Med anledning av helgen läste jag i Dn att numera är det vissa som tycker att vi inte har tid med begravningar, så vissa har lite snabbvarianter på begravningar. Jag tycker det låter som samma människor som inte har tid att laga mat och äter färdigmat. Det är ju inte klokt. Man kallar begravningarna för direktare. Folk har alltså inte tid med sina älskades begravningar, jag fattar att vi inte heller älskar varandra. Vi fokuserar på fel saker.
Nu är det bara 7 procent av Sveriges begravningar som är snabbegravningar. Men vi har anledning att tro att detta är ett fenomen som kommer öka. Är vi rädda för döden och eller har vi för mycket på schemat?
Jag tycker inte det är synd bara för den som just har dött efter har levt ett fantastiskt liv inte hinns med. Jag tycker det är obehagligt att folk inte sörjer för när vi sörjer det då vi läker. Och läker vi inte kommer vi ösa vår ilska på andra. Som inte förtjänar det. Jag skulle vilja höra hur ett sådant beslut fattas. Det är inte förankrat i hjärtat.
Sen tycker jag att andlighet är något som är väldigt fungerande emot stress. Nu behöver vi inte gå till kyrkan för det. Det räcker ju med att gå ut i naturen.
Artikel och bild från: https://stresscoachen.mabra.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar