Jag har allt mindre bra dagar också, livet går inte på räls utan jag har allt mina problem med denna sjukdom.
Som straff för att jag råkade sitta för länge vid datorn i lördags gav det mig en lättare baksmälla. Det innebär att jag är yr och vinglig fast jag ligger ner. Till det ett illamående med feberkänningar som håller i sig under ett par dagar.
Så söndagen tillhörde inte riktigt min favorit dag med dessa symptomer och så den ofantliga tröttheten. I ett läge gick jag ut i trädgården och krattade lite ifall lite kroppsrörelse och frisk luft kunde göra susen. Men jag fick gå in och lägga mig. Försökte sova middag men det gick inte men jag låg där i sängen ungefär i 1 h sen hamnade jag i fåtöljen. Det var det jag gjorde den dagen.
Tröttheten har hållt i sig sen dess men igår fick jag nog.
Satt ute i solen och övervägde att ta en cykeltur. Hade känningar av ångest svettningar, som intar kroppen lite då och då. Men jag drog iväg och hade ett mål, men vägen dit var kantat av små mål att jag när som helst fick vända tillbaka. Men jag kom fram, lite skakig ändå men det gick. Jag klarade av att sitta på en stol mitt i lekparken med barn i olika åldrar. Jag klarade även av att cykla hemåt (kunde ha fått skjuts).
Så ibland behöver vi mod att gå emot oroskänslan och våga för att se vart vi hamnar. Denna utflykt gjorde min dag bättre än om jag suttit kvar hemma och grämt mig över att jag inte kom iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar