När jag hörde om det tragiska dödsfallet så var det första jag gjorde, som så många andra, att söka fram dokumentären om Avicii som finns bland annat på SVT play. Den var rentav en aning obehagligt att se på så nära inpå hans död, för man kunde lätt ana åt vilket håll det barkade. Det jag inte kan förstå är hur ingen vän eller någon i familjen inte anade hur illa det var, när jag efter 10 minuter av dokumentären kunde konstatera att det inte skulle sluta bra? Det sjuka är ju att han faktiskt framhåller hur dåligt han mår, och kroppen säger ifrån gång efter gång men ändå känner han sig tvingad att fortsätta. Med facit på hand så känns det nästan som att dom som gjorde dokumentären hade en aning om vad som skulle hända.
Pengar har blivit mycket viktigare än en människas hälsa, tyvärr så är det den bistra sanningen. Om man är en högpresterande person med miljontals fans, så finns det varken tid eller acceptans för att vara utmattad och må dåligt. Det är inte bara fans runtom i världen som pockar på din uppmärksamhet. Det värsta sker nog under radarn. Managern som håller i allt som har med bokade spelningar till sålda plattor etc. är nog den som sätter högst press på sin adept. Som sagt, när stora pengar står på spel så tycks alla medel att tjäna mera på vara godkända. När en stjärna börjat svalna så hittar man en ny som man kan mjölka pengar ur ett tag. I detta fall slocknade stjärnan på en natt, men jag undrar hur ledsna dom som höll i pengarna egentligen är. Effekten av att en stor musikstjärna dör blir oftast att försäljningen och intäkterna ökar, sorgligt nog.
För att komma till någon poäng med detta inlägg så undrar jag hur vi ska uppfostra våra barn om all den stress och press som dom kommer tvingas hantera när dom blir unga vuxna? Jag tror att vi måste lära våra ungdomar att lyssna på sina kroppar och våga säga nej när man inte orkar. Det finns inget vackert i att kämpa för någon annan än dig själv, bara för att göra den lycklig. Det viktigaste är din egen hälsa, och det finns ingen annan än du som kan bedöma hur den är. När den vanliga vardagsstressen övergår till en sjuklig stress så riskerar man att sjunka ner i en psykisk ohälsa som är svår att ta sig upp ifrån. Det finns ingen som kommer tacka dig efteråt när du ligger ner och inte kan ta dig upp. Det är inte värt att plåga sig själv, och slita sönder sitt psyke för att någon annan ska bli nöjd.
Om det finns någon där ute som läser det här och känner igen sig så vill jag bara vädja till dig att våga säga stopp. Det finns ingen som helst skam i att medge att din kropp och din mentala hälsa inte orkar mera. Det är modigt och starkt att våga stå för att du mår dåligt. Ta tag i din situation före den hinner gå alldeles för långt. Att prestera och ligga på topp är underbart så länge som din kropp och själ hinner med. Men ta dig tiden att flera gånger om dagen ta små pauser och bara andas lugnt och varva ner. Din karriär rasar inte ihop bara för att du pausar, men du rasar garanterat om du inte pausar.
Jag vill inte läsa fler nyheter om unga fina människor som dör för tidigt på grund av sin psykiska ohälsa och på grund av samhället. Det är samhällets fel att fler och fler unga känner dessa känslor. Jag har tidigare bloggat om att jag tycker kraven på ungdomarna i skolan blir för höga alldeles för snabbt. Då syftar jag främst på studentskrivningar med mera. Det kan tyckas helt naturligt med studentskrivningar, men det är redan där som stressen och kraven börjar byggas upp. Det är liksom inkörsporten till vårt sjukt prestationsdrivna samhälle vi lever i idag. Man ska inte behöva sätta sitt eget liv och sitt eget mående åt sidan bara för att man råkar vara framgångsrik och ha mycket fans. Jag blir så oerhört ledsen när jag tänker på hur Aviciis karriär nu tog ett alldeles för abrupt slut. Jag blir så förbannad på alla runtom honom, som vägrade lyssna på vad han sade. Dollarsigns är det viktigaste i musikbranschen, om en och annan artist råkar dö på kuppen så finns det alltid en ny på ingång. Fyfan!
Nu måste alla sluta blunda för psykisk ohälsa. NU.
Artikel och bild från: https://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/lite-speciell/psykisk-ohalsa-dodar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar