Innan jag blev sjuk jagade jag en massa utanför mig själv. Jag tog mycket för givet och missade oftast det som var uppenbart och framför näsan på mig.
När jag väl blev sjuk fick jag mig en rejäl läxa för plötsligt kunde jag knappt gå, kroppen vägrade lyda hjärnans signaler. Dessutom kopplade hjärnan ner och gjorde mig känslig för allt. Ljud, ljus, stimulerans i färg och form gjorde mig sjukare.
Det här fick mig att vakna upp och faktiskt uppskatta och värdesätta det jag tidigare tog som en självklarhet som alltid skulle fungera.
Idag är jag oerhört tacksam för att jag kan gå och även springa korta sträckor utan att bli sängliggandes efteråt. Jag kan läsa utan att hjärnan kopplar ner och gör mig illamående. Jag klarar (oftast) av att lyssna på musik utan att ångest symptomerna smyger sig på. Men det bästa av allt är att jag är fri igen, jag kan bo i min egen lägenhet, ta hand om mig själv, handla, tvätta, städa det är jag oerhört tacksam för, även om jag måste ta mina återhämtnings dagar och stunder så är det helt klart värt det. ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar