Ett bloggtips kommer här med ett av Erikas inlägg som tar upp det här med Vänner och en fiende
"En av mina bästa vänner träffade jag inte på nästan tre månader efter mitt insjuknande. Det gick inte, jag orkade inte. Allt på grund av min största fiende någonsin; mig själv. Jag och mitt driv och längtan efter att vara allt, och till hundra procent. Det finns också andra vänner jag inte orkat träffa så ofta, inte orkat svara på sms, inte orkat...bara inte orkat. Det känns hela tiden övermäktigt och som att ingen kan förstå.
Det är klart jag vet att folk kan förstå på ett sätt, men hade inte jag hamnat här hade jag aldrig förstått eller kunnat sätta mig in i hur det känns i kroppen eller hur mina tankar rör till det för mig. Jag förväntar mig inte heller att de ska förstå allt. Anledningen till att jag inte träffat dem och dragit mig för det är för att jag är rädd att de inte ska tycka om den de möter, den jag för tillfället är. En skugga av mig själv, någon som inte vet hur man skrattar längre.
Jag är min egen fiende. Tar ifrån mig själv sådant jag egentligen håller av och vill göra. Håller allt det där på avstånd. På ett sätt har det varit livsviktigt att hålla avstånd också eftersom för mycket socialt samspel skulle gjort det ännu värre. I alla fall vissa dagar.
Till viss del har det också känts som att folk dragit sig undan, inte velat träffa mig. Så är det säkert inte. Men om det vore så kan jag ändå förstå. Folk vill vara glada och må bra. Det kan vara svårt att göra det tillsammans med någon som mår dåligt."
Länk till hennes blogg kommer här: http://erikabergkvist.com/index.php/erika-bergkvist-blogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar