"Tycker bara synd om dig, känns som du lever ett halvt liv..."
Ovan ord fick jag från en kär vän som betyder en del. 💚 Det är nog fler som som tycker synd om mig och att de ser mitt liv rinna iväg helt i onödan. Även om jag (vid väldigt få tillfällen) känt mig ledsen och uppgiven, har jag ändå haft en inre känsla som sagt att det kommer bli bra tillslut.
Till den här vännen som månar om mig en hel del svarade jag följande..
Ärligt talat känns livet bra mycket bättre nu än vad det någonsin har gjort. Även om jag behöver vila mig mellan varven.
Men nu känns det ändå som att jag lever 😍 jag känner mig trygg i mig själv på ett nytt sätt, som att jag börjar bli hel inom mig. Jag har hittat tillbaka till den jag är och nyfikenhet har kommit tillbaka på ett nytt sätt och jag är inte rädd för framtiden längre.
Även min fysiska förmåga känns ny, jag orkar springa och det är lätt, förr var det bara en kamp och ett måste blandat med ångest. Egentligen var hela mitt liv en kamp som jag försökte stånga mig fram, nu känns det plötsligt lätt och flyter på. ☺ mitt inre ljus har nämligen tänds igen efter att ha varit släckt under en tid.
Så jag tror faktiskt det här ändå var det bästa som kunde hända mig, vissa händelser har sin mening och för mig var det just så. För det kommer komma något bra utav det med tiden det är något jag är helt säker på. ☺
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar