Herregud & co

Tänkvärt

Yogan läkte mig och gav mig mitt drömliv

Herregud & co

Tänkvärt

Ät dig stressfri

Herregud & co

Tänkvärt

Jag sörjer att jag inte få vara den mor och partner jag vill

Herregud & co

Tänkvärt

4 tips för dig som vill sluta oroa dig så mycket

Herregud & co

Tänkvärt

Jag trodde att B12-bristen var utbrändhet

Herregud & co

Tänkvärt

Kliv av stressen

Jag yogade bort smärtan i fötterna

Herregud & co

Tänkvärt

Visste du att....

Jag trodde jag skulle dö

Så stöttar du en vän i kris

Herregud & co

Tänkvärt

Lyssna på tystnaden

5 tips för en stressfri vardag

Herregud & co

Tänkvärt

Ny meditations spellista

Länk till spellistan: https://open.spotify.com/playlist/2

Träning efter utmattning steg 1

Tricket är att börja från noll oavsett var du var innan. Att omdefiniera vad träning är. Och att vara ditt absolut snällaste  -mot dig själv! Det här är mina bästa tips.

Ok du vill börja röra på dig efter utmattningen. Kanske för att det börjar kännas i kroppen att det är dags. Men troligast för att din läkare (och väldigt många i din omgivning) gång på gång påpekat hur avgörande det är för att du ska bli frisk.

Men kanske funderar du på hur det ska gå till eftersom du knappt tar dig ut sängen. Eller blir så trött av att handla och hämta barn att du måste sova efteråt. Träna? Ni måste skämta?

Tricket är att börja från noll oavsett var du var innan. Att omdefiniera vad träning är. Och att vara ditt absolut snällaste  -mot dig själv! Det här är mina bästa tips. (OBS jag är ingen PT utan detta är metoden som jag och Michael Angress utarbetat men som hjälpt många fler än mig)

---

1. Börja där du är just nu
Det betyder att du inte kan jämföra dig med någon annan och absolut inte med hur du var innan. Du måste börja om från början igen och lära dig hur du och din kropp fungerar. Försök att göra det med snälla kärleksfulla ögon på dig själv -du är inte ensam om att börja från noll. Men alla kan börja röra sig igen, på sitt sätt, i sin takt.

2. Ministeg
För vissa betyder det små övningar i sängen eller en mjuk dans på vardagsrumsgolvet. För andra att gå runt huset eller en mindre promenad per dag. Vissa kanske till och med klarar av att jogga 10 minuter. Känn efter, vad känns bra? Kan du få lite puls och bli lite varm utan att det blir för ansträngande? Sikta på att göra lite ofta, istället för mycket ibland.

---

3. Utvärdera
Blir du trött dagen efter av att du rört dig (hjärntrött eller influensatung i kroppen) då har du pushat kroppen för mycket. Blir du pigg dagen efter? Då har du gjort rätt. För dagbok om du har svårt med minnet.

4. Sänk ribban. Skit i målen
Målet är INTE att snabbt kunna börja träna som förr. Målet är att känna sig pigg. Sänk hela tiden ribban istället för att höja den. Känns det motigt att gå en promenad på 30 minuter. Gå 20. När du känner att något funkar. Gör samma sak minst en vecka till. Kanske två eller fler. Om du förbjuder dig att öka aktiviteten så fort det funkar börja kroppen till sist längta efter att få röra sig. Då kommer det bli lättare att röra sig varje dag.

---

5. Allt räknas, allt är träning
Din hjärna känner inte om du har på dig tights och går en hurtig promenad eller om du sprattlar runt i sängen. Allt som får pulsen att höjas är bra. Om jag inte kommer ut på en promenad dansar jag. Går i trappor. Hoppar upp och ner eller lyfter mjölkartonger. Och jag kallar allt för träning. Det gör att jag känner mig stolt, glad och nöjd efteråt. Vem har bestämt att träning bara får vara sånt som är på gym eller i träningskläder? Reclaim the vardagsrörelsen säger jag!

2,5 år efter att jag gått in i väggen kunde jag börja jogga i enminutersintervaller (då hade jag promenerat i över ett år). Dvs jogg 1 minut och gå i 3 minuter. Upprepade sen detta 4 gånger. Och såhär körde jag i ca 10 veckor. Idag, 6 månader senare är jag uppe i 5 minuter. Det. Tar. Tid.

Artikel och bild från: https://karin.mabra.com/traning-efter-utmattning-steg

När är man egentligen frisk?

Jag får ofta frågan om jag är frisk nu. Det har ju gått tre år sen kraschen och jag är ju igång och jobbar.

Min första impuls är att säga att frisk blir jag aldrig. Jag blir fortfarande hjärntrött ibland, tål inte stress, måste planera in återhämtning ständigt och minnet är inte vad det ska vara än.

Men så tänker jag lite till. Egentligen är jag friskare än nånsin nu. Jag vilar mycket. Tar allt som det kommer. Bryr mig inte om att saker inte blir som det var tänkt. Undviker stressiga situationer. Planerar alltid in pauser och vila. Och roliga saker. Jag är snällare mot mig själv nu. Egentligen så otroligt friskt.

Om man jämför med förr. När jag stängde av kroppens signaler. Körde på fast jag inte orkade. Tvingade mig att fortsätta trots att det kändes som jag gick sönder inuti. Alla krav. Allt press. Kropp och knopp som inte orkade mer. Kanske en väldigt frisk reaktion på ett väldigt sjukt samhälle?

Vad säger ni som varit utmattade? Är ni friska eller vilket ord använder ni?

Artikel och bild från: https://karin.mabra.com/nar-ar-man-egentligen-frisk

När blir man frisk?

Jag kommer nog aldrig bli helt frisk igen utan kommer alltid ha en känslighet av något slag. Att jag hela tiden måste lyssna inåt och känna av när jag kan ”gasa” och inte. Hela tiden ligga steget före just för att underlätta för mig själv. Planera och se till att det finns mat färdigt och klart efter en aktivitet som kan vara påfrestande. Boka in ensamhet och tystnad för att ladda upp. Inte slarva med sömnen och framför allt inte falla tillbaka i gamla spår där jag glömmer bort att säga nej. Det kommer alltid vara en balansgång men jag gör framsteg hela tiden. Även om jag inte ser sjuk ut längre har jag fortfarande symptom som antingen pyr eller slår till när jag minst anar det. Men det är inte det inte många som ser.

Däremot känner jag mig friskare än vad jag någonsin har gjort. Mitt inre mår mycket bättre än tiden innan utmattningen slog till. Jag är tillfreds med livet på ett nytt sätt och accepterar och ser mig själv med nya ögon. Det om något är väl ett friskhetstecken 💗

Läs Karins blogginlägg om när man blir frisk: https://karin.mabra.com/nar-ar-man-egentligen-frisk/

❤️

Den bästa terapin

Det första jag gjorde när jag hamnade på psykakuten efter min kollaps var att kräva terapi. (Eller om jag ska vara helt ärlig, det första jag gjorde var att ligga där på britsen och gå in på Platsbanken och leta nya jobb för jag förstod att det skulle dröja innan jag kunde stå på scenen igen. Men alltså det vill jag knappt tänka på. Så galet hehe).

Men när jag insåg att jag var utmattad ville jag såklart fixa hjärnan med terapi och vara tillbaka på en gång. Helst inom en vecka. Läkaren bara skrattade och sa att det kan du glömma din hjärna måste vila.

Äsch de fattar ingenting tänkte jag och bokade därför in en av Sveriges främsta experter inom stressrelaterade sjukdomar privat istället. Det kostade som en mindre bostadsrätt och jag hann gå tre gånger innan även han protesterade.

Själv grät jag mig igenom sessionerna och hörde ingenting. Och jag minns inte ett ord. Försökte anteckna men när jag tittade efteråt är det bara kråkfötter. Jag kunde ju varken läsa eller skriva.

Vad jag försöker säga är att terapi är fantastiskt. Men inte för en trött hjärna. Då är det vila som gäller. Det svåraste av allt.

Det har jag nu lärt mig den hårda vägen. Att när jag blir trött är det tystnad, sömn, skogspromenader eller gos med partnern/barnen/djur/kudde eller stirra i taket som gäller. Den bästa terapin är dessutom helt gratis.

Artikel och bild från: https://karin.mabra.com/den-basta-terapin

Acceptans och att börja om från noll

I början av min utmattning förväntade jag mig att min fysiska förmåga skulle vara precis som vanligt. Att jag skulle kunna ta den korta promenaden till mina föräldrar som vanligt, fast att i ett lugnare tempo. Alternativt cykeln när promenaden kändes för övermäktig.

Minns så väl när jag stod på min balkong och såg mot föräldrarnas kvarter som jag inte orkade ta mig till. Efter ett par dagars mentala övertalningsförsök som inte ens fått mig utanför ytterdörren tvingade jag mig till slut ut. Men proceduren som i vanliga livet inte bekommer en tog musten ur mig.

Att klä på mig, ta på skor, jacka, låsa dörren, ta mig ner 2 trappor, gå till förrådet och till cykeln och där inse att energin var slut. Det fanns ingen sportslig chans att orka dra ut cykel, eller för den delen cykla. Å, där bröt jag ihop i tårar och av uppgivenhet. 

Jag lämnade förrådet och gick ut på gården för jag var inte redo att gå in i lägenheten igen som nu började kännas mer och mer som ett fängelse. Jag kände mig inlåst när jag inte orkade vara ute på balkongen pga värmen och alla ljud. Inte heller inne där ångesten började riva i mig mer och mer, just för att mina förmågor att hålla mig sysselsatt och aktiv inte fungerade längre. Att vila till ett TV-program försämrade mig bara, att jag mer och mer bara låg i soffan eller i sängen och stirrade ut i intet. Samtidigt som tankarna malde på och satte fyr på ångesten som ökade i styrka i takt med att mina förmågor försvann en efter en. Försökte hantera situationen som jag inte alls förstod mig på eller fick någon vägledning i. 

Ute på gården rann tårarna och uppgivenheten var total, men jag försökte övertala både mig själv och mina instagramföljare att jag tog det lugnt och var "nöjd" med tillvaron. Att jag vilade och återhämtade mig i det fina vädret. Men att jag grät och hela mitt liv började rasa det skrev jag inget om alls. 

Hela mitt jag rasade samman i utmattningen och bara någon dag efter ovan händelse fick jag flytta hem till mina föräldrar och även om jag inte hade det i åtanken blev jag kvar där i 14 månader. Just för att jag var så sjuk. 

Men under min sjukdomstid har jag sakta insett att jag måste börja om i allt. Bygga upp mig själv igen i takt med att mina förmågor kommer tillbaka. Att inte se tillbaka på hur det var innan utan ta allt för hur det är, här och nu i stunden.

Även om det tagit tid har jag nu fått tillbaka energin och kraften till att ta den där cykelturen och den längre promenaden framför allt har lusten kommit tillbaka. Vilket lyckorus det blev när den första långa cykelturen kunde göras utan att det gav ett bakslag efteråt. Gissa om jag längtat efter det ❤️

Läs Karins inlägg här om att börja om från noll gällande fysiskt aktivitet: https://karin.mabra.com/traning-efter-utmattning-steg

Herregud & co

Tänkvärt