Att bli vän med väggen

"Att springa in i väggarna om och om igen gör oss inte starkare. 

Det gör oss oroliga, frustrerade, snarstuckna och ledsna. 

Och vad som är värre är att det fyller oss med hopplöshet och självgodhet, 

med den där känslan av att inte kunna göra någonting,

 eller känslan av att inte kunna ta sig därifrån."

Citat från Utforska sinnet

Där vid återvändsgränden stod jag för 1 år sedan. 

Men jag såg inte att vägen tog slut där, så jag gjorde allt för att ta mig förbi för jag trodde allt skulle lugna sig bara jag gjorde lite till, lite bättre, lite snabbare... 

Tillslut tog min kropp över makten och jag kraschade in i väggen.

Väggen som jag inte kommer kunna köra om, väggen som alltid kommer finnas framför mina fötter så fort jag försöker ta mig vidare på samma sätt som förut.

Jag måste backa ut från återvändsgränden sakta men säkert och med en ny insikt. Jag måste hitta ut till min väg, där väggen håller sig på ett betryggande avstånd. Jag måste våga släppa taget och våga ta steget ut mot det okända som börjar gro inom mig.

Jag förstår att väggen nu kommer vara en del av mig och mitt liv. Jag måste lära mig hantera den varsamt dag för dag och att den alltid kommer ligga på lur när jag minst anar.

Jag inser att jag måste bli vän med väggen för att kunna ta mig vidare för så länge jag går emot den kommer jag fortsätta falla.