Frustration och irritationen håller mig i sitt grepp. Hur i hela friden ska jag kunna ligga här på golvet och fokusera på andningen. Hela kroppen går på högvarv och jag är spänd som en fiolsträng. Jag vill inte slösa tid på att andas och sånt trams. Jag behöver ha muskelavslappnande för att få kroppen i normalläge igen. Vart är den där mirakelkuren som gör mig frisk? Jag väntar ju här...!
Min frustration och irritation har börjat sina ut. Jag börjar förstå att det finns ingen mirakelkur. Allt handlar om mig, mitt liv mina tankar och krav.
Jag förstår nu varför det är så oerhört viktigt att öva på andningen. Det är den som kommer ge mig trygghet i framtiden när jag hamnar i en situation som gör mig stressad. Andningen som gör att jag håller mig lugn och gör att kroppen inte reagerar med en stressreaktionen. Andningen gör att det börjar lätta både i kroppen och i skallen. Jag har förstått att det här är det viktigaste som nu måste prioriteras.
Det är det vi måste göra, öva på att andas in och ut. Vart vi en är, öva öva :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar