Visst är bebis pläden söt?
Ni kan nog tänka er vilket jobb som ligger bakom.
Ni kan nog tänka er vilket jobb som ligger bakom.
Kan ni tänka er att jag innan denna, nyss hade lärt mig virka?
Tror ni jag blev nöjd när jag väl var klar?
Tror ni lyckoruset intog mig och att jag kände stolthet att jag kunde och klarade av detta?
Svaret är Nej.
Lyckoruset kom inte, inte heller känslan av att jag faktiskt hade klarat av det här.
Istället kom känslan vad ska jag göra nu.
Virkningen som skulle bli ett avslappnat tidsfördriv på kvällskvisten blev ett måste för varje dag.
Det spelade ingen roll om jag virkade en blomma eller tio stycken under en dag.
Jag var fortfarande inte nöjd.
Prestationskraven tog makten även över denna aktivitet.
Nu däremot övar jag på att vara nöjd över det lilla.
Att glädjas åt det jag åstadkommer oavsett om det tar dagar mellan varven.
Inget ska längre göras bara för att utan för att jag har lust.
Det är ett stort steg för mig i min process.
Jag är också på väg tillbaka från utmattning. Samma hände och händer mej när jag gick på kurs i att måla sina känslor. Varje gång kände jag att jag höll på att börja gråta, för att det inte blev tillräckligt fint. Ledaren var klurig och sa att hädanefter skulle jag måla med vänster hand. Då kom jag lite ifrån det där, för där blev det ju en omöjlighet att det skulle bli fint överhuvudtaget. Vi får kämpa vidare!
SvaraRaderaJa, vi får allt kämpa vidare. Nu till skillnad mot tidigare är vi ju medvetna om det och utefter det kan vi göra förändringen. :) Lycka till med målandet och i din resa från utmattningen.
Radera