Tankar om utmattning: Hjälpsam - för vems skull?
Låt säga att man har en person i sin närhet som är sjuk. Låt säga att man faktiskt bryr sig och vill hjälpa till. Vore det inte bra om man då lyssnar på den som är sjuk och hör vad den vill ha hjälp med?
För mig som sjuk finns det inte mycket extra energi över varje dag. Ibland ligger man på minussidan redan från start och kommer inte ikapp ens på flera veckor. Att då behöva hantera bekanta som tar sig rätten att lägga sig i och kommentera ens livsval just i den stunden är inte vad jag behöver.
Jag hör vad du säger. Men nej, jag behöver inte åka till Spanien på pilgrimsvandring. Kanske har jag lust med det senare, men inte nu. Vill du åka så får du göra det utan mig. Jag förstår att det är bra. Ur många aspekter. Att finna sig själv, att utmana sina gränser och se hur man reagerar på olika utmaningar man ställs inför.
För mig som sjuk finns det inte mycket extra energi över varje dag. Ibland ligger man på minussidan redan från start och kommer inte ikapp ens på flera veckor. Att då behöva hantera bekanta som tar sig rätten att lägga sig i och kommentera ens livsval just i den stunden är inte vad jag behöver.
Jag hör vad du säger. Men nej, jag behöver inte åka till Spanien på pilgrimsvandring. Kanske har jag lust med det senare, men inte nu. Vill du åka så får du göra det utan mig. Jag förstår att det är bra. Ur många aspekter. Att finna sig själv, att utmana sina gränser och se hur man reagerar på olika utmaningar man ställs inför.
Det är bara det att du är frisk. Du gör ett aktivt val att jobba med dig själv under den här perioden som du avsätter för det. Jag å andra sidan är sjuk. Jag tvingas jobba med mig själv hela tiden. Med att finna nya gränser för min psykiska och fysiska förmåga. Det var inget jag önskade, utan jag blev tvungen att gilla läget. Hela mitt liv är som en enda lång lektion i mindfulness-meditation. Jag kan inte göra någonting utan att vara här och nu. Det är en livsstil som andra kan välja, men som jag blivit tvungen att acceptera. Mitt liv kräver tålamod och ödmjukhet gentemot mig själv på ett sätt som jag aldrig kunnat föreställa mig.
Det är som lökens lager-på-lager-princip. Så snart jag tror att jag kommit på en lösning på något, eller lärt mig en viktig läxa kring mitt mående, börjar man skala av nästa lager. Ärligt talat så vet jag inte hur många lager det finns i min mentala lök. Den här personliga utvecklingen bara fortsätter och fortsätter. Jag behöver inte åka på fjällretreat, pilgrimsvandringar eller yogaresor för att göra det arbetet. Måhända kan det vara trevligt att åka på semester, men när du ger mig råd utifrån dina egna behov kan du inte bli irriterad när jag inte svarar som du hade önskat.
Det är som lökens lager-på-lager-princip. Så snart jag tror att jag kommit på en lösning på något, eller lärt mig en viktig läxa kring mitt mående, börjar man skala av nästa lager. Ärligt talat så vet jag inte hur många lager det finns i min mentala lök. Den här personliga utvecklingen bara fortsätter och fortsätter. Jag behöver inte åka på fjällretreat, pilgrimsvandringar eller yogaresor för att göra det arbetet. Måhända kan det vara trevligt att åka på semester, men när du ger mig råd utifrån dina egna behov kan du inte bli irriterad när jag inte svarar som du hade önskat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar