Jag kan inte ljuga och säga att jag skiljer mig från övriga befolkningen med att vara helt bekväm med min kropp. Jag tycker att jag har en stark och vältränad kropp men när sommaren kommer och jag helt plötsligt ska stå halvnaken på stranden för jämnan, så känns det inte helt bekvämt.
Den här sommaren har min dotter fyllt fyra och jag har lovat mig själv att det här är sommaren ska jag börja älska min kropp. För min skull men framför allt hennes skull. Hon måste ju märka att jag täcker mig med en handduk när jag går ut på bryggan för att sen skynda mig upp och täcka kroppen med handduken igen.
Jag vill aldrig att hon ska känna av det, dessutom har vi så lika kroppar. Smala ben och en mage som ständigt är uppsvullen. Men jag älskar ju hennes kropp och kommer alltid att göra. Jag vet att jag kan påverka hennes framtid trots att media jobbar hårt med att stressa oss alla med ett sjukt ideal. När ska media sluta med det? När det gäller hennes kroppsuppfattning är jag kanske den viktigaste förebilden trots allt. Om jag älskar mig själv till hundra procent kommer hon kanske också det. Jag vill tror det.
Nu jobbar jag stenhårt med detta projekt : Älska min kropp till 100 procent. Mitt bästa knep för att älska min kropp är styrketräning utan vikter, tennis, löpning, yoga och meditation! Och då menar jag inte att träna för att bli snyggare utan för att må bra. Yoga och meditation väcker en stor respekt för hur fantastisk kroppen är. Varenda cell är fantastisk, kom i håg det!
Någon som har något tips på vad man göra för att älska sin kropp lite till?
Artikel och bild från: http://stresscoachen.mabra.com/stressen-kring-kroppen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar