Småbarnsmamman Line Andreasson har alltid varit väldigt engagerad i allt hon gör, men även sin egen största kritiker och haft ett stort behov av att veta att hon räcker till.
Efter flera års ohållbar arbetssituation innehållande hög stress och stort personligt ansvar tog det plötsligt stopp.
– Det enda som ekade i mitt huvud var ”det var ju detta som inte fick hända!”, säger Line.
Line Andreasson från Varberg är 34 år gammal, sambo samt mamma till en treårig kille. Hon är beteendevetare och arbetar inom specialistpsykiatrin i Halland. Men sedan oktober är hon sjukskriven för utmattningssyndrom.
Det var i november 2014 som Line efter 1,5 års föräldraledighet började arbeta igen – då på ny arbetsplats med helt nya arbetsuppgifter. Hon hade blivit förflyttad på grund av att de var för många på hennes tidigare arbetsplats. Snabbt insåg hon att hon inte trivdes. Redan innan föräldraledigheten hade hon dessutom haft en stressig och ansträngande arbetssituation med ovisshet om sin anställning.
Ett drygt halvår senare blev hon erbjuden att gå tillbaka till sin gamla arbetsplats, något hon var väldigt tacksam för. Samtidigt trappades tempot upp.
– Jag var så glad och tacksam för möjligheten att komma tillbaka till mitt älskade arbete igen och arbetade på för att bevisa att de tagit rätt beslut när de lät mig komma tillbaka, säger Line och fortsätter:
– Detta gjorde att jag trots tydliga symptom på utmattning arbetade i ett högt tempo med långa dagar och ofta utan raster.
I oktober 2015 valde Line att sjukskriva sig med syftet att vara hemma och vila upp sig en vecka. Sedan dess har hon varit sjukskriven på 100 procent.
Sitt första samtal med en läkare minns Line knappt.
– Jag var så rädd och så arg kommer jag ihåg, och det enda som ekade i mitt huvud var ”det var ju detta som inte fick hända!”
När det var som allra värst gjorde det mesta ont på Line, till och med en kram från hennes man Anders kunde smärta otroligt.
– Jag var yr konstant. Jag var smärtkänslig och känslig för beröring. Anders kunde när det var som värst knappt röra vid mig även om en kram var det jag behövde som mest. Det gjorde fysiskt ont på grund av den höga anspänningen som var i kroppen.
– Jag hade ständig huvudvärk varje dag, den varierade enbart i styrka. Jag frös jämt, gick med tjocka koftor på jobbet, sov med dubbla duntäcken och ullsockor på nätterna. Ändå hade jag svårt att få upp värmen. Jag led av en förlamande trötthet som är svår att beskriva. Jag somnade utan problem i soffan vid 17-tiden på kvällen helt utmattad.
Line har sedan hon drabbades haft svårt med minnet, och då framför allt korttidsminnet. Hon har en oförmåga att välja, ta beslut, prioritera, strukturera och organisera. Hon har även mycket svårt att hålla koncentrationen vilket gör att hon har svårt att hänga med i samtal, att uttrycka sig, svårt att hålla tråden, att förstå samband, svårt att ta in och förstå text och är känslig för yttre stimuli som till exempel ljus och ljud.
– Vissa dagar tvingas jag ha öronproppar i dygnet runt för att stå ut med alla intryck då det känns som om hjärnan saknar filter och släpper in precis allt i en rasande fart vilket är otäckt. Jag får frånvarokänslor och jag är inte riktigt närvarande. Jag känner oro, rädsla och ångest – främst på morgonen.
– Veckorna innan jag sjukskrev mig och ett par månader in i sjukskrivningen led jag av panikångest, svårighet att få upp kroppstemperaturen, hög puls, en känsla av att vara jagad, svettningar och så vidare.
Lines sjukskrivning och utmattningssyndrom påverkar inte bara henne själv utan också hennes relationer.
– Min lust till allt försvann, även lusten till min man vilket påverkade relationen. Det är även tungt för den man lever med att se sin partner så personlighetsförändrad och att stå maktlös i den situationen. Trots all ledsamhet har han stått stadigt bredvid mig under hela tiden och fångat upp mig när det känts som om jag faller. Hans genuina hopp och framtidstro, lugn och trygghet har varit en förutsättning för mig att kunna närma mig ett tillfrisknande. Han tror på mig även de dagar jag själv tvekar.
– Gällande min son, som är tre år gammal så är det smärtsamt att prata om hur det har varit. Jag har inte kunnat vara så närvarande som han förtjänar. Jag har varit arg och haft dåligt tålamod och i kombination med bristande ork och lust så har jag inte varit den mamman jag velat vara åt honom det senaste året. Men vi börjar hitta tillbaka till varandra. Det känns hoppfullt och fantastiskt fint. Han lär mig om vad som är viktigt i livet på riktigt.
Nu jobbar Line på att hitta en balans mellan aktiviteter och återhämtning för att klara av vardagen, något som blivit en av hennes största utmaningar.
–Fastän jag inte har någon kraft eller energi så blir jag oerhört rastlös och mår dåligt av allt jag vill göra men inte kan. Jag behöver låta kropp, knopp och själ vila mellan varje varje moment. Om jag missar eller väljer bort det får jag betala för det senare.
– Att lära sig lyssna på kroppen har för mig verkligen varit en utmaning, det var väldigt svårt när man hade ignorerat den så länge. Det går sakta, men det går.
När hon är tillbaka på jobbet vet inte Line. Tidigare i vår började hon arbetsträna efter fyra månaders sjukskrivning, men efter tre veckor på jobbet insåg hon att det inte fungerade och hon fick gå tillbaka på ruta ett. Det var ett hårt bakslag för henne.
– Jag försöker att fokusera på nuet men funderar självklart på hur framtiden kan komma att se ut, både när det kommer till hälsa och arbete. Jag är mer hoppfull nu vilket är otroligt befriande. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen som är mycket tydlig om man bara tillåter den. Men jag är ömtålig fortfarande, minsta lilla stress eller krav så drar hela systemet igång. Hur det blir med mitt arbete i framtiden vågar jag inte spekulera i just nu, men självklart har jag tvingats omvärdera min arbetssituation såsom mycket annat i mitt liv.
Vad skulle du vilja säga till dem som känner sig stressade och mår dåligt?
– Du är inte ensam. Du behöver inte lösa allting helt själv eller i hemlighet, ta steget och våga be om hjälp.
Line skriver öppenhjärtligt om sin strävan efter att tillfriskna. På sin Instagram delar hon med sig till andra som kämpar med liknande bekymmer. Vill du följa henne så kika in på @lyssnarinat.
Artikel och bild från: Amelia.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar