde stå på ett ben och peka på näsan. Jag var frisk.

Så Erika Bergkvist jobbade på. Heltid. I tre månader.

– Men jag blev ju inte bättre. Jag blev bara sämre.

Sommaren kom, men den efterlängtade semestern gav inte alls den vila hon hoppats på. Ångesten slet i henne, och övermannade henne i brutala attacker. Hon blev isolerad, att gå till affären var lika rimligt som en simtur över Vänern. Erika Bergkvist fick svårt att sova, hon fick ont, ryckningar, skakningar, allt svårare fysiska och psykiska symptom. Helt vardagliga ljus och ljud bultade nu för hårt på hennes ömmande sinnen.

– Men min läkare på Gripen är jättebra. Kunnig! Han såg vad jag behövde. Och gör det fortfarande.
Erika Bergkvist blev sjukskriven på heltid. Hon flyttade hem till sina föräldrar, blev omhändertagen och gick många långa skogspromenader. Och hon fick medicin.

Nu är Erika Bergkvist tillbaka på jobbet på heltid, men det är tack vare medicinen, och med en förstående läkare och omgivning som stöd, betonar hon. Vägen till den vardag hon tog för självklar är lång, och kanske böjer den av mot en lite annan tillvaro där hon alltid måste vara lite varsammare med sig.

Lång väg tillbaka

Nu tänder hon ljus med sitt mörker. Hon hjälper andra. Stöder unga, söker sig ut för att föreläsa i skolor, om hur viktigt det är att förstå sig på varningssignalerna och att inte pressa sig själva och andra. Sedan kräver hon respekt och förståelse för alla som drabbats av sjukdom som inte syns utanpå, eller är på väg in i det tunga. Ett facebookinlägg har hyllats av många tusen:
– Du talar om att du har utmattningsdepression, skriver hon. Ändå ifrågasätts du, ändå dundrar folk fram utan hänsyn, ändå skämtas det om stress, ändå får du bita dig i tungan och välja dina krig. När någon föraktfullt pratar om svaga nerver, knyter du handen i fickan och tänker; om ni bara visste.

Måste prata

– Vi måste prata mer om det här, säger Erika Bergkvist. För det är så många som drabbas, och det går ner i åldrarna.
– Och sluta säga dumma saker! Inga nedlåtande kommentarer eller skämt! Det här gör lika ont som att bryta foten, det är bara så mycket svårare att laga.

Artikel och bild från: http://nwt.se/karlstad/2017/05/19/hyllad-erika-stottar-andra