Så oerhört viktigt att nu sätta sig själv i 1:a rum att lyssna och prioritera sig själv. Att det nu är dags att tänka över vilka ja, jag faktiskt vill göra och lära mig säga nej utan att få dåligt samvete.
För hur många gånger har jag inte tänkt säga nej genom åren men ändå slinker ja ut fast det inte alls va meningen...
Den som mått dåligast över mina fel prioriteringar är ju jag själv men det ska ändras nu!
Det kanske är dags att ta fram skrivboken igen och skriva ner när vi säger ja fast vi vill säga nej. Hur det kommer sig, vilka känslor infinner sig? När vi väl säger nej, hur mår vi då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar