Vet inte hur det är för er alla men om jag har varit hemifrån över en natt eller under en lite längre tid infinner sig lyckoruset bara jag kommer innanför ytterdörren. Jag blir lycklig över att vara hemma och få bädda ner mig i min egen säng. Lyckoruset går från tårna och genom hela kroppen.
Jag känner mig tacksam för mitt hem och att jag bor just där. Att bara att få krypa upp i mitt soffhörn och rummet lyser upp av alla ljus, gör mig lycklig i stunden och i nuet.
Men en dag för ca 3 år sedan kom jag hem från en utlandsresa. Jag stod där i hallen och kände absolut ingenting. Allt var tomt, inga känslor och framför allt inget lyckorus infann sig och jag tyckte det var konstigt. Så har det varit sedan dess, men in på min andra kanske tredje sjukskrivnings månad började känslan komma tillbaka sakta sakta. Men så brakade allt den där natten när mina föräldrar fick hämta mig. Sen den dagen har jag bara varit hemma och vattnat, gått in med posten och hämtat kläder. Jag har inte varit hemma hos mig själv långa stunder under dessa 4:a månader och känslan av att det är mitt hem infinner sig inte.
Men så en dag tog jag mig i kragen och packade cykeln med mat och kaffe för att tillbringa några timmar i mitt hem. När jag kom innanför dörren kom nästan panikkänslan och jag blev blöt på ryggen. Kroppen har fått för sig att mitt hem är ett hot, ett hot för att allt inte är som det ska vara. Jag satt mig på köksgolvet och röjde undan ångesthögarna med post och läste igenom några viktiga papper som faktiskt inte alls var farliga. Sen slängde jag några vissna blommor och vattnade resten, plockande undan påsarna med saker jag tidigare lämnat. Så förhoppnings kastade jag undan de värsta ångesthögarna och att reaktionen blir något bättre nästa gång jag orkar mig dit.
Mitt mål är att ta makten tillbaka över mitt hem, att lyckoruset ska komma tillbaka och att myskänslan infinner sig på nytt. Att jag faktiskt orkar flytta hem för någon natt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar