Det du inte ser...

Håret är nyfriserat sedan några dagar tillbaka, ögonen är målade och läppglanset med en rosa nyans lyser på mina läppar. Dagarna i solen den senaste tiden har gjort att jag har fått en lättare solbränna. Jag har tagit på mig en vit kortärmad tröja som är nedstoppad i den blommiga kjolen, till det har jag ett par korta leggings och ett par blåa sneakers. 

Jag ser allt annat än sjuk ut. Jag ser pigg och fräsch ut, dessutom kan jag prata för mig. Jag gråter inte, ögonen lyser även om jag har ont i magen för vad det här mötet innebär. Jag tar min handläggare på försäkringskassan i hand och presenterar mig och vi går in i ett samtalsrum och pratar om min utmattning. 

Det du ser i mitt yttre är det du relaterar till dig själv. Allt fram till mitt möte har varit som vilken morgonrutin som helst för dig.

Det du inte vet att jag har varit tvungen att planera hela förmiddagen fram tills jag skulle åka för att inte vara helt ur gängorna. Jag har fått vilat efter varje morgonmoment som består av toalettbestyr, frukost, påklädning, bäddning m.m). Just för att jag inte klarar av att göra allt i ett svep inom 1 timme. Under mötet har jag fullt upp med att hålla mig upprätt och koncentrerad på det som sägs, mina händer ligger knutna i knät för att de inte ska darra så för blånat. Efter mötet har jag blöta ringar under armarna och jag är helt slut, det är som en tyngd av bly intagit min kropp, jag inte vet hur jag ska komma hem fort nog för att gå och lägga mig. Varje trafikljus som vi är tvungna att stanna vid gör mig stressad för jag vill bara hem och lägga mig nu. Jag orkar inte hålla mig upprätt längre och alla energi är nu uttömd för den här dagen och troligtvis för ett par dagar i streck.