måndag 16 oktober 2017

Tips på hur man blir av med tankar


Svaren kommer från er följare:


  • Ställ motfråga till dig själv: tjänar jag på att älta/grubbla på det, kommer jag komma på en lösning om nej; gör upp med dig själv att sluta grubbla. Det är inte lätt! Läste ett citat nånstans: "att grubbla är som att gunga, du har något att göra, men du kommer ingenstans".
  • Svårt med konkret tips. Jag var till Kerala i Indien i våras och träffade en läkare som kom med ett stort kärleksfullt leende och sa att det är helt okej att tänka negativa tankar ibland, men begränsa dom till max tio minuter. Jag var väl tvungen att höra det från rätt person i rätt stund kanske men jag fattade grejen då nånstans.
    Att också älska och tycka om allt jag gör gör saker lättare. Jag fick helkroppsbehandling i ett mörkt läbbigt rum på en hård träbänk, jag sa att jag inte tyckte om varken rummet eller bänken. Då sa han att jag måste ta emot och gilla både bänken och rummet så kommer behandlingarna ha bättre effekt. Å som det gjorde skillnad med den nya tanken. Nu ett halvår senare påminner jag mig ofta om något känns ångestfyllt eller jobbigt på något sätt, att älska det jag gör för tillfället. Det gör mig gott! Det funkar!
  • Promenader. Jag brukar gå tills jag slutar tänka vilket innebär olika långt varje gång.
    Promenader är mitt ”lyckopiller”.
  • Metta-meditation
  • Sjunga/musik
  • Följ andningen, fr a när du andas ut!
  • Skriv dagbok. Skriv upp tanken, skriv hur stark den är upp till 10 som starkast. Sen skriver du upp bevis som motsäger den, och sen bevis att den är sann. Och sen skriver du återigen en siffra på hur sann den känns nu. Då kanske 10an ramlat ner till en 3a. Ex:"Folk tycker inte om mig". Sen kommer du på fina saker som folk sagt eller gjort för dig och då kanske det bara är en person som trycker ner dig. Och då upptäcker du att det är en osanning och att du måste ex inte umgås med den personen så mycket på ett tag eller för alltid.
  • Jag tänker mig en dörr och så låter jag det/ den negativa gå ut genom dörren och stänga den efter sig. Brukar funka och är rätt lätt. Framför allt om man börjar fundera nattetid.
  • Jag skriver tacksamhetsdagbok. Det hjälper mig att se livet ljusare . Varje kväll skriver jag ner det jag är tacksam för under dagen.
  • Sömnappen har en jättebra meditation som heter "oroliga tankar" där man visualiserar att man sätter sina oroliga tankar på löv som får segla iväg. En kort meditation på 6 minuter men jag tycker att den är väldigt bra. Jag brukar tänka mig att jag sitter vid en liten bäck. De tankar som jag vill bli av med låter jag segla nedför bäcken och försvinna men de tankar som jag bara vill släppa för stunden leder jag in i en liten damm en bit ner längs bäcken så att jag tryggt kan släppa dem nu för stunden och sen kunna hämta upp dem när och om jag vill senare.

  • Under min utmattningsrehab fick jag prova på olika verktyg. Om man ältar mycket kan man avsätta tid till det. Till exempel klockan 17.00. Då går man in i ett rum eller till en plats man bestämt där man annars inte brukar uppehålla sig, och så släpper man på oron och allt man vill älta där. Efter 10 minuter (känns som en lång tid) får det vara nog och man går därifrån. Varje gång man kommer på sig själv med att älta, tvingar man sig att byta tankebana och bokar in ältet till 17.00.
    Prova! Det KAN funka!
  • Under min KBT har jag fått jobba med att koncentrera mig på något specifikt när jag fastnar i tankespiraler. Om jag t.ex. sitter på bussen ska jag sätta på musik i hörlurarna och koncentrera mig på texten. Distrahera hjärnan.
    Jag har även fått skriva upp vad jag oroar mig för, vad det värsta scenariot kan vara och vilket beslut jag tagit. Jag ska skriva upp situationen så snart jag kan efter att den händer så jag skriver mycket i telefonen.
    Ibland när jag fastnar så tänker jag mig hur jag samlar ihop alla tankarna i en enda stor boll/ballong som jag sen skickar iväg. Eller att tankarna passerar i ett tåg eller i bilar. Jag ser att dem är där men låter dem åka vidare.
  • Jag har fått rådet att ha en bestämd tid varje dag när man ältar tills man tänkt eländet med ”i värsta fall scenariot” tills det tar slut, loopa, fråga dig själv ”och?”. Alltså tillåt ältandet en viss stund varje dag.
  • Jag lärde mig att prata om mina rädslor och acceptera min sjukdom.
    Vet att det är tabu med psykisk ohälsa men dem som har fördomar det är upp till dem, detta kan hända vem som hälst.
    Puss o kram till allihopa som kämpar sig framåt
  • Jag använder appen iBrainWave o ställer in den på relax eller skrev om jag vaknat på natten
  • När såna tankar kommer så brukar jag tänka att det har hänt och att jag inte kan göra något åt dom och släng dom över axeln så du inte ser dom något mer.. Inte lätt alltid men efter ett tag blir det lättare och lättare. Är själv duktig att älta på olika situationer men gjort är gjort och går inte att ändra på.
  • Det låter väl klyschigt, men att leva i nuet, inte i det förflutna, som bara är ganska otillförlitliga minnesspår i hjärnan!
    Lär dej mindfulness och meditera!
    Det är ingen quick fix, men det hjälper!
    Meditationen har hjälpt mej att sluta med psykofarmaka (en hel drös) och bli stabilare i psyket! Lycka till!

(uppdaterar detta allt eftersom) 









1 kommentar:

  1. Varmt tack Linda för att du ville ta upp det här om att älta.
    Tack alla ni som skickat så många bra och seriösa förslag på att dämpa eller få ett slut på detta evinnerliga ältande som finns i mitt huvud.
    Några av er berättar om rädsla som finns tillsammans med ältandet men jag har en ilska i mitt ältande. En så stark känsla att jag blir rädd ibland för mig själv.
    Jag pratar mycket för mig själv när ältandet kommer och jag kan bli riktigt högljudd när det är en dålig dag. Omgivningen undrar ju ibland vad jag pratar om och med vem.

    Nu har ni varit så vänliga och tipsat mig om att få slut på det här och jag ska testa några och se om det kan lugna ner mig. Få mig på bättre tankar och lyckas gå vidare i livet.
    Så varmt TACK till er alla, tack för att ni finns och vill dela med er av egen erfarenhet!
    Jag känner mig inte så ensam längre i detta helvete.
    Kram från en tacksam
    Caroline

    SvaraRadera