Programledaren Jessica Almenäs gick in i väggen under hösten 2015. Nu talar hon ut om vägen tillbaka, och om känslorna kring att vissa saker kanske aldrig kommer bli som förr. |
I somras födde Jessica Almenäs, 41, sitt tredje barn och sedan dess har det varit fullt fokus på familjen. Men för två år sedan var jobbet och karriären en stor del av programledarens liv, och till slut blev det för mycket. Efter hösten 2015 tvingades Jessica Almenäs skära ner på jobb, då hon efter en intensiv period gått in i väggen. I ett nytt blogginlägg talar hon nu ut om den tuffa perioden och om hur hon kämpat sig tillbaka
Almenäs skriver om hur hon blivit inspirerad av komikern och programledaren Karin Adelsköld, 44, efter att hon medverkat i TV4:s ”Malou möter” där hon nyligen berättade om hur även hon drabbats av utmattningssyndrom. Adelsköld poängterade i programmet, att man faktiskt får en hjärnskada när man drabbas av utmattningssyndrom, något som Jessica menar att hon kan relatera till.
Och för att förklara hur utmattningen påverkat henne, har Jessica Almenäs staplat upp ett flertal punkter där hon beskriver vad som hänt med henne sedan hon gick in i väggen. Hon berättar bland annat om hur hon än idag är mycket mer stress- och ljudkänslig, om hur sociala sammanhang kan trötta ut henne mycket och om hur hennes minne blivit kraftigt försämrat.
”Min minnesfunktion är allvarligt skadad. Långtidsminnet är näst intill utplånat och från tiden när jag blev sjuk minns jag nästan ingenting. Kommer inte ihåg ansikten (inte ens på folk jag är bekant med) eller namn eller vad jag pratat om med folk”, skriver hon.
Men trots att listan över saker som påverkat henne negativt, kan göras lång, mår hon idag mycket bättre. Dessutom menar hon att den tuffa perioden faktiskt lett till något positivt på vissa sätt, då hon valt att göra en del förändringar vad gäller hennes livsstil.
”Jag prioriterar helt annorlunda idag. Spenderar mycket mer tid med familjen och med barnen. Är mer delaktig i barnens aktiviteter. Eftersom jag inte klarar av att jobba så mycket som jag gjorde förr och samtidigt ratta skeppet familjen så har jobbet fått stryka på foten lite”, berättar hon.
– Måste säga att jag verkligen, verkligen saknar min ”gamla” personlighet, skriver hon och fortsätter i nästa punkt av listan med att beskriva vad det är hon fortfarande behöver jobba på:
– Svårare att känna glädje och tycka att saker är roliga. När jag var som sjukast var jag apatisk inför det mesta. Tittade på enorma mängder skräckfilmer för att känna något alls. Det har blivit bättre, men jag tycker fortfarande att det mesta är mer jobbigt än roligt. Fan vad sorgligt egentligen.
Artikel och bild från: http://www.mabra.com/jessica-almenas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar