Många har en kompis eller kollega som drabbats av utmattning. Och det kan vara svårt att veta hur man bäst kan hjälpa. Här kommer åtta råd som bygger på intervjuer jag gjort med personer som varit utmattade – samt råd från psykologer.
8 råd till dig som har en utbränd vän eller kollega
1: Hör av dig. Om vi inte själva varit med om något som påminner om det vår vän eller kollega går igenom, är det lätt att känna att man inte har något att komma med. Man kan vara rädd för att göra fel, eller för att störa. Och så gör man inget alls. ”Hon hör väl av sig när hon mår bättre” är en vanlig tanke. Men när man är utbränd orkar man inte det. Istället kan effekten bli att man känner sig ännu mer utlämnad, glömd och ensam.Och det handlar inte om att komma med några magiska lösningar, för sådana finns inte. Så: Hör av dig. Fråga hur personen mår, tala om att du finns där. Det behöver inte vara mer än så. Då visar du att du vill stötta, att du är en verklig vän. Det är bättre att skicka ett sms eller ett mejl där man skriver att man tänker på personen, än att inte göra något alls. Glöm inte heller att bjuda med din kollega på jobbets julmiddag, konferens och så vidare. Vad tydlig med att hon eller han får göra som hon vill, men är varmt välkommen.
2: Ha tålamod. När man är utmattad har man som sagt ofta inte kraft att höra av sig. Den lilla energi man har måste gå åt till att ta hand om sig själv, i det svåra läget som är just nu. Eftersom stressnivån är så låg just nu, för din vän eller kollega, kan det vara urjobbigt att dessutom behöva känna att man borde höra av sig – eller ens svara på sms på en gång. Ett bra sätt kan helt enkelt vara att fråga: ”Hur vill du att jag visar att jag finns här för dig? Är det okej om jag skickar ett sms/ringer en gång i veckan och kollar läget? Du behöver bara svara om du orkar, alternativt sms:a en emoji som bekräftelse på att du fått messet.
3: Tona in din väns behov. Ofta i en vänskap finns det oskrivna regler, som att man hör av sig varannan gång och så vidare. Man har också ofta vanor ihop, som att gå på ett visst café, kubba eller ta power walks. Allt det är inaktuellt i nuläget. Det har inget med dig att göra, så ta inget personligt. Orsaken är att som utmattad är man ofta extremt känslig för ljud, ljus och många intryck. Om ni bokar in att ses så var tydlig med att din vän får boka av med kort varsel. Och det är ofta bättre att ses i lugna miljöer, än stimmiga. Om din vän orkar ses kanske du kan komma hem till henne eller honom en stund? Om hon inte orkar sitta och prata kanske ni bara kan hänga ihop ett tag? Att förutsättningslöst träffa människor som bryr sig om en, och uppskattar en för den man är – oberoende av hur man mår, ökar tryggheten och det inre lugnet.
4: Dra med din vän eller kollega ut – lite försiktigt. Som utbränd behöver man som sagt ta det lugnt, men efter ett tag är det också viktigt att successivt våga utsätta sig för lagom utmaningar (som man själv vill göra). Föreslå till exempel att ni ska gå ut och gå. Och låt din vän bestämma promenadens tempo och längd. Hellre naturen än stan. Föreslå gärna roliga saker, då och då, som ger möjlighet för din vän att tänka på annat en stund. En utställning, fika på ett lugnt kafé?
5: Lyssna, fråga och prata om ditt och datt. Som utmattad ställs man inför ett uppvaknande, där man tvingas ifrågasätta sina värderingar, sin självbild och hela världsbild. Man behöver gå igenom och bearbeta relationer, ofta känner man skuld både gentemot andra och sig själv – hur man kunde pressa sig så hårt – eller att ingen såg vad som höll på att hända. Kom ihåg: Du behöver inte säga så mycket. Fråga och lyssna. Visa medkänsla med blicken. Om du vill, och det känns okej för din vän, kan du visa att du finns där genom att lägga en hand på axeln, eller ge en kram. Kravlös fysisk närhet är läkande, och har en lugnande effekt. Många utbrända kan också tycka att det är jobbigt att ständigt behöva svara på frågan: Hur mår du? Fråga om det är okej att du frågar just det. Och prata också om ditt och datt, det kan vara skönt och avkopplande.
6: Ta det lite lugnt med dina egna problem. Ofta i en vänskapsrelation är det som sagt en balans som råder, där man turas om att fråga och berätta om vad som hänt, hur man mår och så vidare. Det kommer att bli så igen. Men i nuläget blir din vän lätt överbelastad med intryck. Berätta gärna lite om dig själv också, men inte för mycket. Det kan lätt bli övermäktigt för din vän – i nuläget.
7: Skilj på dina egna och din väns känslor. Vi människor kan känna empati och medkänsla tack vare att vi drar paralleller till egna upplevelser och känslor. Självfallet kan det ibland vara oerhört jobbigt, det är ju jobbiga känslor, som ångest och rädsla vi påminns om. Vi människor är programmerade att försöka undvika obehag, och därför kan vi reagera på våra egna känslor med rädsla: Vi orkar inte lyssna utan kommer snabba förslag på lösningar, väljer att bara prata om annat eller hör inte av oss alls.
Kan vi vara medvetna om det här blir det lättare att orka vara i det som väcks inom oss själva. Och att påminna oss om att det är känslominnen, och inget akut som hände oss här och nu. Då blir det lättare att fokusera det man fått höra, och låta ens egna känslor finnas där bara. Påminn dig om att det är en naturlig del i att vara en empatisk människa; nämligen att orka vila i den egna ångest som väcks av andras upplevelser – och inte blanda ihop den med det man får höra.
8: Ta inte på dig ansvaret. Är man empatisk kan man bli så engagerad i andras problem att det blir för mycket. Till slut känns det nästan som om man inte är huvudperson i sitt eget liv längre. Känner man att det varit för intensivt och att man behöver vila, och ta hand om sitt eget liv ett tag, så är det självfallet okej. Det är viktigt att ta hand om sig själv också, och inte ta över ansvaret för hur andra mår. Din väns tillfrisknande hänger inte på dig. Du kan finnas där som ett stöd. Men du kan inte bli din väns personliga coach, som alltid är tillgänglig. Sätt gränser runt dig själv när du behöver.
Artikel och bild från: http://www.mabra.com/8-viktiga-rad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar