Plötsligt svämmar tacksamhets känslorna över och jag inser att livet har blivit bättre. Att min inre tro när det var som värst hade rätt. Att jag där och då insåg att det skulle bli bättre men att jag först behövde acceptera situationen och utmattningen med dess isolering till sängen.
Jag inser att min inre röst som skrek nej till tabletter den där gången gjort mig starkare. Jag anser att jag nu motbevisat att mitt val att inte ta dem var rätt. Att jag tack vare det beslutet kommit längre i min läkningsprocess än om jag hade tagit dem.
Jag inser att jag lever nu och är tacksam för allt jag klarar av att göra 💛
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar