Att övervinna sina hinder

Livet är en resa. Den här metaforen har alltid använts till att beskriva livet, både i litteratur och psykologi. Och vi vet alla att det inte direkt är en rak och enkel väg: det finns toppar och dalar, och många hinder att ta sig över. Men trots det måste vi fortsätta att röra oss framåt.

Det här problemet uppstår när vi kommer bort från vår väg, men inte in på en ny väg, utan till en återvändsgränd. Det händer utan att vi ens märker det. Vi kanske tror att det är en genväg; bara ett annat sätt att ta sig till målet, men märker att vår väg plötsligt slutar.

Ibland står vi bara där vid slutet av gatan och stirrar in i väggen, utan att förstå varför vägen tog slut. Eller så kanske vi väntar på att någon magisk dörr ska öppna sig för oss. Vi lider därför att vi inte kan röra oss framåt, men vi vänder inte heller tillbaka. Istället fortsätter vi att bulta på vår vägg, besvikna och desperata.

Framgång i livet mäts inte i vad vi uppnår, utan efter de hinder vi övervinner.

Låt oss kliva ur denna metafor och in i vår verklighet. Det finns situationer och människor som inte leder någonstans. De lämnar oss vid vändzonen. Förhållanden och vänskaper som inte gör oss någon nytta och inte leder någonstans; ändå håller vi fast vid dem så desperat. Projekt eller arbeten som oroar oss, som inte ger oss någonting. Ändå verkar det som vi inte kan säga upp oss ifrån dem.

När du finner dig själv i en situation som kan skada dig, eller göra dig olycklig, måste du stanna upp och tänka: överkommer jag ett hinder eller är jag bara paralyserad vid återvändsgränden? Om svaret är det förra måste du fortsätta kämpa. Men om det är det senare är det viktigt att du tar notis så du kan släppa taget om allt som hindrar dig från att röra dig framåt.

I metaforen handlar allt om att ta ett djupt andetag, vända om och lämna den där återvändsgränden. Utan att se tillbaka på väggen du lämnade. Att komma tillbaka till den ursprungliga vägen, med branta backar, omvägar och stenar att snava på... Men i slutändan med sina fördelar och framtida möjligheter.

Men i verkliga livet handlar allt om att hålla sig borta från situationer eller människor paralyserar oss och göra någonting bra för oss själva. Vi tror att det är smärtsamt att släppa taget. Vi tror att vi inte klarar av det. Vi spelar upp alla olycksscenarion i våra huvuden om och om igen.

Men det stämmer inte. Det som gör mest ont är att klänga sig fast vid någonting, och vara rädd för förändring. Ångesten över att möta det okända. Innerst inne är väggen som hindrar oss från att fortsätta framåt någonting familjärt och välkänt, och vi är rädda för att möta någonting annat. Var modig. Erkänn dina brister och leta efter väggar i ditt liv.

Kanske är vår vägg en partner eller f.d. partner? Kanske är det en vänskap, en familjemedlem eller medarbetare. Kanske är det jobbet vi inte tackade nej till, eller en karriär vi trodde passade oss, men som inte visade sig passa. Det kan till och med vara en hobby vi hatar fast ändå håller på med för att göra någon annan glad.

Att springa in i väggarna om och om igen gör oss inte starkare. Det gör oss oroliga, frustrerade, snarstuckna och ledsna. Och vad som är värre är att det fyller oss med hopplöshet och självgodhet, med den där känslan av att inte kunna göra någonting, eller känslan av att inte kunna ta sig därifrån.

Låt oss vända de där väggarna ryggen. Utan att känna oss skyldiga för att ha lämnat nedbrytande människor, otillfredsställande jobb och saker vi hatar att göra bakom oss. Utan rädsla över det okända som vi kommer att möta. Låt oss gå tillbaka till den ursprungliga vägen, och fortsätta att röra oss mot det vi vill åstadkomma och de roller vi vill uppfylla. Det råder inga tvivel om att en spännande resa väntar.

Källa:Utforska sinnet